Delta gärna i enkäten om hur väl rättigheterna tillgodoses i vardagen för personer med funktionsnedsättning

Med hjälp av enkäten från Social- och hälsovårdsministeriet utreds hur väl rättigheterna för personer med funktionsnedsättning tillgodoses.
De som svarar kan vara personer med funktionsnedsättning, dessa personers anhöriga och närstående samt aktörer vid organisationer och de kommunala råden för personer med funktionsnedsättning. Denna enkät får gärna spridas vidare.
Vi ber att de som svarar på enkäten utvärderar nuläget ur sitt personliga perspektiv; hur väl rättigheterna tillgodoses i vardagsmiljön och det egna livet. Vi ber dessutom om en lista på punkter som svararna anser att kräver mest utvecklingsinsatser.
Vänligen besvara enkäten senast den 15 september 2017.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning trädde i kraft i Finland 10 juni 2016. För närvarande bereds statsförvaltningens första åtgärdsprogram för genomförande av konventionen.
Som underlag för åtgärdsprogrammet kartlägger delegationen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (VANE) hur väl rättigheterna tillgodoses i dagsläget samt vilka utmaningar det finns för genomförandet. Denna enkät ger bakgrundsdata för arbetet med åtgärdsprogrammet.
Genom att besvara enkäten kan du alltså påverka vilka frågor som betonas i åtgärdsprogrammet.
Länk till svenskspråkig enkät:

https://www.webropolsurveys.com/S/425CA468C4EFD536.par

För mera information, kontakta gärna
Tea Hoffrén
Suunnittelija / Planerare
Sosiaali- ja terveysministeriö / Social- och hälsovårdsministeriet
Vammaisten henkilöiden oikeuksien neuvottelukunta/
Delegationen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning

www.webropolsurveys.com
webropolsurveys.com

Tackhälsningar från MiM

Tack och hej!

SAMS projektverksamhet Minoriteter Inom Minoriteten, avslutade i och med årsskiftet sitt 3:e och därmed sista projektår. Projektet som var en fortsättning på ett liknande projekt åren 2012-2014, har agerat ute i regionerna och koordinerat information på gräsrotsnivå över diagnosgränser och föreningstillhörigheter. Vi har b.la verkställt en utbildning i påverkansarbete, seminarier inför kommunalvalet och olika workshops runt om i Svenskfinland. En gemensam röst har kunnat lyftas fram i särskilda frågor. En bok, en guide i påverkansarbete, samt en fotoutställning och en årlig självständighetsfest av större mått har projektet dessutom producerat. Projektet har exempelvis de senaste två åren besökt Jakobstad, Nykarleby, Vasa, Kristinestad, Pargas, Mariehamn, Borgå, Karis, Ekenäs och Helsingfors.  Målet har varit att främja ett ökat samarbete mellan svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning och ge förutsättningarna för att kunna påverka inom funktionsnedsättningsområdet. Vi kan konstatera att deltagarantalet ökat stadigt från år till år, och ett allt starkare nätverk har sett sitt ljus. Det jag kommer ta med mig, är alla glada och positiva människor vi mött och att det verkligen finns ett intresse ute i landet för att mötas upp och samtala, utbilda sig, nätverka och dricka kaffe kring de här viktiga frågorna! Alla ytterst kunniga och hjälpsamma kollegor på SAMS och alla som drivit projektet genom åren gör sig också påminda då jag sammanfattar mina egna över två år i projektet. Det har varit oerhört roligt att få komma människor ute i landet nära och se att så många eldsjälar och entusiastiska deltagare velat vara med på våra träffar. En handfull personer har som sagt genom åren varit ansvarig för projektet och detta blir ett gemensamt tack från projektpersonalen och en förhoppning om att vi ses igen i något annat sammanhang samt att framtida projekt kommer kunna dra nytta av den insamlade erfarenheten. Arbetet för SAMS medlemsförbund och arbetet för att lyfta viktiga frågor inom fältet, t.ex via SAMS juridiska ombud, 4BT och bidragsutgivningen fortsätter med full maskin! Men från MiM-projektet till er alla: Tack för allt och alla fina minnen och vi avslutar lite sjungande med de klassiska orden som Vera Lynn sjunger så fint ”We’ll meet again” (Vi ses igen).

