Vilka tre saker gör SAMS sommardagar, 4-5.6. 2019 i Tammerfors, till en framgång, om man måste välja? Dansskor, föreläsarhumor och trevlig samvaro.
Den inre värmen som spred sig i salen under dag två, trotsande den hårt arbetande luftkonditioneringen, var påtaglig under Päivi Storgårds utläggning om sin bipolära sjukdom som fick sinnena i salen att öppna sig av rörelse.
Kollektivets helande kraft var i arbete under båda dagarna och kom också att diskuteras i grupparbetet. Vi finländare kunde också knacka på hos grannen nu och då och låna salt, peppar eller pengar, som Tanja Ljungqvist, med sibiriska rötter, kärnfullt påpekade i gruppdiskussionen.
Bubbeltemat gav Kjell Herberts ton åt i sitt inledande anförande. Han tände på alla cylindrar och drog med sig publiken, vilket flera påpekade.
Regeringsprogrammet som klarnade innan sommardagarna gav den finlandssvenska bubblan andrum. Andrum låter som en kyrka, eller som ett andligt radioprogram, men betyder här rum att andas. SAMS ordförande Anna Caldén lade grunden för den tematiken med sina väl valda ord om regeringsprogrammet som ”gör att man kan andas”. Herberts talade om vikten av de finlandssvenska rummen.
Herberts kulturkameleont känns alltför bekant, alla känner vi den där personen som på gränsen till att väcka irritation anpassar sig efter hens omgivning.
Men vare sig det är fråga om påklistrad artighet eller ren överlevnadsstrategi kan kameleontrollen ses exemplifierad i den av Ted Urho kritiserade dubbelmoralen: Det är sillis i Kajsaniemi på första maj. Man viskar onda saker om det lesbiska paret som håller hand och i nästa bråkdels sekund utropar man ett glatt sidu morjens!
NIMBY-effekten, not in my back yard (inte på min bakgård), gör sig gällande i Helsingfors svensktalande överklass sade Urho. Kollektivet och individen står i värdestrid, oavsett om det gäller överklasshelsingforsare, eller Urhos identitet som homosexuell med nedslitna gångjärn på ”skåpet” då dörren gått i ett. Då finns det ingen energi kvar att rikta på den gemensamma saken. För att inte tala om funktionsvariationer som kräver sitt.
Därför är det så viktigt med acceptans. Att, som Urho sade, deltagarantalet vuxit exponentiellt från åtta personer till hundra tusen deltagare i pridefestivalen i Helsingfors talar för en mer utbredd förståelse apropå just sexuella minoriteter.
SAMS tackar också Christina af Hällström som lyfte katten på bordet, eller snarare belyste problematiken med självbestämmanderätten, i hennes fall via sonen Kim, som har en svår funktionsnedsättning. Tanja Ljungqvists sibiriska bakgrund var inte ett äventyr ur en film utan högst påtaglig verklighet som gett henne egenskapen av en kämpare. Kocken Micke Björklund som bar det sista ordets ansvar gjorde det med just den humor och raka öppenhet som gjorde det lättare att andas på tågresan hem trots att någon hade kräkts i vagnen.
Och, punktskriftsprogrammen för sommardagarna som skickades i god tid från SAMS medlemsförbund FSS, anlände med torsdagens post. VR och Posten till kännedom.
Anna Bertills var en avkopplad lots i sin roll som moderator.
Patrik Simberg