Seminariet om Rätt till kärlek ägde rum den 21 september med sexologen och professorn Lotta Löfgren-Mårtenson samlade föräldrar, anhöriga personal och studerande. Löfgren-Mårtenson var positivt överraskad över att så många grupper var representerade, då grupperna vanligen träffas skilt för sig.
Professor, sexolog och författaren Lotta Löfgren-Mårtenson vid Malmö universitet, säger att det är lite våghalsigt att kalla sig expert inom sexualitet bland unga med intellektuell funktionedsättning.
– Visst har jag en 30-årig yrkeskarriär, men det betyder ju inte att man har svar på allt.
Lotta Löfgren-Mårtensson menar att det vore bättre med en person med funktionsnedsättning som är expert på området. Hon har skrivit böcker om sexualkunskap i särskola och fortbildat personal på gruppboenden. Utmaningen för sexualforskning är att forskarna är mer medvetna om sin egen sexualitet.
Löfgren-Mårtensson har genomfört etnografiska studier om unga människor med intellektuell nedsättning och tagit avstamp bland annat i följande perspektiv: Det allmänmänskliga, där vi alla finns med, och samhällsperspektivet, där man ser på individen som en del av det hela. Det viktigaste är att sluta se personer med intellektuell funktionsnedsättning som en homogen grupp, utan som en heterogen grupp med individer som har individuella behov.
– Ensamma kan alla känna sig, osäkerhet och ensamhet upplevs av en stor grupp människor.
Men det gäller att lyssna på dem som det gäller, att vara lyhörd, ha samma referensram. Att inte ta förgivet hur saker och ting upplevs från person till person.
Sexualitet tillhör privatlivet men för unga med intellektuell funktionsnedsättning finns ofta inget privatliv. I egenskap av förälder skall man hjälpa till t exempel vid WC-besök. Löfgren-Mårtensson behandlar dessa situationer, där gränserna till intimitet och privatlivet överskrids.
– Dilemmat är: Kan jag vara självständig och utvecklas, i en situation där jag är beroende? Vad är normalt och vem bestämmer det? Finns det gränser för vad en person kan hjälpa till med?
Löfgren-Mårtensson ställer frågan hur och när personal och anhöriga borde tala om sexualitet och samlevnad med unga med intellektuell funktionsnedsättning.
– Var går gräsen för vad personal kan hjälpa till med?
Löfgren-Mårtensson talar om attraktionshierarkier, det vill säga att man gärna vill vara med någon som inte har en intellektuell funktionsnedsättning.
– Man vill vara tillsammans med någon man ser upp till, som är lite mer intellektuellt begåvad.
Besvikelserna kan därför bli stora, men Löfgren-Mårtensson uppmanar att lära ut ett slags avvisningsmetod.
– Jag brukar säga att det finns inte bara en rätt person. Om en viss person inte vill ha dej – så finns det flera!
Till personal ger Löfgren-Mårtensson rådet att alltid prata igenom om vad man är villig att göra för att hjälpa till med sexualiteten. Man måste komma överens bland personalen om en medelväg, och agera professionellt.
– Personalens dilemma placerar sig i gränstrakterna mellan ansvar, tillåtelse och konsekvens. Föräldrarna behöver inte veta allt som berör brukarens liv men personalen måste känna sig bekväm i att utveckla personen. Kontinuerliga samtal skall ske och allt detta i förebyggande syfte. Föräldrar kan behöva extra stöd utifrån för att hitta sina nya roller som föräldrar till en ung vuxen.
Löfgren-Mårtensson säger att allting är annorlunda för en person med intellektuell funktionsnedsättning
– Det saknas privata zoner, det saknas förebilder, det finns få alternativa sociala arenor och få arenor som är öppna även för sexualitet. De flesta personer med svår funktionsnedsättning har inga partners i dag, och ändå har alla rätt till sexualitet på egna villkor.
Saken blir inte enklare av att omgivningen i en normativ och skyddande värld ofta ger ambivalenta eller motstridiga signaler.
– Det finns en önskan om ett gott liv, men samtidigt en oro för negativa konsekvenser av sexualiteten. Att som förälder oroa sig för att ens barn råkar illa ut, det är helt förståeligt.
Attityder ändras långsamt, påpekar hon.
– Det tar tre generationer att förändra attityder. Bara under min arbetskarriär har benämningen ändrats fem gånger; och nu talar vi om personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Seminariet ordnades av FDUV och publiken kunde ta del av innehållet både i Helsingfors och Vasa. Deltagarna var ense om att det förhoppningsvis småningom blir lättare för personal och anhöriga att diskutera temat och arrangerar nya diskussionskvällar om sexualitet och funktionsnedsättning. Förhoppningar lever också hoppet om att det inte räcker tio år till Lotta Löfgren-Mårtenson kommer till Finland och håller föreläsning om ny och intressant forskning i temat.
