Efter ratificeringen

Det har sagts att personer med funktionsnedsättning är världens största minoritet. Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att omkring 15 procent, eller en miljard av världens befolkning, har någon form av funktionsnedsättning.

I teorin har personer med funktionsnedsättning samma rättigheter som alla andra. I praktiken är personer med funktionsnedsättning i alla åldersgrupper i större risk att utsättas för direkt eller indirekt diskriminering än andra människor. Därtill finns det risk för att vissa personer med funktionsnedsättning utsätts för så kallad flerfaldig diskriminering. I synnerhet kvinnor och flickor med funktionsnedsättning samt invandrare löper risk för att diskrimineras eller särbehandlas på grund av flera än en egenskap. Samma gäller personer med funktionsnedsättning som hör till en språklig eller sexuell minoritet samt barn och äldre med funktionsnedsättning.

En av de viktigaste uppgifterna för funktionshinderföreningar är att arbeta mot diskriminering av personer med funktionsnedsättning.

Ur ett rättighetsperspektiv är en person med funktionsnedsättning en fullvärdig samhällsmedlem, som har rätt och förmåga att fatta beslut och göra val. Rätten till full delaktighet i samhället är inte beroende av andras välvilja, utan det är en grundläggande mänsklig rättighet. Att personer med funktionsnedsättning ofta förhindras att uppnå sin fulla potential beror inte på själva funktionsnedsättningen, utan på de hinder i samhället som gör att personen inte kan vara fullt delaktig.

Att en person har rättigheter innebär också att någon har en skyldighet att se till att rättigheterna tillgodoses. Ur ett rättighetsperspektiv talar man om rättighetsinnehavare och skyldighetsbärare.  Individen är en rättighetsinnehavare, medan staten är en skydlighetsbärare, som har en skyldighet att tillgodose sina medborgares rättigheter. Skydlighetsbärare är också den man kan utkräva ansvar av och ställa till svars i fall rättigheter inte tillgodoses. Det finns också indirekta skyldighetsbärare som har en skyldighet att hjälpa individen att kräva sina rättigheter, som anhöriga, institutioner, organisationer och övriga samhället.

Ett rättighetsbaserat perspektiv ligger i grunden för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. FN-konventionen är ett brett dokument som behandlar medborgerliga och politiska rättigheter samt ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Konventionen bygger på FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter och förtydligar vad som måste till för att trygga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är ett värdefullt redskap för organisationer eller föreningar som arbetar för att förbättra rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Konventioner som FN:s konvention för personer med funktionsnedsättning är juridiskt bindande för de regeringar som ratificerat dem. Finland har som konventionsstat förbundit sig att med jämna mellanrum rapportera till FN:s kommitté för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning om de skyldigheter som de åtagit sig i och med ratificeringen av konventionen. Finland har också valt att underteckna och ratificera ett frivilligt, så kallat fakultativt, protokoll. Det betyder att den enskilde medborgaren – eller en funktionshinderorganisation – har möjlighet att klaga till övervakningskommittén om någon anser att hans eller hennes rättigheter i konventionen är kränkta. Fallet måste ha prövats först i alla nationella rättsliga instanser innan det kan gå vidare till övervakningskommittén.

Hur kommer det att Finland ratificerat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning att se ut i praktiken? Hur ska vi garantera att den funktionsnedsattes rättigheter följs och att Finland bär sitt ansvar gentemot den eneskilda medborgaren med specialbehov?

Organisationerna har ett speciellt ansvar nu då vi lever i tiden efter konventionens ratificerande. Det är vi som ska hjälpa våra medlemmar att hävda sina rättigheter och det är vi som ska ge dem de verktyg som de behöver för ett fullvärdigt deltagande i samhället.

Johanna Sandberg
Projektledare för Minoriteter inom Minoriteten