I dag, den 3 december, firas FN:s dag för personer med funktionsnedsättningar. FN-konventionen omfattar som kanske många av er vet, bland annat personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar. Dagen till ära delar Sigrid Sundell med sig av sin historia.
Jag skall berätta min historia som brukare av mentalvårdstjänster och min delaktighet i arbetslivet.
Jag har studerat sociologi och socialpsykologi vid Helsingfors Universitet med inriktning på problem som omger mental hälsa. I min pro gradu-avhandling skrev jag om de som rehabiliterar sig inom ramen för mentalhälsovården, och deras inkludering i arbetslivet. Jag har länge varit intresserad av psykiatri som ämne eftersom mamman i familjen där jag bodde ett år under gymnasietiden, i Frankrike, var direktör för ett mentalsjukhus, och vi bodde i ett hus alldeles intill sjukhusområdet.
Psykiatrin har således blivit omedvetet bekant för mig redan i ett tidigt skede av mitt liv. Jag behärskar många språk, bland annat franska, flytande. Det är en rikedom i mitt liv.
Varför jag insjuknade i psykos är fortfarande ett mysterium, men troligtvis på grund av den stress jag upplevde under studietiden då jag delvis jobbade heltid, studerade och tränade med min islands
häst. Jag deltog i många tävlingar med min häst och vi var framgångsrika.
Verve räddade studierna
Nu, som utexaminerad politices magister, jobbar jag som erfarenhetsexpert på Aurorasjukhuset. Det är mycket givande att hjälpa andra patienter med att inbringa hopp och informera personalen om problemen som omger mentalhälsovården. Egenvårdarrelationen under sjukhusvården diskuterar vi mycket och den allt mer betydande rollen hos oss erfarenhetsexperter.
Jag har ingen funktionsnedsättning men min öppenhet om min bakgrund som brukare av mentalvårdstjänster gör det svårt för mig att hitta ett normalt jobb. Jag har luckor i mitt cv som beror på många, ibland långa, sjukhusvistelser och det är inte lätt att redogöra för dessa för en arbetsgivare.
Jag drömde tidigare om att jobba inom politiken eller som diplomat på något intressant ställe, men drömmarna har ersatts av ett mycket jordnära liv med min hund i stadsdelen Mejlans där jag bor i ett eget hus.
Jag kan varmt rekommendera rehabilitering inriktad på inkludering i arbetslivet. Jag har själv gått på Verve, en rehabiliteringsplats i Böle, där jag dels hittade min identitet som rehabiliterande inom mentalhälsovården, dels fick mod och stöd att avsluta mina magistersstudier. Det hade inte skett om jag bara hade gått och grubblat på det hemma.
Rehabilitering genom sysslor
Den rehabiliterande arbetsverksamheten på jobbcentret i Böle där vi jobbade, var viktig. Dessutom hade vi praktikplatser på olika intressanta ställen i stan. Jag jobbade till exempel på Utrikesministeriets bibliotek, på tidningen Papper i Hufvudstadsbladets kontor, på föreningen Sympati och på klass 1 A i Munksnäs lågstadium.
Jag fick ett vänligt bemötande på alla dessa platser och arbetsgivarna var väldigt intresserade av min bakgrund. Jag har öppet talat om min diagnos för alla arbetsgivare för att avdramatisera det tabubelagda ämnet. Jag har även öppet diskuterat min förtidspension i YLE- nyheterna där jag var inbjuden studiogäst.
Det finns alltså ingenting som är skambelagt för mig. Skammen över att inte vara i arbetslivet har ersatts av en positiv syn på livet och en inblick i egenföretagarens vardag. Jag hoppas varje dag på att få mer jobb som erfarenhetsexpert och det är ju ett nytt koncept som inte hittat finansiering på alla ställen ännu.
Ge, så får du
Som tips och råd till dig som söker en meningsfull vardag, kan jag berätta att det finns mening i allting du gör! Det kan vara att gå ut med din hund eller att möta någon god bekant. Det kan vara att laga en god sallad eller att ta en het dusch och därefter ett gott glas vin.
Det gäller att bemöta andra med den respekt och tillit som du själv vill bli bemött av. Hela livet går ut på goda vänner och respektfulla möten med dessa medmänniskor. Ju mer du ger av dig själv åt andra desto mer får du tillbaka. Det gäller i alla skeden av livet och alla människor du möter.
Nu har jag tänkt avsluta min bloggtext och tillönskar alla en riktigt trevlig fortsättning på den här dagen!
Håll flaggan högt och var stolt och glad över att du är just den du är med alla dina starka och svaga sidor. Kom ihåg att just dina svaga sidor kan bli dina starkaste!
Sigrid Sundell
