Om att vara stödperson och vad det kan leda till
Sedan hösten 2004 har jag varit stödperson. Jag och min stödis har följaktligen hängt ihop i tio år i höst. Hon är rullstolsburen och det innebär att jag har fått mig en hälsosam inblick i hur det riktigt är det här med tillgänglighet i samhället. Inte alls så bra som man kanske tror. Vi möter smala och branta trappor, dörrar som öppnas åt fel håll och höga trösklar på konstiga ställen. Dessutom finns det ofta ingen invatoalett. Finns det en stödramp, är den så brant att det är omöjligt att ta sig upp längs den och ner vill nog ingen komma utan hjälm.
Egentligen borde de som planerar sådana hus själva sätta sig i en rullstol och försöka ta sig upp och ner för en ramp. Eller genom två dörrar som öppnas åt samma håll med ett minimalt vindfång emellan. Lyckas ej, inte ens med stödpersonens hjälp. Vi vet, för vi har försökt. Om man skjuter in rullstolen i vindfånget genom den första dörren, är stolen i vägen när man ska öppna nästa dörr. Den inre dörren borde alltså öppnas inåt. Just nu kommer jag bara på två hus i Helsingfors som får fulla poäng för tillgänglighet och de är Vegahuset och Hartwall Arena.
Vid sidan av stödpersonsuppdraget har jag några andra hobbyer: jag skriver egna berättelser och har hittills gett ut tre tvåspråkiga barnböcker med insektmotiv på eget förlag. Dessutom sjunger jag i kör. Eftersom min stödis har läst mina böcker, föreslog hon en gång att jag skulle skriva om oss och alla äventyr vi haft med rullstolen under åren som gått. Jag förklarade att jag inte skriver berättelser om verkligheten, bara sådant jag hittar på.
Men tanken stannade kvar någonstans i bakhuvudet och puttrade där utan att jag visste om det. En tid senare berättade en av medlemmarna i kören jag sjunger i att hennes son utbildade sig till grafisk designer och drömde om att få illustrera en barnbok. Jag hade ingen text på lager, men kunde inte släppa ett sådant erbjudande så jag frågade om min stödis kunde tänka sig att bli en myra och det kunde hon.
Jag satte mig ner och skrev om två myror och en rullstol. Men berättelsen svällde ut över sina ursprungliga bräddar. För mitt i den dök det upp andra myror som blivit utslängda ur stacken för att de var gamla och inte orkade så mycket som myrdrottningen krävde. Plötsligt hade jag skrivit en samhällskritisk historia som vid sidan av äventyren med rullstolen gav en känga åt de arbetsgivare som sparkar ut sina anställda vid fyllda 60 samtidigt som alla ekonomiska profeter säger att vi finländare borde orka längre i arbetslivet. Kan så vara men inte i min firma (eller myrstack)!
Jag fick helt fantastiska bilder av illustratören. Eftersom det inte längre var bara min bok, skickade jag den till ett förlag i stället för att ge ut den själv. Jag tänkte att illustratören behöver lite mera synlighet, han som är ny i branschen. Tredje försöket lyckades. Scriptum i Vasa meddelade att de kan tänka sig att ge ut boken. Med tanke på boken var det tur att det var just Scriptum som nappade på den för vi har varit grannar på bokmässan i Helsingfors och de har sett mina tvåspråkiga böcker.
Så de föreslog att rullstolsäventyret skulle ges ut på svenska och finska i samma pärm, i likhet med mina andra böcker. De andra förlagen vet inte om dem, så om boken hade getts ut av något av dem hade den kommit ut bara på svenska.
Boken kom ut lagom till Österbottens stormässa i april 2012 och jag var med på mässan och blev intervjuad av Wivan Nygård-Fagerudd. När jag kom tillbaka till Helsingfors och fått några boklådor från Vasa hade vi utgivningskalas på Kulturkontakt Nord, som för övrigt också är ett tillgängligt ställe, och där var stödisen också med.
I fjol var boken både på Göteborgs bokmässa i september och på Helsingfors bokmässa i oktober och så läste jag ur den på Vegahuset vid 4BT:s novembersamling för en grupp med flera rullstolsburna, inte bara min stödis. Det var mysigt med en kakao- och sagostund i novembermörkret. Jag gör gärna om det.
Om du som läser det här blev intresserad av boken, heter den Det stora rullstolsäventyret/ Suuri pyörätuoliseikkailu och kan lånas på bibliotek eller köpas från Scriptum i Vasa eller via nätbokhandlarna. Nästa projekt heter Det stora sjukhusäventyret/ Suuri sairaalaseikkailu och ska komma ut på eget förlag i vår. I den är min stödis och jag ute på nya äventyr.
