Så skapas högklassiga välfärdstjänster

AKTUELLT

Finländarna har nu valt vem som ska besluta om deras närservice i landets första välfärdsområdesval. Vi ringde upp nyinvalda välfärdsområdesledamöter i tvåspråkiga områden för att höra vad som krävs för att tjänsterna ska fungera efter social- och hälsovårdsreformen.

1. MELLERSTA ÖSTERBOTTEN
Valvinnare: Centern.
Kai-Eerik Känsälä:

”Här i Mellersta Österbotten har vi samkommunen Soite som redan fungerar enligt välfärdsområdesmodellen. Vi är alltså bättre förberedda än man är på de flesta håll i landet. Hela paketet kommer att överföras under benämningen välfärdsområde. Dock kommer Kronoby, som samkommunen producerat vårdtjänster för, hädanefter att ingå i Österbottens välfärdsområde. Det är en förlust för oss och innebär ett minskat behov av Soites svenskspråkiga tjänster, vilket oroar Centern.

Nu jobbar vi för mentalvårdstjänsternas tillgänglighet, förebyggande åtgärder och service för barn, unga och familjer. En viktig aspekt när det gäller funktionshinderservice och personer som rehabiliteras för psykiska problem är rätten till ett eget hem och en självständig vardag. Man ska få service i sin egen närmiljö, där ens närstående och vänner finns.

För oss är det viktigt att klienter och patientgrupper får sina röster hörda. Centern jobbar för att skapa ett system med klientråd vid sidan om det politiska beslutsfattandet.

Visst blir reformen en utmaning. Välfärdsområdena får en klumpsumma pengar, och den ska man klara sig med. I nuläget har vi haft möjlighet till ökade satsningar om medlen inte räcker till, men det verkar inte vara möjligt i fortsättningen. Ifall resurserna minskar blir frågan om vi måste prioritera bort frivillig behovsprövad service. Det skulle gälla exempelvis dags- och arbetsverksamheten för personer med funktionsnedsättning – samtidigt vet man att den är ytterst viktig för målgruppen.”

2. ÖSTERBOTTEN
Valvinnare: SFP.
Anne Salovaara-Kero:

”Det viktigaste är nu att skapa en äkta fungerande integration mellan bashälsovården, specialsjukvården och socialsektorn. Personalfrågorna är väsentliga: allt från löneharmonisering till social- och hälsovårdspersonalens välmående kommer att finnas på bordet.

I välfärdsområdesdebatten har den sociala biten hamnat i skymundan. Vi vet att människor med sociala utmaningar också till en större grad använder sig av hälsovårdstjänster. Här måste vi kunna se människan som helhet och ingripa i ett tidigare skede. Det också viktigt att brukarna på Kårkulla fortsättningsvis får stöd och service på sitt modersmål.

Likt resten av landet måste man också i Österbotten råda bot på psykiatrin. Det finns för få läkare och människor måste vänta alltför länge för att få hjälp. Jag hoppas vi kan hitta lösningar till exempel genom distansmottagningar och lågtröskelstöd. Tjänsterna måste vara där människorna finns – man ska inte behöva ta sig till ett center kring psykiatri för att få hjälp, utan exempelvis kunna gå och prata vid en hälsovårdscentral eller barnrådgivning.

Det är klart att vi står inför en jättelik utmaning, men alternativet – att fortsätta som förr – tycker jag inte att skulle ha varit bättre. Nu gäller det att kavla upp ärmarna. Det här är en möjlighet att bromsa den ökande kostnadskurvan, så att inte utgifterna skenar iväg.”

Hälften stannade på sofflocket

• Historiens första välfärdsområdesval hölls den 23 januari.
• Valet ordnades eftersom Finland år 2023 får ett nytt system där social- och hälsovården och räddningsväsendet flyttas över till välfärdsområden. Dess högsta beslutande organ kallas för välfärdsområdesfullmäktige, vars sammansättning finländarna nu röstade om.
• Valdeltagandet var 47,5 procent.
• 13 av landets 21 välfärdsområden har kvinnor i majoritetet. Många av de invalda är högutbildade, särskilt sjukskötare och andra vårdspecialister kammade hem röster.
• Medelåldern på de invalda var 51,1 år.

Källa: Statistikcentralen, Yle

3. EGENTLIGA FINLAND
Valvinnare: Samlingspartiet.
Sanna Vauranoja:

”Ledstjärnan i vårt arbete är att skapa fungerande tjänster för alla invånare i Egentliga Finlands välfärdsområde. För att det här överhuvudtaget ska vara möjligt måste vi ha en balanserad ekonomi. Om vi inte ser över kostnaderna kommer vi att ha problem, förr eller senare.

Fungerande tjänster skapas genom samarbete. Vi kan omöjligt klara oss med bara offentlig serviceproduktion. Vi måste ha med företagen, men också tredje sektorn, där det finns otroligt mycket värdefullt kunnande. Lågtröskelservice inom mentalvården måste gå att få i hela området.

Det är också viktigt att tjänsterna utformas utgående från ett kunskapsunderlag. I kommunerna finns en hel del service som varken är lagstadgad eller effektfull. Jag anser att vi måste pro­duc­era den lagstadgade servicen, och sedan identifiera vad som är effektfullt i det övriga utbudet. För att kunna upprätthålla vårt uppskattade universitetssjukhus måste vi värna om tvåspråkigheten.

Stämningen i Samlingspartiets fullmäktigegrupp är entusiastisk. Det finns mycket politisk erfarenhet och expertis från social- och hälsovården bland de invalda, och man är redo att modigt skapa något nytt. Själv skulle jag inte ha ställt upp om jag inte skulle tro att systemet har potential. Mycket av det som vi kommer att åstadkomma handlar om vilka beslut vi nu tar.”

