Ironman-speaker, föreläsare och kläddesigner. Robson Lindberg har många järn i elden. Men vägen har varit lång. För tio år sedan drabbades han av en hjärnskada och fick lära sig krypa, tala och skriva på nytt. I höst är han bokaktuell med en självbiografi.
Robson Lindberg visar mig runt på sitt kontor i centrala Helsingfors. Måttsydda kostymer, kavajer och skjortor hänger på klädställningar i väntan på att avhämtas av kunder. Mappar med tygprover fyller hyllorna i rummet.
– Baby camel, merino, kashmir, tweed. Double twisted, high twisted. Engelsmännen är väldigt bra på att väva tyger som aldrig blir skrynkliga.
Företaget Robson & Co startade sin verksamhet år 2025.
– Våra kunder är sådana som har insett värdet av att låta måttsy sin kostym. Vi gör allt från chinos till frackar, säger Lindberg och pekar på en tjusig grön kavaj med breda slag.
Det är lätt att se att Robson Lindberg gillar sitt jobb.
– När jag blir intresserad av något blir jag helt besatt av det. Så fungerar min hjärna.
Världens bästa hjärnskadepatient
Det var samma besatthet som sommaren 2015, efter år av träning, hade fört Robson Lindberg till startlinjen i ett Ironman-lopp i Kuopio. Ironman är triatlonens fulldistans: 3,8 kilometer simning, 180 kilometer cykling och ett maratonlopp.
– Jag var 30 år gammal och kände mig odödlig. Jag gjorde min första Ironman, självcoachad, på 10 timmar och 14 minuter.
Sex månader senare var han tvungen att lära sig prata, krypa och gå igen. Under en hockeymatch tacklades han så att huvudet slog i isen, med åtta hjärnblödningar och en medelsvår hjärnskada som följd.
– Jag bestämde mig för att bli världens bästa hjärnskadepatient. Jag spelade fem och ett halvt år på livets kasino – med hela insatsen på mig själv. Det tog mig exakt 2 074 dagar från det att huvudet träffade isen till att jag stod på Ironman-startlinjen igen.
Robson Lindberg är utbildad nationalekonom med en kandidatexamen från Hanken. Innan hjärnskadan arbetade han som försäljare, men efteråt stod det klart att han inte kunde återgå till samma jobb.
– Jag insåg att jag måste jobba på nya villkor. Jag kommer aldrig att kunna ha ett jobb där jag sitter vid datorn och stirrar på Word-dokument, Excel-tabeller eller e-post. Jag har väldigt svårt med allt administrativt, till exempel bokföring.
Lindberg har också upplevt fördomar till följd av hjärnskadan.
– Särskilt i början när jag talade robotiskt, hade svårt att hitta ord och rörde mig som den där stereotypiska hjärnskadepatienten.
I samband med hjärnskadan fick synnerven en rejäl törn. Djupseendet blev rubbat och ännu i dag går Lindberg gärna med solglasögon inomhus eftersom han har blivit väldigt ljuskänslig.
Lindberg började föreläsa om sin egen rehabiliteringsprocess och fakturerade för arbetet som företagare. Det var ändå en ekonomiskt mycket kärv tid, eftersom han samtidigt förde en långvarig juridisk kamp mot försäkringsbolagen, som först inte ville betala ut det stöd han var berättigad till för sin rehabilitering.
– Föreläsningsjobben var få och relativt sällsynta. Det var svårt att livnära sig enbart på dem.
En Ironman bakom mikrofonen
År 2018 ordnades den första Ironman-halv-distansen i Finland, i Lahtis. Robson Lindberg erbjöd sig att hjälpa till och fick frågan om han ville vara expertkommentator i den engelskspråkiga livesändningen.
– Jag förberedde mig minutiöst. Sändningen var sex timmar lång och jag hade skrivit ett manus på 35 sidor.
Efter att de första idrottarna hade korsat mållinjen fick Lindberg dessutom ta över speakermikrofonen och referera tävlingen inför publiken på plats. Han klarade uppdraget med glans och det dröjde inte länge innan han fick nya uppdrag. Han är i dag en av fem kommentatorer som skickas runt om i världen för att referera Ironman-lopp. År 2024 fick Lindberg vara speaker vid de legendariska VM-tävlingarna på Hawaii.