Julfest för 4BT i Österbotten

Nu har Fyra Betydelsefulla Timmar varit igång i Österbotten i ungefär ett halvt år och för att fira det hade Irene Bäckman, koordinatorn för 4BT där ställt till med en julfest för alla medlemmar.

På plats var närmare fyrtio 4BT:are och med tanke på att verksamheten ännu är så ung i Österbotten så var det fint att se att så många glada människor var på plats.

Julfesten arrangerades i Bocks bryggeriets festsal som gjorde att stämningen för festen blev väldigt mysig och tillgänglig.

Se och dela gärna bildgalleriet från kvällen.

Fint startår med nya stödpersoner i Österbotten

Mycket har hänt sedan stödpersonsverksamheten ”Fyra betydelsefulla timmar” startade i Österbotten i somras. Vi flyttade in i ett kontor på Rådhusgatan 23 i Vasa och verksamheten har kommit igång i närområdet. Mindre arbetsgrupper har startat för att diskutera behov som finns, bl.a. en för Jakobstadstrakten som startade igår. I Sydösterbotten hålls ett första arbetsgruppsmöte 26 januari. Nya stödpersoner har anmält sig och kommit igång och 15 nya stödpersonspar har matchats ihop i Vasa med omnejd.

Ida, Victoria och Maren deltog i temakvällen för stödpersoner som ordnades i samarbete med Psykosociala förbundet.

”Fyra betydelsefulla timmar” har erbjudit nya intresserade av att bli stödpersoner och redan aktiva stödpersoner temakvällar i samarbete med SAMS fem medlemsförbund. Kvällarna har ordnats i Folkhälsankvarteret i Vasa en gång i månaden, och den sista i en serie av fem ordnas ons 20.12.17 i med Finlands svenska handikappförbund. Under nästa år är tanken att temautbildning ska kunna ordnas på fler håll i Österbotten och en fritidsgrupp med aktiviteter för stödpersonspar startar. Utbildningskvällarna ordnas som ett tack och kan ge kunskap som kan vara till nytta i bl.a. stödpersonsuppdraget. Syftet med stödpersonsverksamheten är att främja delaktighet och en aktiv fritid för personer med funktionsnedsättning. Fler stödpersoner behövs i olika åldrar. ”Fyra betydelsefulla timmar” får förfrågningar och önskemål om stödpersoner på många olika orter och för olika typer av uppdrag och fler frivilliga behövs för att vi ska kunna matcha behovet. Vi söker nya stödpersoner och man kan ansluta sig genom en intresseanmälan året runt.

Erfarenhetsexpert Stina Österbro höll föredrag på Temakväll för stödpersoner i Vasa i november 2017.

 

Stödpersonsverksamheten 4BT firar att vi får avsluta ett fint startår för verksamheten i Österbotten med julfestmiddag på Bock´s corner inkommande fredag! Vid julfesten samlas 4BTs frivilliga stödpersoner och personer med olika funktionsvariationer.

 

Intresserad av att vara med?
Fyll i din intresseanmälan via webben på adressen www.samsnet.fi/4bt/

 

 

 

 

Carola Lithen har under 35 år varit en ivrig feminist och samhällsobservatör

Carola Lithen har under 35 år varit en ivrig feminist och

samhällsobservatör. Från tidig barndom kunde Carola inte gå, utan hon

föll ofta, och hölls inte på benen. Den äldre systern Annika

kunde gå fram till att hon var två år gammal. Familjen kom i kontakt

med doktor Märta Donner på HUCS, och de fick då sin diagnos, en

sällsynt muskelsjukdom.

På 1960-talet fanns det inga barnrullstolar, utan Carola och hennes

syster Annika fick sitta i en rullstol för vuxna, oftast båda två

tillsammans i en stol.

 

– Människor var inte vana att se handikappade barn, så ibland blev jag

utled på att bli uttittad – jag visade tungan då det blev för mycket,

berättar hon.

