Svenskspråkig funktionhinderservice inom vårdreformen – SAMS’ linjedragningar om SoTe.

För närvarande bereds inom social- och hälsovårdens område två lagstiftningsreformer som på ett betydande sätt påverkar förutsättningarna för ordnande och produktion av socialvård och funktionshinderservice. Det är fråga om vård- och regionförvaltnings-reformen samt revideringen av funktionshinderlagstiftningen i form av sammanslagningen av handikappservicelagen och specialomsorgslagen.

Betydelsen av lagstiftningsreformerna för personer med funktionsnedsättning kan inte underskattas i och med att strukturer, ansvar för ordnande, producenter, kriterierna för och innehållet av serviceformerna förändras. Reformerna bereds främst utgående från den finskspråkiga majoritetens synvinkel och vi behöver därför ta ställning till hur reformerna påverkar den svenskspråkiga funktionshindersektorn.

Bastjänster bör ordnas av landskapen

SAMS har i samarbete med de fem medlemsförbunden utvärderat målgruppernas situation i och med vårdreformen och reformen av funktionshinderlagstiftningen. Utvärderingen bygger på den landskapsmodell som föreslagits av regeringen.

Enligt regeringens förslag ordnas socialvården och funktionhinderservicen av landskapen. Modellen kan i bästa fall komma att stärka den svenskspråkiga funktionhinderservicen eftersom den här servicen i dag är en utmaning särskilt för mindre kommuner.

Samtliga tvåspråkiga landskap torde ha åtminstone tillfredsställande goda förutsättningar att ordna funktionshinderservicens bastjänster, såsom exempelvis boendetjänster, personlig assistans och färdtjänst. Fungerande bastjänster kräver dock stöd av expertresurser. Vi anser att det är nödvändigt med samarbete över landskapsgränserna då det gäller de här expertresurserna.

Svenskspråkig expertresurs

Inom landskapen bör det finnas en sakkunnig personal som har särskild kunskap om finlandssvenska servicestrukturer och som kan svara för uppgiften att ordna svenskspråkig funktionshinderservice av hög kvalitet. För att förverkliga detta behövs expertresurser som kan stöda serviceproduktionen i landskapen. Med tanke på de demografiska förhållandena – ett litet befolkningsunderlag utspritt över ett stort område – anser vi att denna resurs bör vara gemensam för de tvåspråkiga landskapen.

Expertresursen kunde bidra till den svenskspråkiga funktionhinderservicens kvalitet genom att

  • producera funktionshinderservice på specialnivå på svenska
  • stöda produktionen av funktionshinderservice på basnivå inom landskapen
  • sprida information

För att uppnå synergieffekter, vore det viktigt att koncentrera de här funktionerna till en gemensam organisation. Den här organisationen vore en expertorganisation och skulle inte handha myndighetsuppgifter. Vi kallar organisationen för ett svenskspråkigt kompetenscenter inom funktionshinderområdet.

Ett svenskspråkigt kompetenscentrum inom funktionhinderområdet

Ett svenskspråkigt kompetenscentrum inom funktionshinderområdet bör inneha fördjupad och specialiserad kunskap gällande behov som relaterar till den fysiska, psykiska och sociala hälsan för personer med funktionsnedsättning. Bland annat personer med utvecklingsstörning, personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (autism ADHD, Aspergers syndrom etc.) samt personer med psykisk ohälsa har behov som förutsätter samordning av servicen.

Kompetenscentret ska även ha beredskap att utvidga sitt kunnande så att alla svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning vid behov kan få specialiserad funktionshinderservice som hänför sig till den psykiska och sociala hälsan.

För att svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning ska få en kvalitativ funktionshinderservice från bas- till specialnivå är det viktigt att vårdkedjan är enhetlig. Det bör på basnivå finnas tillräckliga kunskaper om det svenskspråkiga kompetenscentret så att klienterna kan slussas vidare till rätt service.

