Minister Annika Saarikkos (C) rundabordsdiskussion gällande beredningen av den nya lagen om funktionshinderservice.
Ständerhuset 13.2.2018
Språkliga rättigheter
I lagen så som den ser ut nu finns det enormt stora brister gällande de grundlagsstadgade språkliga rättigheterna. I grundlagens 17 § regleras det att det allmänna skall tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. I en lag där målet är jämställdhet måste det naturligtvis även försäkras en jämlikhet mellan språkgrupperna. Oroväckande är att lagutkastet inte överhuvudtaget innehåller några direkta bestämmelser vilka tryggar klientens rätt att få hjälp, stöd och tjänster på sitt eget språk. SAMS vill betona att en klient har rätt att använda sitt eget språk och lämpligt kommunikationsmedel samt rätt att uttrycka sin åsikt och vilja i saken. Vidare måste påpekas att det finns stora problem i förverkligandet av de språkliga rättigheterna i praktiken och att denna problematik bör lyftas upp med tanke på att svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning hamnar i en särskilt utsatt ställning.
Våra konkreta förslag till lagen gällande de språkliga rättigheterna är följande:
Vi föreslår ett tillägg i lagens 4 § så att man tillägger att: ”Medbestämmande för personer med funktionsnedsättning ska stödjas på det sätt som deras funktionsförmåga, modersmål och kulturella bakgrund, ålder och livssituation förutsätter.”
Vi föreslår ett nytt 3 moment i lagens 6 §, där man hänvisar till andra lagar och på detta sätt kan trygga de språkliga rättigheterna. Först och främst borde man hänvisa till språklagens 10, 18 och 20 paragrafer gällande rätten till att använda sitt modersmål och om rätten till tolkning. Även hänvisning till socialvårdslagen gällande kommunens och samkommunens plikt att ordna socialvård på finska och svenska är viktig. Också en hänvisning till teckenspråkslagen gällande rätten att använda teckenspråk behövs.
Färdighetsträning och stöd
Vi påpekar att ordet färdighetsträning inte motsvarar det finskspråkiga ordet ”valmennus” utan det begränsar begreppets innehåll i relation till den finskspråkiga versionen. Tjänsten bör därigenom vara träning och stöd på svenska. Om man vill betona träningens natur som färdighetshöjande tjänst bör termen på motsvarande sätt beskriva det på finska.
Personlig assistans
Vi framhäver fortfarande en kompromiss gällande den så kallade resursbegränsningen. Enligt den planerade lagen är en förutsättning för beviljandet av personlig assistans att personen själv kan definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Ett alternativ vore att omformulera resursbegränsningen genom att ta bort förutsättningen för att kunna definiera sättet att ordna assistans. På detta sätt kunde man i större mån försäkra jämlikhet i lagen genom att inte någon grupp blir utanför den ytterst viktiga servicen.
Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning artikel 5 tryggar funktionsnedsattas jämlikhet och innehåller förbud mot diskriminering. Resursbegränsningen försätter personer med funktionsnedsättning i en ojämlik ställning utan godtagbar grund.
SAMS anser att det är bra att arbetsgivarmodellen finns kvar i reformen och att reglerna angående råd och hjälp har förtydligats i lagen.
Boendetjänster
Boendetjänster för personer med funktionsnedsättning måste tryggas i praktiken. SAMS betonar att det är bra att det primära är att ordna stödet för boendet utifrån personens behov och önskemål och vill vidare framhålla att rättigheten att bo i sitt eget hem är en grundläggande rättighet. Detta framkommer till exempel i funktionshinderkonventionen.