Insändare av de finlandssvenska funktionshinderförbunden publicerad i Vasabladet 15.12, i Hufvudstadsbladet 16.12 och på abounderrattelser.fi 13.12.
Det är omöjligt att få betjäning på svenska. När man ringer välfärdsområdet får man inget svar, färdtjänsttaxin kommer inte i tid och tjänsterna är för dyra för att användas. Detta är några av de problem som ofta rapporteras till våra förbund.
När denna livsviktiga service brister får den tredje sektorn en allt större roll för att stödja personer med funktionsnedsättning i att hantera sin vardag och att navigera servicedjungeln. Trots detta kommer regeringen nu att genomföra en drastisk sänkning av bidragen till social- och hälsovårdsorganisationer, de så kallade Stea-bidragen. De preliminära besluten från Stea har publicerats och om de genomförs kommer de att drabba de svenskspråkiga funktionshinderförbundens verksamheter på ett förödande sätt.
Funktionshinderförbunden spelar en avgörande roll i samhället genom att vara en röst för några av de mest utsatta grupperna: personer med olika typer av funktionsnedsättningar.
Vi arbetar med intressebevakning, erbjuder rådgivning och kamratstöd samt sprider information om rättigheter och kunskap om funktionsnedsättningar. Nedskärningarna riskerar att kraftigt begränsa vår verksamhet och ytterligare marginalisera målgrupperna.
Mika Pyykkö, som utreder Stea-nedskärningarna, har lyft fram att mindre förbund kunde slås samman för att skapa synergieffekter och effektivare verksamhet. Men för de finlandssvenska förbunden utgör detta ett allvarligt hot. Att integreras i större finskspråkiga organisationer riskerar att urholka den svenska verksamheten, och att den i praktiken försvinner helt.
Att slå samman de finlandssvenska förbunden är inte heller ändamålsenligt eftersom våra olika målgrupper kan ha väldigt olika behov. Att ha en synnedsättning är inte samma sak som att ha nedsatt hörsel, vara rullstolsburen, ha erfarenheter av psykisk ohälsa eller att ha en intellektuell funktionsnedsättning. Samtidigt sammanfaller intressena ofta och därför samarbetar vi tätt.
Det har också förts fram att staten inte kan stödja avgiftsfri juridisk rådgivning eftersom det snedvrider marknaden, ett påstående som saknar grund.
Den kommersiella juridiska rådgivningen för våra målgrupper är obefintlig, och avgiftsfri rådgivning är avgörande eftersom många är socioekonomiskt utsatta. Därtill har det föreslagits att vi ska sälja socialvårdstjänster till välfärdsområdena för att finansiera vår verksamhet. För små aktörer som oss är det är orealistiskt, då vi inte har resurser att delta i upphandlingar.
Regeringens nedskärningar sker samtidigt som den tredje sektorn förväntas komplettera den nedbantade offentliga sektorn och funktionshinderservicen är i ett brytningsskede. Det är fullständigt ohållbart.
SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder:
Elisabeth Kajander
verksamhetsledare,
FDUV:
Annette Tallberg-Haahtela
verksamhetsledare,
Förbundet Finlands Svenska Synskadade:
Matthias Jakobsson
verksamhetsledare,
FMA – Funktionsrätt med ansvar:
Ulf Gustafsson
verksamhetsledare,
Psykosociala förbundet:
Petra Nummelin
verksamhetsledare,
Svenska hörselförbundet:
Nora Strömman
verksamhetsledare
