Torsdag 7.11 ordnade vi på SAMS vårt årliga funktionsrättsseminarium. I år hade seminariet temat funktionsnedsättning och ålderdom och ordnades på Vetenskapernas hus. Man kunde också följa med seminariet online. Glädjande många deltog; vi hade ca 50 personer på plats på Vetenskapernas hus och kring 60 personer som följde med seminariet på distans.
Grundfrågorna som seminariet kretsade kring gällde var gränsen går mellan åldrande och funktionsnedsättning, och finns det ens en tydlig gräns? Vad säger den nya funktionshinderservicelagen om ålder, och hur påverkar den stödet du kan få?
Första presentationen hölls av Annika Taghizadeh Larsson, professor och forskare från Linköpings universitet i Sverige.
Annika talade om gränsen mellan ”vanligt åldrande” och funktionsnedsättning; och tog upp hur konstgjord en sådan gräns är, men varför den finns och vilken betydelse den har. Hon talade också om skillnaden mellan att åldras MED funktiosnedsättning och att åldras TILL funktionsnedsättning, och hur olika syn såväl samhället som personerna själva på servicenivå och livsvilkor för de båda grupperna.
Daniela Alaattinoglu tog över efter Annika och pratade på temat ålder och funktionsnedsättning i en tid av ekonomisk åtstramning. Daniela lyfte upp hur lagstiftningen i Finland ser ut idag och redogjorde för hur åldrande människors rätt att leva självständigt och vara delaktiga i samhället praktiseras i praktiken. Hon talade också om hur vi i samhället såväl historiskt sett som idag har en människosyn där vi ofta ser på människan som ekonomisk och produktiv; där man lätt ser på saken som att personer som är “produktiva” har fler rättigheter än människor som inte är det.
Efter en god lunch fortsatte seminariet med ett inspirerande inslag av Iris van Slooten från Nederländerna som berättade om en innovativ form av demensvård som strävar efter att personer med demens ska kunna leva ett så vanligt liv som möjligt, till exempel med den viktiga möjligheten att få göra små val i vardagen; vad man ska klä på sig, vad man ska äta och vad man ska göra under dagen; med viktiga inslag som att kunna delta i matlagningen eller till exempel gå på bio.
Sista programpunkten under dagen var ett gripande samtal mellan SAMS jurist Rebecka Holm och erfarenhetstalaren Lisbeth Heikkilä som berättade om sina egna erfarenheter av att vara närståendevårdare och själv bli äldre. Lisbeth lyfte upp många viktiga synpunkter som de negativa känslor man naturligt känner då en närstående blir sjuk; och de samvetskval som ohjälpligen dyker upp då man börjar märka att man inte klarar situationen ensam, men också lättnaden i att kunna återgå till en mer bekant och ömsesidig relation då vårdansvaret lättar.
Vi tackar alla de aktiva deltagarna som kom på seminariet, ställde frågor, diskuterade och bidrog till en avslappnad stämning och ett engagemang kring ett viktigt tema.
Delar av inspelningen av seminariet kan ses också nu i efterhand på SAMS youtube-kanal.
Bilder: Sofia Jernström
