HEMCentrala ord och begrepp

Centrala ord och begrepp

Funktionshinderservice

Syftet med lagen om service på grund av handikapp är att främja förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället. Målet är också att förebygga och undanröja olägenheter och hinder som funktionsnedsättningen medför.

Det individuella hjälpbehovet

Klientens individuella hjälpbehov ska alltid beaktas vid anordnande av service och stöd enligt handikappservicelagen.

Särskild skyldighet att ordna service – subjektiv rätt

Individen har s.k. subjektiv rätt att erhålla vissa social- och hälsovårdstjänster. Kommunen är skyldig att ordna den tjänst eller stödinsats som klienten ansökt om ifall klienten uppfyller grunderna för beviljande av tjänsten i fråga. Kommunen är skyldig att ordna tjänsten eller stödinsatsen oberoende av befintliga anslag. Enligt handikappservicelagen har en person med funktionsnedsättning subjektiv rätt att erhålla följande tjänster och stödåtgärder:

  • färdtjänst
  • serviceboende
  • personlig assistans
  • dagverksamhet
  • ändringsarbeten i bostaden
  • redskap och anordningar i bostaden

Allmän skyldighet att ordna service – anslagsbundna tjänster och stödåtgärder

En del av tjänsterna och stödåtgärderna i handikappservicelagen är anslagsbundna. Kommunen ordnar dessa inom ramen för de anslag som den reserverat för ändamålet. Kommunen ska reda ut vilket behovet av service i kommunen är och reservera anslag enligt det. Om anslagen kommunen reserverat är otillräckliga för att kunna tillmötesgå det behov av tjänster och stödåtgärder som finns i kommunen kan kommunen göra prioriteringar gällande vem som ska få tjänster och stödåtgärder.

Följande tjänster och stödåtgärder är enligt handikappservicelagen anslagsbundna:

  • rehabiliteringshandledning
  • anpassningsträning
  • ersättning för redskap, maskiner och anordningar som personer med funktionsnedsättning behöver för att klara de dagliga funktionerna
  • ersättning för extra kostnader för kläder
  • ersättning för specialkost
  • andra tjänster och stödåtgärder som behövs för att syftet med handikappservicelagen ska uppfyllas

Jämlikhet, diskriminering och likabehandling

Den ledande principen i Finland är att alla ska behandlas jämlikt. I diskrimineringslagen står det att myndigheterna i sin verksamhet ska bedöma hur likabehandling kan uppnås och vidare att de ska vidta åtgärder som behövs för att främja likabehandling.

1. Diskriminering

Det står i diskrimineringslagen att ingen får diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Med diskriminering avses enligt diskrimineringslagen förutom direkt och indirekt diskriminering även trakasserier, vägran att göra rimliga anpassningar samt instruktioner eller befallningar att diskriminera.

2. Positiv särbehandling

Meningen med positiv särbehandling är att ge alla jämlika möjligheter även i praktiken. Syftet är att främja likabehandling eller att förhindra eller undanröja olägenheter som beror på diskriminering.

Ett exempel på positiv särbehandling är då man i rekryteringen till en arbetsposition väljer en person på grund av att hen representerar en underrepresenterad grupp trots att en eller flera andra sökande har samma eller liknande meriter.

Klientplan, klient- och serviceplan eller serviceplan

En serviceplan (handikappservicelagen), klientplan eller klient- och serviceplan (socialvårdslagen) är en verksamhetsplan som görs upp mellan klienten och den som ordnar socialvård. Planen ska göras upp för att utreda behovet av service och stöd som en klient har. Planen är inte ett förvaltningsbeslut av myndigheterna, vilket innebär att den inte är juridiskt bindande.

Service som stöder rörligheten

Det främsta sättet att ordna sådan rörlighet som passar alla är en tillgänglig och fungerande allmän kollektivtrafik. Till den hör anrops- och servicetrafik. Om det på grund av sjukdom, skada eller någon annan liknande funktionsnedsättande orsak inte är möjligt för en person att använda sig av den allmänna kollektivtrafiken ska service som stöder rörligheten ordnas för den här personen. Den ska ordnas om personen behöver service för att kunna uträtta ärenden eller på grund av något annat behov som hör till det dagliga livet.

Stöd för rörligheten ordnas kan ordnas på följande sätt:

1) handledning i hur allmänna trafikmedel används och handledd träning,

2) ledsagarservice,

3) grupptransport,

4) ersättning för skäliga kostnader för transport med taxi, invalidtaxi eller ett annat motsvarande fordon,

5) något annat lämpligt sätt.

Stöd för rörlighet kan också ordnas genom kombinationer av sätten ovan.

Färdtjänst

Kommunen ska ordna skälig färdtjänst med följeslagarservice för en person med grav funktionsnedsättning. Till färdtjänst hör transporter som hör till det dagliga livet och som en person med grav funktionsnedsättning behöver för till exempel arbete, studier, uträttande av ärenden, deltagande i samhällelig verksamhet eller rekreation. Färdtjänst är en subjektiv rättighet.

Stöd för införskaffande av fordon

En person med funktionsnedsättning kan få ersättning av kommunen för upp till hälften av kostnaderna för införskaffande av en bil om bilen är nödvändig för att personen ska klara de funktioner som hör till normal livsföring.

Källor

Diskrimineringslag 1325/2014

Lag om service och stöd på grund av handikapp 380/1987

Socialvårdslagen 1301/2014

Diskrimineringsombudsmannen: Främjande av likabehandling och positiv särbehandling

THL:s Handbok om funktionshinderservice