Centrala ord och begrepp

Funktionshinderservice

Syftet med lagen om service på grund av handikapp är att främja förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället. Målet är också att förebygga och undanröja olägenheter och hinder som funktionsnedsättningen medför.

Det individuella hjälpbehovet

Klientens individuella hjälpbehov ska alltid beaktas vid anordnande av service och stöd enligt handikappservicelagen.

Särskild skyldighet att ordna service – subjektiv rätt

Individen har s.k. subjektiv rätt att erhålla vissa social- och hälsovårdstjänster. Kommunen är skyldig att ordna den tjänst eller stödinsats som klienten ansökt om ifall klienten uppfyller grunderna för beviljande av tjänsten i fråga. Kommunen är skyldig att ordna tjänsten eller stödinsatsen oberoende av befintliga anslag. Enligt handikappservicelagen har en person med funktionsnedsättning subjektiv rätt att erhålla följande tjänster och stödåtgärder:

  • färdtjänst
  • serviceboende
  • personlig assistans
  • dagverksamhet
  • ändringsarbeten i bostaden
  • redskap och anordningar i bostaden

Allmän skyldighet att ordna service – anslagsbundna tjänster och stödåtgärder

En del av tjänsterna och stödåtgärderna i handikappservicelagen är anslagsbundna. Kommunen ordnar dessa inom ramen för de anslag som den reserverat för ändamålet. Kommunen ska reda ut vilket behovet av service i kommunen är och reservera anslag enligt det. Om anslagen kommunen reserverat är otillräckliga för att kunna tillmötesgå det behov av tjänster och stödåtgärder som finns i kommunen kan kommunen göra prioriteringar gällande vem som ska få tjänster och stödåtgärder.

Följande tjänster och stödåtgärder är enligt handikappservicelagen anslagsbundna:

  • rehabiliteringshandledning
  • anpassningsträning
  • ersättning för redskap, maskiner och anordningar som personer med funktionsnedsättning behöver för att klara de dagliga funktionerna
  • ersättning för extra kostnader för kläder
  • ersättning för specialkost
  • andra tjänster och stödåtgärder som behövs för att syftet med handikappservicelagen ska uppfyllas

Jämlikhet, diskriminering och likabehandling

Den ledande principen i Finland är att alla ska behandlas jämlikt. Enligt grundlagen är alla lika inför lagen. I grundlagen står att ingen utan godtagbart skäl får särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.  

Enligt diskrimineringslagen får ingen diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Med diskriminering avses enligt diskrimineringslagen förutom direkt och indirekt diskriminering även trakasserier, vägran att göra rimliga anpassningar samt instruktioner eller befallningar att diskriminera.

Skyldigheten att främja likabehandling finns i diskrimineringslagen. Enligt diskrimineringslagen ska myndigheterna i sin verksamhet bedöma hur likabehandling kan uppnås och vidta åtgärder som behövs för att främja likabehandling.

Positiv särbehandling

Meningen med positiv särbehandling är att ge alla jämlika möjligheter även i praktiken. Syftet är att främja likabehandling eller att förhindra eller undanröja olägenheter som beror på diskriminering.

Ett exempel på positiv särbehandling är då man i rekryteringen till en arbetsposition väljer en person på grund av att hen representerar en underrepresenterad grupp trots att en eller flera andra sökande har samma eller liknande meriter.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 

FN:s funktionshinderkonvention antogs år 2006 av FN:s generalförsamling och trädde i kraft i Finland i juni år 2016. Konventionen motsvarar innehållet i andra människorättskonventioner. Den behövdes för att funktionsnedsatta personers rättigheter inte förverkligades.  

Konventionen innehåller artiklar där man ålägger Finland att säkerställa viktiga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det centrala innehållet är att frångå diagnosbaserat tänk och istället utgå från individuella behov.  

Klientplan, klient- och serviceplan eller serviceplan

En serviceplan (handikappservicelagen), klientplan eller klient- och serviceplan (socialvårdslagen) är en verksamhetsplan som görs upp mellan klienten och den som ordnar socialvård. Planen ska göras upp för att utreda behovet av service och stöd som en klient har. Planen är inte ett förvaltningsbeslut av myndigheterna, vilket innebär att den inte är juridiskt bindande.

Specialomsorgsprogram 

Ett specialomsorgsprogram ska göras upp för varje kommuninvånare som behöver specialomsorg. I den mån det är möjligt ska programmet göras upp tillsammans med personen själv och närstående till klienten eller intressebevakare. 

Specialomsorgsprogrammet ska innehålla alla de tjänster som personen beviljas med stöd av specialomsorgslagen. Detta oberoende av när, var och vem som i verkligheten ordnar tjänsterna. Ett specialomsorgsprogram är ett beslut som kan överklagas 

Service som stöder rörligheten

Det främsta sättet att ordna sådan rörlighet som passar alla är en tillgänglig och fungerande allmän kollektivtrafik. Till den hör anrops- och servicetrafik. Om det på grund av sjukdom, skada eller någon annan liknande funktionsnedsättande orsak inte är möjligt för en person att använda sig av den allmänna kollektivtrafiken ska service som stöder rörligheten ordnas för den här personen. Den ska ordnas om personen behöver service för att kunna uträtta ärenden eller på grund av något annat behov som hör till det dagliga livet.