Han visar en bild av sig själv i kommentatorsbåset vid stranden, där han levererar sin introspeak på sekunden för att tajma in ett enormt fyrverkeri med gitarriffet i Guns N’ Roses klassiker Welcome to the Jungle, precis i det ögonblick när startskottet ljuder och tusentals idrottare kastar sig ut i vattnet.
”De jävligaste dagarna är bara 24 timmar”
Trots framgångar som speaker, föreläsare och klädföretagare är hjärnskadan ständigt närvarande i Robson Lindbergs liv. Han understryker att varje hjärnskada är unik och innebär unika utmaningar.
– I mitt jobb är resorna utmanande. Jag tål inte ljudet i ett flygplan. För mig låter surrandet som ett brandalarm som går rakt in i huvudet. Jag får genast huvudvärk.
Tydliga rutiner, ett hälsosamt liv och tid för återhämtning är avgörande. Som familjefar till två små barn är den så viktiga egentiden ibland en bristvara för Lindberg. Men även när han har gjort allt rätt kan vissa dagar kännas övermäktiga.
– Jag har kronisk smärta i benen, huvudet, ryggen, ögonen och nacken. Jag blir lätt trött och tenderar att glömma saker. Om jag har en dålig dag kommer jag inte upp ur sängen.
Rehabiliteringen har inte enbart varit fysisk, utan mycket har också handlat om att få psyket i balans. Robson Lindberg beskriver hur han kände sig misslyckad, avskriven och värdelös efter hjärnskadan.
– Jag var deprimerad. När det var som värst beslöt jag mig för att jag inte längre ville leva. Men sen valde jag ändå att leva vidare. De jävligaste dagarna är ju trots allt bara 24 timmar.
I dag beskriver han hjärnskadan som både det värsta och det bästa som har hänt honom. Den tunga omstarten gav nya möjligheter.
– När jag inte längre kunde jobba med det jag utbildat mig till fick jag väcka min kreativitet. Allt jag sysslar med i dag – speakerjobben och kläderna – handlar om kreativitet.
Under hösten 2026 är Robson Lindberg bokaktuell med Näkymätön taistelu – Aivovammapotilaasta ironmaniksi, som åtminstone tills vidare enbart utkommer på finska. Boken är skriven tillsammans med Heli Bergius och bygger på Lindbergs rehabilitering och kampen mot försäkringsbolagen.
– Det var något jag kämpade med i fem år. Först sa läkarna att jag var i skick, sen ändrade de sig och sa att det inte lönade sig att rehabilitera mig.
Jag frågar Robson Lindberg vad han vill att kolleger, medmänniskor och samhället i stort ska förstå om hjärnskador.
– Det som alla borde förstå är att rehabiliteringen inte tar dagar eller veckor, utan år. Och den är inte linjär.
Till andra i samma situation ger han rådet att inte ge upp, utan att modigt testa sina egna gränser.
– Ta chanser och prova på alla möjligheter du får. Jag gillar tanken på att orsaken till mina problem och min framgång finns i mig själv. ∙
Företagande som väg in i arbetslivet
- För personer med funktionsnedsättning kan företagande vara ett alternativ till en vanlig anställning. Som företagare har man större möjligheter att anpassa arbetet och arbetsmängden efter den egna funktionsförmågan. Det kan vara särskilt betydelsefullt för personer som har svårt att få eller behålla ett lönearbete på grund av hinder eller fördomar på arbetsmarknaden.
- Det finns olika former av stöd för den som vill starta företag. Startpeng kan trygga försörjningen under den första tiden som företagare. FPA:s näringsstöd kan hjälpa till med arbetsredskap och utrustning när en funktionsnedsättning eller sjukdom medför särskilda behov.
- Men företagandet innebär också utmaningar. Invalidförbundet pekar bland annat på svårigheter att få finansiering, brist på information och fördomar. Förbundet anser också att stödet för specialarrangemang på arbetsplatsen borde utvidgas till företagare med funktionsnedsättning. I dag är det ett stöd som arbetsgivare kan få för en anställd.Källa: Invalidförbundet
Text: Sebastian Dahlström
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete nr. 2, 2026.
