Åtta partiers kandidater grillades på temat funktionsnedsättning

Samspel

SAMS ordförande Anna Caldén och Soc&koms Harry Lunabba pratas vid i förgrunden, i bakgrunden Veera Hellman från Samlingspartiet och rektor för Soc&kom Johan Bärlund.

Riksdagsvaldebatten ett funktionsrätt Finland i ett soldränkt Soc&kom var en lyckad händelse för arrangörerna och panelisterna. Åtta partier var representerade i panelen.

Åtta personer levererade synpunkter om tillgången till lättläst, terapigarantin som är i medborgarinitiativfasen, valfriheten inom ramen för social- och hälsovårdsreformen, intressebevakning och resurskravet gällande förmågan att ta ställning till eget vårdbehov.

Vidare talade man om behovet på statistik och forskning kring funktionshinder, inkludering i skolan å ena sidan och specialklasser i skolan å andra sidan – inte nödvändigtvis ömsesidigt uteslutande saker, allt detta inom ramen för kvällens temas målgrupp, svenskspråkiga med funktionsvariationer.

Mycket annat dök också upp men alla hade var sitt tema som de gavs tillfälle att slutplädera om. Jonne Juntura (SDP) talade om funktionshinderlagens pådrivande i fall han blir invald i riksdagen. Mental hälsa är hans topprioritet. Bicca Olin (Gröna) nämnde förutom funktionshinderlagen även ungas marginalisering.

Silja Borgarsdóttir Sandelin (SFP) talade om sektorövergripande lösningar, Marko Ekqvist (Sannf) om förebyggande verksamhet, Elina Sagne-Ollikainen (FP) om mänskliga rättigheter, beaktande av FN-konventionen i dess helhet, och att diskrimineringsombudsmannens ansvar bör fördubblas. Saga Nyrén (Pir), skulle, om hon åtnjuter folkets förtroende, arbeta för basinkomst och allmän sjukvård, speciellt nämnde hon terapigarantin. Veera Hellman (Saml) talade för delaktighet och inklusion. Silvia Modig (Vf) som var tvungen att gå tidigare, fokuserade på jämlikhet i sina talturer.

Debatt

Debatten väckte intresse.

Av kandidaterna i panelen vågade några gissa sig till en siffra om hur många funktionsnedsatta finlandssvenskar det finns. Gissningarna var, som det annars allmänt visat sig vara, i underkant. 43–45 tusen personer räknar man med på basen av WHO:s mera allmänna, världsomspännande statistik. Funktionsvariationer är förstås en komplex definitionsfråga, vilket försvårar statistikföring.

Journalisten och debattören Frida Frankenhaeuser modererade debatten med säker hand. Kvällens facit var att alla lärde sig mycket nya saker, vilket passar bra i en högskolemiljö.

Patrik Simberg

Jonne Juntura och Bicca Olin lyssnar här på Silja Borgarsdóttir Sandelin.

Frukterna av Mutual Trust bör förvaltas väl

Panel och tolkar

Panelen, i bild, och hela seminariet teckenspråkstolkades.

Det är tråkigt att det fina projektet Mutual Trust inte fick fortsatt finansiering. Projektet har fått till stånd, förutom en bättre allmän inställning till räddningsarbete med funktionsvarierade personer, också ett förträffligt skrivet material under rubriken Alla räddas. Alla räddas var också namnet på projektets slutseminarium som hölls i centralbiblioteket Ode i Helsingfors. Alla räddas-materialet som finns till hands på mutualtrust.fi, klicka här, är grovindelat per funktionsvariation.

Du får i materialet information om hur du ska rädda äldre personer, assistanshundar, fysiskt funktionshindrade, autistiska personer, hörselskadade, synskadade, kognitivt funktionshindrade, psykiskt funktionshindrade, epileptiker och hjärnskadade. De tio kategorierna har sedan ett varierande antal punkter, lite beroende på funktionsvariationen och vad man konstaterat sammantaget i de inalles tio räddningsövningarna. Alla projektets övningar har bidragit med ny kunskap och stärkt attityder. Insikterna att öva mer, våga kommunicera i nödsituationer, fysiskt vidröra och agera sakligt också som civilist även i situationens hetta var värdefulla resultat.