 

Idag är folk vana vid rullstolar och uppmärksammar inte alls saken i

samma utsträckning. Istället blir man i själva verket ofta ignorerad

på gatan.

 

– Det innebär att man inte alltid kan förvänta sig hjälp, till exempel

vid dörrar och trösklar.

 

Carola säger att människor har blivit mera privata och inte vill

blanda sig i.

 

– De flesta har bråttom och springer förbi. Förr i världen stannade

människor upp för att bistå, eller bara fråga om de kan hjälpa till

med något.

 

Carolas föräldrar gjorde allt för att underlätta sina flickors

handikapp. Det inbegrep till exempel olika el-behandlingar och massage,

men även besök till helbrägdagörare, och att hålla sträng diet i

kombination med olika mineraler och vitaminer, och t ex att dricka

morots- och rödbetssaft.

 

– Allt för att vi skulle bli friska och kunna gå.

 

BRÅTTOM MED ATT LÄRA SIG

 

Under hela sin uppväxt har Carola haft bråttom att uppleva och lära

sig nya saker. Bråttom för att kunna hinna leva och uppleva så mycket

som möjligt. Enligt läkarna skulle Carola inte uppnå vuxen ålder, och

därför blev Carola ivrig på att hinna med så mycket som möjligt.

Carolas intresse för samhällsfrågor väcktes tidigt.

 

– Då jag var liten såg jag ofta på nyheter och följde med i

utvecklingen i världen. Jag ville bli president – den saken var klar!

 

Carola Lithén säger att omgivningens uppfattning om normer varierar

från tid till tid, hur makten fördelas, vilka privilegier och

belöningar man kan få – hur inkluderad man kan bli av samhället.

Mobbning är en allmän företeelse och finns överallt i samhället, men

Carola och hennes syster Annika blev aldrig utsatta för mobbing.

 

Som 21-åring ställde Carola upp som kommunalvalskandidat. Hon blev  ¨

ivrig deltagare på olika politiska möten och skrev flitigt insändare i

tidningen. Trots små förhoppningar blev valutgången den att Carola

valdes till fullmäktigledamot i Korsholms kommun.

Under de två första åren satt Carola mest tyst och lyssnade på de

äldre männen och lärde sig.

 

– Jag passade inte riktigt in i normen, och männen hade svårt att veta

hur de skulle hantera mig. Det passade sig helt enkelt inte att en

ledamot var ung, kvinna och funktionshindrad.

 

Många av de viktiga besluten ”fattades i bastun” och där hade inte

Carola möjlighet att delta.

 

– Männen blev förvirrade, jag var på sätt och vis varken man eller

kvinna.

 

Kan man vara kvinna, karriärpolitiker och sitta i kommunstyrelsen i

trettio år utan att kunna gå eller ser bra ut?

 

– När förra perioden inleddes (2013) blev jag vald till

fullmäktigeordförande.

Perioden blev genast tuff, det var fråga om fränt och fult verbalt spel.

 

Enligt Carola slutar man till sist reagera på verbala påhopp. Idag då

det åter kommer nya yngre kvinnor in i fullmäktige måste man ändå visa

ett gott exempel och genast sätta stopp för alla övertramp.

 

– Det går helt enkelt inte längre att köra den jargongen.

 

STUDIER VID ÅA I VASA

 

Då Carola var 18 år började hon studera vid ÅA i Vasa. Det var inte

självklart för henne vad hon skulle börja studera. Intresset riktades

till att läsa admintrativ pedagogik, psykologi och specialpedagogik.

Genom att läsa specialpedagogik lärde Carola känna även andra

människors funktionsnedsättningar och specialbehov.

 

– Normer är osynliga regler, idéer och förväntningar i samhället

gällande en viss grupp, en viss situation eller under en viss tidsperiod.

Att följa normen belönas ofta med att inkluderas, eftersom normer fördelar

makt och privilegier. Att avvika eller gå emot en norm kan ”straffas”

genom alltifrån tystnad och förnekelse till våld.

