I arbetsannonsen utlovas arbete var som helst i världen, enligt arbetstider man själv får bestämma, och betalning per utfört arbetsuppdrag. En dröm för den som vill jobba från stranden på Bali, men plattformjobb kan också intressera den som har erfarenhet av otillgängliga arbetsplatser.
Nordens välfärdscenter förutspår att teknik och digitalisering kan ge nya jobbmöjligheter för personer med funktionsnedsättning, och de så kallade plattformjobben är möjligtvis en del av dem.
Vadå för plattform? Plattformarna kan beskrivas som digitala marknadsplatser som förenar den som söker och den som erbjuder en tjänst. Transaktionen sker via plattformen, som definierar spelreglerna för exempelvis hur betalningen för utfört arbete sker.
Mats Nylund, överlärare i mediekultur på Arcada, har iakttagit plattformarbetets framväxt under de senaste tio åren och skrev även en rapport om fenomenet för riksdagens framtidsutskott år 2018. Han menar att debatten kring plattformarna verkar ha avtagit – inte för att de försvunnit, utan för att de blivit en del av vår vardag.
De mest typiska formerna av plattformarbete är i dagens läge fysiska: försäljning av självtillverkade produkter, uthyrning av bostäder, matleverans- och taxitjänster. Men även andra typer av jobb går att hitta för exempelvis översättare, grafiker och IT-stöd.
Via plattformar erbjuds både längre projekt, men också så kallade mikroarbete, micro tasks, är vanliga.
– Det är relativt sällan folk får hela sin inkomst via micro tasks. I många fall är det inte fråga om stora summor, utan extraknäck, som man kanske kompletterar med utkomststöd, säger Nylund.
Distansarbetet intresserar
Ett arbetsliv som inte längre är lika beroende var man fysiskt befinner sig möjliggjordes av coronapandemin. Det nya normala tros kunna gynna människor som till exempel har utmaningar med att konstant åka av och an mellan hemmet och jobbet och gynnas av arbetsron i hemmet.
Majoriteten av de jobb som utannonseras på den finländska arbetsmarknaden är ändå i nuläget traditionella anställningar och arbetet kan följa en så kallad hybridmodell, där man jobbar på arbetsplatsen ett par dagar i veckan.
Arbetstagarna är ändå intresserade av distansjobb hemifrån, konstaterar Antti Hyrkäs, som är seniorkonsult på den populära digitala arbetsförmedlingstjänsten Duunitori.
– Att nämna distansarbete i en arbetsannons ökar sannolikheten för att den blir läst, säger Hyrkäs.
Arbeten som helt och hållet utförs på nätet är ingen stor kategori hos Duunitori, även om man ibland kan stöta på enstaka annonser, särskilt när det gäller internationella uppdrag. Ibland utannonseras jobb som tydligt platsar i kategorin mikroarbete, till exempel med titeln Online Data Analyst.
– Uppgifterna är rätt simpla – de går ut på att analysera eller klassificera material. Det handlar om ett arbetsmoment som är svårt för företaget att automatisera och kräver därför en mänsklig insats. Människor behövs fortfarande för att exempelvis tyda ansiktsuttryck och tonfall. Men också det här är något som artificiell intelligens (AI) kan lära sig i något skede.
Även om AI i framtiden kommer att kunna utföra en stor del av dylika arbeten, tror Hyrkäs att människor ändå kan behövas för att lära upp, utvärdera och styra teknologin.
Många plattformarbetare är nöjda
Enligt Statistikcentralen är det fortfarande få som jobbar via plattformar – bara 3,9 procent av finländarna. De som uppger sig jobba med plattformarbete gör det spåradiskt eller som extraknäck.
Ofta görs jobbet i form av företagarliknande arbetsrelationer, och då måste man som arbetstagare själv se till att betala skatter och ta hand om sin sociala trygghet. Det har funnits en oro för att plattformsarbetarna är utsatta och deras situation har även förbryllat lagstiftare.
Samtidigt verkar de som idkar plattformarbete vara rätt nöjda med tillvaron: i Statistikcentralens undersökning upplevde 76 procent att de fick en rättvis kompensation för sitt arbete.
– Jobben har kritiserats för att de till exempel saknar traditionellt arbetarskydd. Samtidigt visar undersökningar att många gärna sysslar med det de gör, säger Mats Nylund.
Flexibelt och självständigt
Många gillar flexibilitet och arbetets självständiga natur – den som jobbar via en plattform har nödvändigtvis ingen chef eller kollegor överhuvudtaget. Samtidigt kan man gå miste om de sociala fördelarna som finns med att ha en fysisk arbetsplats.
Mikroarbetet kunde fungera som extraknäck eller som en aktiverande syssla, och kunde i framtiden kanske rekommenderas för partiellt arbetsföra som ännu inte kommit in i arbetslivet, funderar Antti Hyrkäs.
Men också om plattformarbetet öppnar upp dörrar löses otillgänglighet och annan diskriminering i arbetslivet inte enbart med hjälp av ny teknik. Jobbet kan passa vissa människor och ge värdefull erfarenhet på cv:n, men alla med exempelvis funktionsnedsättning kan och ska inte sitta hemma och jobba. Därför krävs attitydförändring på de traditionella arbetsplatserna.
– Inom företagen talas mycket om DEI-arbete (från de engelska orden ’Diversity, equity, and inclusion’; diversitet, jämlikhet och inklusion), som hittills långt fokuserat på jämställdhet mellan könen och etniska och kulturella minoriteter. Företagen har kanske inte jobbat lika intensivt gentemot personer med funktionsnedsättning och partiellt arbetsföra. Det vore fint att man också tog i beaktande dessa gruppers vilja att delta i arbetslivet. I dag blir mycket potential outnyttjad, konstaterar Antti Hyrkäs.
Text: Mikaela Remes
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 1/2024.