Det här framgick i seminariets talturer, och summan av kardemumman var att säkerhet är allas sak, så som kommunikationschefen vid Helsingfors stads räddningsverk Taisto Hakala kärnfullt konstaterade.

Ett så värdefullt material får inte gå till spillo. Alla de söner och döttrar som drömmer om att bli morgondagens räddningspersonal bör få ta del av materialet om de väljer att utbilda sig till sådana. Daniel Saarinen som koordinerat projektet berättar att det inte finns garantier för att materialet förs in i kurslitteratur, men kastar bollen från sitt slutfinansierade projekt till SPEK, Räddningsbranschens centralorganisation i Finland. Man får hoppas att materialet finner sin väg till beslutsfattarna och myndighetsnivå, och att det inte tar tjugo år såsom för den sms-baserade nödnummertjänsten.

Patrik Simberg

Alla räddas-materialet

Det tryckta alla räddas-materialet

Hemmaröstning som alternativ i riksdagsvalet

Huotarinen

Heini Huotarinen

En person som arbetar med riksdagsvalet och tillgänglighetsfrågor på justitieministeriet på enheten för demokrati, språk och grundläggande rättigheter är Heini Huotarinen. Hon berättade i tisdags på G18 att läget är relativt bra trots en del kommuners brister i förverkligandet av den lagstadgade tillgängligheten. Det är justitieombudsmannen som man kan vända sig till med klagomål angående tillgängligheten på röstningsställen.

-Man måste först komma in på röstningsstället för att kunna meddela att det inte går att ta sig in på röstningsstället eller att rösta. Det här är bakvänt och problematiskt, påpekar Huotarinen. Möjligheten att rösta hemma finns, man måste vara i kontakt med kommunens centralvalnämnd senast tisdagen den 2 april för att kunna rösta hemma.

Möjlighet till biträde finns också så länge biträdet inte är uppställd i valet eller nära anhörig till en kandidat. Ibland kan det vara svårt att välja biträde. Ett problem är då biträdet är aktivt i stället för väljaren, det är ju den röstande som ska få sin röst fram och inte biträdet. En person som är intagen på sjukhus är kanske inte just då intresserad av att rösta och så riskerar biträdets röst att bli räknad i stället.

Hemmaröstning informeras om på vaalit.fi, klicka in er här. Klicka här för information om valbiträde.

Justitieministeriet som sprider valinformation har inget samarbete med partierna för att nå kandidater med information om tillgänglighet.

-Det är en brist och vore viktigt, säger Huotarinen. I vissa länder finns klara krav för partier. Däremot poängterar hon vikten av samarbete med organisationer som SAMS och dess medlemsorganisationer.

FDUV har lättlästa valbroschyrer som kan beställas från FDUV, och går ut till alla prenumeranter på LL-bladet, alla medlemmar i Steg för Steg och till Kårkullas dagenheter. Finlands Svenska Synskadade FSS har gjort kandidatlistor med svensk- och tvåspråkiga kandidater i punktskrift för de 7 distrikt där de har medlemmar.

Broschyr

FDUVs lättlästa broschyr

Patrik Simberg

SAMS söker vikarierande verksamhetsledare

SAMS söker VERKSAMHETSLEDARE (vikariat) för tiden 1.9.2019 -31.8.2020, med eventuell möjlighet till förlängning

Till arbetsuppgifterna hör bland annat att
– leda och utveckla förbundet tillsammans med styrelsen
– leda kansliet och fungera som förman för personalen
– ansvara för ekonomin
– sköta och utveckla förbundets bidragsutdelning
– delta i intressebevakning inom funktionshinderfrågor
– att representera förbundet i olika nätverk

Vi önskar en person som är socialt kompetent och initiativrik och som har förmågan att arbeta självständigt.

Ledarskapserfarenhet, goda kunskaper i finska samt kännedom om finlandssvenska organisationer och funktionshinderfrågor räknas som meriter.

För mera information kontakta verksamhetsledare Nina af Hällström
050-338 3288 nina.afhallstrom@samsnet.fi eller ordförande Anna Caldén 0500-569 622.
Skicka din ansökan och CV elektroniskt till nina.afhallstrom@samsnet.fi senast 28.03.2019 klo 16:15.