 

Carola Lithén säger att normer vanligtvis hänger ihop, att de

samverkar. Idag talar man om intersektionalitet.

 

– Vi behöver se hur olika normer hänger ihop med varandra och vilka

konsekvenser det ger. Man kan också vara normföljare på ett område,

men normbrytare på ett annat område.

 

Carola kommenterar den nyss aktuella Metoo kampanjen med att var en

kan påverka, och bryta ner rådande strukturer.

 

– Vem citeras och syns mest i media? Jo, den vita normmannen, och på

andra plats den vita normkvinnan. Sällan ser man en färgad kvinna

eller personer med funktionsnedsättning. Gör man en normkritisk

granskning av till exempel ett läromedel i skolan eller varför inte en

dagstidning, blir också de intersektionella perspektiven tydliga. Och

granskar vi bilder i en historiebok blir det tydligt att det främst är

män på bilderna, kvinnor syns mer sällan.

 

FUNKTIONSMAKTORDNING

 

I Sverige talas en hel del om funktionsmaktordning; en struktur som

värderar människor utifrån deras funktionsförmåga.

 

– Ju högre funktionsförmåga eller funktionalitet en person har, desto

högre status och mer makt får personen. I verkligheten har ju alla

kroppar varierande former av funktionalitet. Därför pratar man ibland

om funktionsvariationer, i stället för funktionsnedsättningar.

En kropps funktionalitet kan förstås också variera under en livstid.

 

Carola Lithén ser gärna att man flyttar fokus till samhället och till

tillgänglighet.

 

– Det är det enklaste sättet att få samhället att gå framåt.

Offentliga miljöer tar idag detta i beaktande, men man kan fortfarande

göra stora förbättringar.

 

Personer med funktionsnedsättning som grupp har idag sämre

levnadsförhållanden än befolkningen i stort. Gruppen kännetecknas av

sämre hälsa, lägre utbildningsnivå, låg sysselsättningsgrad, svag

personlig ekonomi, en mindre aktiv fritid och färre som är gifta eller

har barn.

 

– Många av de här områdena hänger ihop, och kan relateras till

otillgänglighet. En mindre aktiv fritid kan bero på dålig ekonomi och

bristande tillgänglighet vid aktiviteter som personerna önskar delta

  1. Och begränsade möjligheter till utbildning sätter hinder i vägen

för lönearbete, vilket i sin tur leder till dålig ekonomi.

 

En ny helhetssyn på funktionalitetspolitiken kunde enligt Carola

Lithén innebära att vi skulle se alla delar av livet som beroende av

och stående i relation till varandra på olika sätt. Vi borde arbeta

med långsiktiga åtgärder för att förbättra läget. Ännu idag är större

delen av personer med funktionsnedsättning helt utanför arbetslivet.

 

I sin yrkesroll har Carola blivit inspirerad av sina elever, vilket

gett mycket positiv energi.

 

– Jag har i tjugofem år jobbat som lärare, och trivts med yrkesvalet.

Sedan ett år tillbaka är jag pensionär och kan nu helhjärtat ägna mig

åt kommunalpolitiken i Korsholm, som ordförande för kommunfullmäktige.

Men inte kan jag helt hålla mig borta från katedern heller; jag hoppar

in som vikarie då och då på Novia.

 

MYCKET ARBETE ÅTERSTÅR

 

Den är alltså främst otillgängligheten på många håll som idag leder

till att människor inte får möjlighet att utveckla sin fulla potential

och bidra till samhällsutvecklingen.

 

– Med andra ord pågår ett enormt resursslöseri. Dels på grund av

omedvetenhet och dels på grund av de fördomar som ännu finns. Till

följd av otillgängligheten går vi idag miste om den mångfald av

kunskap och förmågor som finns.

 

Carola påminner om att människor med funktionsnedsättning inte heller

är en homogen grupp.

 

– Normen, eller det traditionella, är att vi helst inte ska ställa för

stora krav och att vi borde vara tacksamma för det vi får, men det är

ju allmosor. Det finns inte en enhetlig grupp av personer med

funktionshinder, utan vi består av en stor mångfald, precis som

samhället i övrigt.