Stöd för rörligheten ordnas kan ordnas på följande sätt:

1) handledning i hur allmänna trafikmedel används och handledd träning,

2) ledsagarservice,

3) grupptransport,

4) ersättning för skäliga kostnader för transport med taxi, invalidtaxi eller ett annat motsvarande fordon,

5) något annat lämpligt sätt.

Stöd för rörlighet kan också ordnas genom kombinationer av sätten ovan.

Färdtjänst

Kommunen ska ordna skälig färdtjänst med följeslagarservice för en person med grav funktionsnedsättning. Till färdtjänst hör transporter som hör till det dagliga livet och som en person med grav funktionsnedsättning behöver för till exempel arbete, studier, uträttande av ärenden, deltagande i samhällelig verksamhet eller rekreation. Färdtjänst är en subjektiv rättighet.

Stöd för införskaffande av fordon

En person med funktionsnedsättning kan få ersättning av kommunen för upp till hälften av kostnaderna för införskaffande av en bil om bilen är nödvändig för att personen ska klara de funktioner som hör till normal livsföring.

Personlig assistans 

Personlig assistans är nödvändig hjälp av en annan person för att en person med grav funktionsnedsättning ska klara av de sysslor som hör till normal livsföring. Det är frågan om sysslor som personen skulle utföra själv, men som hen på grund av sin funktionsnedsättning eller sin sjukdom inte klarar av.   

Enligt handikappservicelagen är det kommunens skyldighet att ordna denna service för en person som uppfyller kriterierna. 

Personlig assistans är den nödvändiga hjälp som en person med grav funktionsnedsättning har behov av hemma eller utanför hemmet 

1) i de dagliga sysslorna, 

2) i arbete och studier, 

3) i fritidsaktiviteter, 

4) i samhällelig verksamhet, samt 

5) i upprätthållande av sociala kontakter. 

För att personlig assistans ska ordnas förutsätts att personen med grav funktionsnedsättning har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den.

Boende

Boende kan ordnas för personer med funktionsnedsättning med stöd av socialvårdslagen, handikappservicelagen och specialomsorgslagenÄven mentalvårdslagen innehåller bestämmelser om boende. 

Det är kommunen som bestämmer vilken lag som tillämpas. Kommunen bestämmer även hur boendet förverkligas. Den funktionshindrade personen ska dock alltid höras. Personens behov och önskemål ska tas i beaktande och det ska säkerställas att boendeformen är förenlig med personens intressen.

Boendeservice enligt socialvårdslagen

Enligt socialvårdslagen ska boendeservice ordnas för personer som av särskild orsak behöver hjälp eller stöd i boendet eller med att ordna boende. Socialvårdslagens boendeservice används främst av äldre personer.

Serviceboende enligt handikappservicelagen och specialomsorgslagen 

Enligt handikappservicelagen ska kommunen ordna serviceboende för en person med grav funktionsnedsättning som på grund av sin funktionsnedsättnineller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring.  

Boende för en person med intellektuell funktionsnedsättning ordnas i första hand med stöd av handikappservicelagen. Om tjänsterna enligt andra lagar inte är tillräckliga, passliga eller annars förenliga med personens intressen, ordnas boendet med stöd av specialomsorgslagen. Enligt specialomsorgslagen kan tjänster även ordnas i personens egna hyres- eller ägarbostad eller i ett gruppboende. 

Tjänsterna i handikappservicelagen och specialomsorgslagen är avgiftsfria.

Stöd och serviceboende enligt mentalvårdslagen 

Enligt mentalvårdslagen ska det för personer med mentalsjukdomar eller andra mentala störningar, utöver tillräcklig vård och service, i samarbete med socialväsendet i kommunen ordnas möjlighet till stöd- och serviceboende. Detta ska ske i samband med behövlig medicinsk eller social rehabilitering. 

Hjälpmedel  

Syftet med ett hjälpmedel är att det ska främja, stöda, upprätthålla eller förbättra funktionsförmågan hos en person som har nedsatt funktionsförmåga på grund av ett funktionshinder eller en sjukdom Syftet med ett hjälpmedel är också att personens funktionsförmåga inte ska försämras. Ett hjälpmedel ska hjälpa personen att klara av olika uppgifter och underlättar också hen att vara delaktig i olika livssituationer.  

Ändringsarbeten i bostad 

Kommunen ska ersätta en gravt handikappad för skäliga kostnader för ändringsarbeten i bostaden samt för anskaffning av redskap och anordningar i bostaden, om dessa åtgärder med hänsyn till handikappet eller sjukdomen är nödvändiga för att den handikappade ska klara de funktioner som hör till normal livsföring. 

Ändringsarbeten såsom breddning av dörrar, byggande av ramper, installering av badrum, WC och vattenledning, ändring av fasta inventarier och utbyte av byggnads- och inredningsmaterial är sådana som ersätts. 

Kommunen har ändå inte särskild skyldighet att ersätta kostnaderna, ifall tillräcklig omsorg om personen med grav funktionsnedsättning inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården. 

 

 

 

Källor

Diskrimineringslag 1325/2014

Diskrimineringsombudsmannen: Främjande av likabehandling och positiv särbehandling

Finlands grundlag 731/1999

Förordning om service och stöd på grund av handikapp 759/1987

Kehitysvammaisten Tukiliitto: Oikeus asumispalveluihin

Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda 519/1977

Lag om service och stöd på grund av handikapp 380/1987

Mentalvårdslagen 1116/1990

Socialvårdslagen 1301/2014

THL:s Handbok om funktionshinderservice

Back to top of page