SAMS UTLÅTANDE OM NYA FUNKTIONSHINDERSSERVICELAGEN 16.1.2019

SAMS UTLÅTANDE OM NYA FUNKTIONSHINDERSSERVICELAGEN 16.1.2019

SAMS har gett ett skriftligt utlåtande om den nya funktionshindersservicelagen till riksdagens social- och hälsovårdsutskott.

SAMS förespråkar att lagen godtas under nuvarande riksdagens mandatperiod, men ser fortfarande vissa problem gällande rättssäkerhet och formuleringar kring personlig assistans.

(Ursprungligen publicerat på första sidan 17.1.2019)

Ulla Jensen betraktar ledarhunden Nisse som familj

Nisse

Nisse utan sele

Ulla Jensen och 4BT:s Karolina Sjöberg

Ulla Jensen lever med synskada och hade med sig ledarhunden Nisse till Georgsgatan 18, G18 eller SFV-huset, förra veckan. Vänverksamheten stod värd för träffen.

-Posten luktar trycksvärta och banken luktar pengar säger Jensen med ett leende på läpparna. Fast hon menar allvar. Hon kan känna skillnaden på kontorstyperna på doften. De övriga sinnenas betydelse förstärks i och med att hennes syn är kraftigt nedsatt. Dessutom kan hon identifiera en skobutik eller en blomsteraffär på doften. Sådant är praktiskt om Jensen skulle behöva hitta till ett ställe som ligger förbi skobutiken och blomsterhandeln. Det är bara att dofta sig fram genom att sticka in näsan i dörröppningen på gatans butiker. Det ingår en del detektivarbete i den synskadades liv, och den extra insatsen som krävs känns ibland jobbig för Jensen som inte skulle orka orientera sig i stora matbutiker eller så. Nisse har inneburit en stor lättnad i vardagen, i själva smidigheten i att ta sig fram.

Nisse har räddat Jensens liv vid ett tillfälle då hon drabbades av hjärtinfarkt genom att hålla henne vaken och igång under den halva timme som blev avgörande för hennes överlevnad.

En ledarhund skolas i 6–10 månader, Nisse fick sin utbildning i Seinäjoki. Övriga utbildningar i landet ordnas i Vanda och privat i Kuopio. Förutom restaurangkök och sjukhusens infektionsavdelningar får ledarhunden vara med den ledsagade var som helst i vårt land. Jensen har märkt att förhållningen exempelvis i Sverige är helt annorlunda. Där är man mycket mer negativt inställda till förekomsten av hundar på restaurangen eller i snabbköpet.

Innan Nisse hade Jensen käpp när hon rörde sig. Det är mycket smidigare att röra sig med en ledarhund. De kommunicerar med korta kommandon på finska, inalles mellan tjugo och trettio stycken kommandon kan den skolade ledarhunden. Då Nisses sele är på får han en annan roll än utan selen. Skillnaden kan beskrivas så att hunden försedd med sele är ett hjälpmedel som bör ignoreras av andra men har en mycket viktig roll, och hunden utan sele är en högst vanlig hund som man får röra och gosa med. Nisse är ett hjälpmedel från den dyrare ändan av skalan, så att säga. Man ska uppfylla vissa krav för att få tillgång till ledarhund. En ledarhund kostar mellan fyrtio och femtio tusen euro med utbildning, mat, veterinärkostnader etc.

I ledarhundsskolan i Vanda föds årligen omkring 60 valpar. De placeras för ett drygt år i privata familjer där de växer upp och lär sig gott beteende fram till passlighetstesterna. I vårt land verkar omkring 230 ledarhundar, varav majoriteten numera är labradorer. Senast då ledarhunden fyller 12 går den i pension, uppger Finlands Kennelförbund på sina sidor.

Jensen är distriktssekreterare för Mellis eller Svenska synskadade i mellersta Nyland r.f., en kontakt- och intresseförening för svenskspråkiga synskadade Helsingfors, Esbo, Grankulla, Vanda, Kyrkslätt och Sibbo. Det är inte på något vis självklart att synskadade svenskspråkiga skulle vara i arbete. De hon känner – som är i arbete – kan räknas på båda händernas fingrar.

Patrik Simberg