4. VÄSTRA NYLAND
Valvinnare: Samlingspartiet.
Mervi Katainen:

”I Västra Nyland kommer Samlingspartiet att jobba för ett system med flera serviceproducenter. Det är det snabbaste sättet att råda bot på personalbrist och långa vårdköer. Här tänker många på hälsovårdsjättarna, men också tredje sektorn spelar en viktig roll i system­et. Organisationerna har viktiga lågtröskeltjänster och gör ett fint preventivt arbete. Därför måste man också snabbt ta beslut kring den organisationsfinansiering som flyttas över från kommun­er till välfärdsområden.

Särskilt i Esbo har färdtjänsterna för personer med funktionsnedsättningar varit ett debattämne. Problemen som uppstått till följd av konkurrensutsättning måste lösas, och det är viktigt att man direkt bygger upp ett fungerande system. Hur den svenskspråkiga servicen överlag ska organiseras måste diskuteras: med tanke på tillgången till personal kunde en centraliserad modell vara enklast, men avstånden till service kan inte bli för långa. Vi måste höra med invånarna vad de föredrar.

Under valet uttryckte många små kommuner oro för sin lokalservice, vilket är förståeligt, men jag hoppas att vi lyckas skapa ett äkta områdestänk där vi tittar på helheten. Att bara lägga ihop all tidigare service förändrar inget. Jag ser det här som en möjlighet att göra saker på ett nytt sätt.”

5. VANDA-KERVO
Valvinnare: Samlingspartiet.
Maarit Raja-Aho:

”Inom Samlingspartiet siktar vi på att skapa ett fungerande samarbete med tjänstemän och experter, en struktur där informationen löper väl. I nya fullmäkt­ige har vi mycket fin expertis från social- och hälsovården, och vi vill se sakkunnigas roll i beslutsfattandet förstärkas. Jag anser att politiska beslutsfattare rentav borde vara förpliktade att aktivt hålla kontakt med experter exempelvis inom Institutet för hälsa och välfärd och tredje sektorn. Dessutom är det viktigt att göra invånarna delaktiga, liksom också äldre- och funktionshinderråden.

I Vanda-Kervo förekommer mer sociala problem inom barnfamiljer och bland ensamboende än i resten av landet. Liksom i övriga landet lider barn­skydd­et av personalbrist och tillgången till mental­vårds­tjänster med låg tröskel är dålig: köerna är alltför långa och problemen tillspetsas. Rusmedelsvården kräver också vår uppmärksamhet. Vi ser alltså ett behov att utveckla högklassiga socialtjänster och våra preventiva åtgärder. Och förstås måste vi också trygga svensk service.

Jag tror definitivt att det nya välfärdsområdet hjälper oss att lägga fokus på de stora och akuta utmaningarna. Vi vill skapa allt effektivare serviceformer vars inverkan går att följa upp, att se vad som fungerar och vad som inte gör det.”

6. ÖSTRA NYLAND
Valvinnare: SFP.
Hanna Lönnfors:

”Mentalvårdstjänster är det vi pri­or­iterar högt: lågtröskelservice och tillgången till terapi måste gar­ant­eras i hela området. Den som har ett behov måste få hjälp i tidigt skede – att skicka människor till specialsjukvården medför merkostnader.

Servicestigarna måste vara tydliga, det ska vara klart var hjälpen går att få. Till exempel när det gäller personer med funktionsnedsättning kan det finnas fortlöpande behov, och då ska man inte bollas från en lucka till en annan.

Språkaspekten är förstås viktig, att få service på sitt modersmål är också en tillgänglighetsfråga.

Vi måste betrakta oss som ett enhetligt område och utveckla verksamheten ur den synvinkeln, så att tjänsterna inte heller försämras någonstans. Social- och hälsovårdsreformen kommer särskilt att gynna mindre kommuner som tidigare haft ett sämre serviceutbud.

I Östra Nyland har vissa saker redan centr­al­is­erats, exempelvis inom specialvården. Varje by eller kommun kan kanske inte ha sådan service som behövs mer sällan, men de tjänster som invånarna använder mest måste finnas nära.”

7. KYMMENEDALEN
Valvinnare: SDP.
Miia Kurttila:

”I Kymmenedalen har vi en föråldrande befolkning med ständ­igt växande behov av service, samtidigt som vi tampas med befolkningsförlust. Invånarna här har ett större behov av service än befolkningen i det övriga landet, både när det gäller fysiska och psykiska sjukdomar. Vi har ett rätt traditionellt servicesystem där tyngden ligger på institutionsvård. SDP:s mål är att människor ska snabbare få hjälp – på så sätt kunde man lätta upp servicestrukturen, innan människors problem hinner bli svåra.

Det har redan tidigare varit svårt att locka hit vissa yrkesgrupper, och nu har personalbristen utvidgats till vårdare och många andra centrala sysslor inom social- och hälsovården. Vi hoppas få om­fatt­ande jour till södra Kymmenedalen, vilket skulle trygga tillgången till personal och hämta med sig specialiserad personal till området.

SDP prioriterar personalens välmående och vill att dess röst blir hörd när strukturerna byggs upp. Det gäller att kunna hålla i den nuvarande personalen och ordna sådana omständigheter att människor kan göra ett gott jobb.

Inom tredje sekt­orn finns mycket kunnande, och vi vill utveckla samarbetet med organisat­ion­erna. Det är extra viktigt i vårt område då resurserna är knappa.”•

Text: Mikaela Remes • Illustration: Sebastian Dahlström

Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 01/2022.