Uppgifter:

  • Funktionhinderservice på specialnivå

Genom sin breda specialkompetens erbjuder kompetenscentret social- och hälsovårdsrelaterad funktionhinderservice på specialnivå. Förutom fortgående klientarbete ska kompetenscentret handha utvärdering av mer mångfasetterade behov som ligger till grund för planeringen och genomförandet av funktionshinderservicen i det egna landskapet.

Det kontinuerliga klientarbetet bör basera sig på regional närvaro så att det är tillgängligt för klienterna. Arbetet med utvärdering av klienternas situation och behov kan vara mer centraliserat.

  • Stödfunktion

Inom socialvården och funktionshinderservicen uppstår ofta situationer då vården inte uppnår önskat resultat eller vårdrelationen mellan personal och klient är problematisk. I dylika situationer är det viktigt att kunna vända sig till en neutral part med expertkunskap som genom stöd kan bidra till en tillfredsställande lösning. Till exempel inom boendeservice och inom en långvarig vårdrelation behövs det beredskap att hantera utmaningar.

  • Informationsspridning

Den tillämpade sakkunskap och erfarenhet som samlas inom en sakkunnigorganisation är värdefull. Kompetenscentret bör sprida denna information inom den svenskspråkiga funktionshindersektorn. Informationsspridningen bidrar till en fortsatt utveckling av den svenskspråkiga funktionshinderservicen.

Stödfunktionen omfattar även rådgivning inom funktionshinderservice i olika situationer. Det ska vara möjligt att kontakta kompetenscentret för att få information om frågor som gäller funktionsnedsättning.

Från myndighetsstruktur till kompetenscenter

För närvarande sköts vissa av de ovan beskrivna funktionerna inom specialomsorgen av Kårkulla samkommuns Expert- och utvecklingscenter (EUC). Vi anser att EUC kunde utgöra plattformen för det svenskspråkiga kompetenscentret inom funktionshinderområdet under förutsättning att den nya organisationens kompetensbas breddas så att tjänster erbjuds åt alla svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning som är i behov av specialiserad funktionshinderservice.

Det är svårt att ta ställning till den exakta samarbetsformen som skulle ligga till grund för kompetenscentret då vårdreformslagstiftningen ännu inte fått sitt slutliga innehåll. En möjlighet är att ett landskap åläggs uppgiften att ansvara för kompetenscentret. En annan möjlighet är bolagisering. Bolagisering skulle leda till ett jämnare förhållande landskapen emellan, medan det förstnämnda alternativet erbjuder en stabilare grund för verksamheten. Vi befarar att en bolagisering skulle göra verksamheten mera känslig för förändringar i samhällsekonomin, något som kunde ha förödande effekter för kompetenscentrets långsiktiga verksamhet. Vi anser därför att ett landskap ska bära huvudansvaret för kompetenscentret.

Valfrihet

När det gäller basservicen vore det viktigt att kunna introducera valfrihet också inom den svenskspråkiga funktionshinderservicen. Detta skulle bidra till fortsatt utveckling av servicens kvalitet och effektivitet. Det är viktigt att förstå att särskilt tvåspråkiga klienter baserar sitt val av serviceproducent både på språkliga kriterier och kriterier som relaterar till vårdkvalitet. Personer med funktionsnedsättning kan alltså välja en finskspråkig producent om de anser att de får bättre service. Detta skadar den svenskspråkiga funktionshinderservicen på lång sikt.

Tryggande av svenskspråkig service

Tillgången till svenskspråkig service kan inte tryggas med hjälp av det svenskspråkiga kompetenscentret inom funktionshinderområdet. För det ändamålet är det nödvändigt att skapa landskapsinterna funktioner. Vi understöder förslaget att varje tvåspråkigt landskap bör ha en nämnd för den språkliga minoriteten, vars uppgift är att följa upp och ge förslag till utveckling av tjänsterna för den språkliga minoriteten. Nämnden bör ha faktiska möjligheter att genomföra sin uppgift. Detta kunde garanteras genom besvärsrätt gentemot beslut som fattas i landskapen som gäller ordnande av tjänster för den språkliga minoriteten.