Bara de som har pengar kommer att ha friheten att välja vård utomlands –
Förslag till genomförande av patientrörlighetsdirektivet
SAMS och Finlands Svenska Handikappförbund har skrivit ett utlåtande till förslaget om hur patientdirektivet ska genomföras i Finland. Bestämmelserna handlar främst om att EU:s princip om fri rörlighet ska gälla också för hälso- och sjukvård och för rehabilitering. Förutom EU-länderna gäller bestämmelserna också vård i EES-länderna och i Schweiz. Redan nu är det möjligt att bli skickad utomlands på vård eller rehabilitering, antingen via det egna sjukvårdsdistriktet eller av ett universitetssjukhus. Alternativt kan en person egenhändigt åka till ett annat land för att vårdas eller rehabiliteras.
Också efter att patientdirektivet genomförs kommer endast en liten del av patienterna att ha möjlighet att åka utomlands för att få sjukvård, rehabilitering eller för att hämta hjälpmedel. Det beror på att en patient som söker sig till vård utomlands ansöker om ersättning i efterhand, alltså måste personen ha råd att betala det hela på förhand. Kravet för att få ersättning är att vården eller rehabiliteringen hör till det nationella tjänsteutbudet. Dessutom kommer ersättningen inte att motsvara de faktiska vårdkostnaderna eller så mycket som motsvarande vård kostat i Finland, utan ersättningen begränsas till samma storlek som om patienten anlitat privatvård i Finland. Ersättningen är i många fall anspråkslös i förhållande till den verkliga kostanden. Resorna kommer att ersättas som om en patient åkt till närmaste hälsocentral, sjukhus eller universitetssjukhus.
Det mest iögonfallande är ändå att det föreslås att ett av kriterierna för att en vårdform eller rehabilitering ska godkännas i Finland, och därmed ingå i det nationella tjänsteutbudet, är att den ska ge tillräckligt medicinsk och ekonomiskt resultat. Det här är något helt nytt. Att social och etiska kriterier inte tagits med i bedömningen är svårt att förstå. Det finns en hel del former av vård och rehabilitering som vid en första anblick inte verkar medicinskt kostnadseffektiva, men som däremot resulterar i att personens och familjens livskvalité förbättras, vilket i sin tur sparar in på andra kostnader. Vården och rehabiliteringen av personer med sällsynta sjukdomar och funktionsnedsättningar hotas av förslaget, eftersom innovativa och effektiva vård- och rehabiliteringsmetoder som utvecklats utomlands riskerar att falla utanför på grund av att de antingen är så nya att det ännu inte varit möjligt att bedöma hur kostnadseffektiva de är eller så finns det inte tillräckligt med patientunderlag för att göra en sådan bedömning. Många gånger finns den behövliga vården och rehabiliteringen bara i något enstaka land på grund av att det handlar om så få personer ( 1-5/10 000 invånare oftast 1/ 100 000 invånare, ibland den enda svenska I Finland).
Det finns också positiva saker i förslaget. Patientrörlighetsdirektivet utlåtande
Ulrika Krook
Juridiskt ombud