Rätt till ett aktivt liv – också när man blir äldre

Praktikanten

Mikaela Norrteir

Jag heter Mikaela Norrteir, är andra årets socionomstuderande vid Yrkeshögskolan Novia, och just nu praktikant på SAMS kontor i Vasa. Jag har tidigare studerat utvecklingspsykologi, och har under de senaste sex åren regelbundet vikarierat vid ett boende för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. I SAMS-sammanhang har jag ibland skymtat till och deltagit i diverse seminarier och evenemang i rollen som personlig assistent, så det ska bli riktigt roligt att få ta sig en närmare titt på den verksamhet jag hittills spanat in på håll.

I tisdags deltog vi från SAMS vänverksamhet i seminariet ”Rätt till ett aktivt liv”, som arrangerades av FDUV i Vasa. Publiken bestod till stor del av yrkesverksamma inom fältet, såsom personal vid olika boende- och dagverksamheter, men också av studerande och andra intresserade. Dagen bjöd på såväl upplysande fakta som tankeväckande frågeställningar kring vad det innebär att åldras, i synnerhet då man har en intellektuell funktionsnedsättning. Deltagarna fick dessutom med sig mängder av tips och idéer på hur aktivitet och livsglädje kan bevaras och understödas hos den åldrande människan.

Först ut var Maarit Aalto, som under rubriken ”Ett möte med mitt människovärde är aldrig för sent”, tog upp frågan om hur FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning på riktigt ska kunna bli en del av vardagen för de personer den berör. Efter de skandaler som nyligen uppdagats inom äldreomsorgen i Finland ställde sig Aalto frågan: Är vi i moralisk konkurs? Nu måste vi stanna upp, menar Aalto. Såhär får det inte se ut i Finland.

”samhället ska ta ett steg tillbaka och låta individens självbestämmanderätt vara ledande”

Som Aalto ser det är vi nu inne i en fas där samhället ska ta ett steg tillbaka och låta individens självbestämmanderätt vara ledande. Aalto nämnde som exempel en boende på en institution som uttryckt sig som följer: dom kan säga när jag ska gå och lägga mig, men inte när jag ska somna. De förändringar som nu sker handlar om att flytta gränsen för inflytandet, alltså att personen i exemplet ovan själv avgör när hen är trött och vill lägga sig. Att det är så det borde vara kan ju te sig som självklart, men att själv kunna besluta om så enkla saker ligger dessvärre fortfarande långt ifrån verkligheten för många. I ett annat exempel berättade Aalto om en person som efter en flytt från en institution till en annan inte gavs möjlighet att träffa sin flickvän oftare än en gång i året, då några fler taxiresor inte beviljats av kommunen. I och med FN-konventionens ratificering kommer ett personligt varierande och flexibelt stöd bli de principer man bör arbeta efter.

Seminariet

Maarit Aalto i talarstolen

Social dövhet

Till näst fick vi höra Jenny Laaksonen, minneskoordinator, som bidrog med fakta kring åldrande och minne. Laaksonen tog också upp psykisk ohälsa och dess samband med minnessjukdomar. Siw Östman, evenemangskoordinator på HiA (Hörselskadade i Arbetslivet), poängterade vikten av att få hjälp med en hörselnedsättning i tid. Annars leder det lätt till det som Östman kallar social dövhet; världen krymper och man blir alltmer passiv i sociala sammanhang eftersom man inte hänger med i samtalen. Detta leder i sin tur till ökad risk för minnessjukdom.

Camilla Westerlund (Folkhälsan) och Helene Fiskars (närvårdare vid Kornäs kommun) inspirerade med tips på såväl fysiska som mer själsligt stimulerande aktiviteter för äldre. Fiskars ord om att lyckas skapa och njuta av glädjen i stunden var det nog många i publiken som tog till sig. Detta är något som alltid är relevant, men kanske i synnerhet om man lever med en minnessjukdom, då stunden kan vara det enda man har.

Seniorers frihetskänsla

Mona Eriksson, enhetschef vid Korallens serviceenhet (Kårkulla samkommun) berättade om vardagen på ett seniorboende för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. På Korallen har varje boende sin egen dag i veckan, då hens önskemål står i fokus. Om önskemålet sedan handlar om att gå på loppis eller åka ut på en taxiresa beror helt på brukarens egna intressen. En utmaning som Eriksson nämner är det sociala nätverket, eller snarare bristen därpå. Mona säger att man sökt med ljus och lykta efter stödpersoner till sina klienter, men att de visat sig vara mycket svåra att hitta.

Tillsammans med Susanne Tuure (FDUV) diskuterade Eriksson också hur man ska kunna skapa samma känsla av frihet och förväntan hos personer som pensioneras från sin dagliga verksamhet, som dom flesta av oss andra förknippar med att bli pensionärer.

Sammanfattningsvis betonade man på seminariet vikten av att stöda och bevara den egna initiativförmågan och aktiviteten, det fysiska och psykiska välbefinnandet, det sociala nätverket, och att finna glädjen och guldkanten i stunden.

Mikaela Norrteir

Comments are closed.