Utställningen Önske jag leker med identitet

Utställningen Önske jag är ett samarbete mellan DuvTeatern och Svenska teatern. Bloggen gick ut i konstens natt och bekantade sig med den, och teaterhusets dolda sidor.

Alla drömmer vi om att någon gång få vara någon annan. Men hur gör man för att bli ett önskejag? Ett sätt är att iscensätta en annan version av sig själv för en stund. Och då kan man ta hjälp av ett helt teaterhus.

En snusmumrik blir till

En snusmumrik blir till. Foto Tomas Grönvall.

Svenska teatern, en ganska diskret rund byggnad i den ena änden av esplanadparken i Helsingfors, är ett landmärke man ofta passerar. Föga anar den passerande jobbaren eller joggaren, flanören eller turisten vad det finns inuti. Självklart finns där en stor huvudsalong med en scen, men den är bara en ganska liten del av allt det som byggnaden rymmer.

Det som syns på scenen är skådespelare. De har sina rum. Där syns kulisser. De har sina verkstäder där de blir till; formas, snickras och målas. Skådespelarna bär kläder, som har egna förvaringsutrymmen med namngivna lådor för långa vita damhandskar och en lång rad krokar för skärp, för att nämna några exempel. Och så vidare.

Långa vita damhandskar

Långa vita damhandskar

Skärp

Skärp i massor.

En av Svenska Teaterns publikarbetare, dramapedagog Noona Leppinen har lett arbetet, där teaterns mindre synliga men livsviktiga avdelningar samarbetat för att ge fyra skådespelare från DuvTeatern en ny identitet. De har inte fått nya pass och tandborstar, men de har fotograferats på scenen Nicken i en skräddarsydd ljussättning, kostymering, maskering och kulisser. Dessutom har de ett eget ljudspår som passar ihop med tablån.

Resultatet är en fotoutställning men framför allt ett roligt projekt.

Noona Leppinen talar om teaterhantverket. Med det menar hon allt det som görs bortom scenen för att frambringa ett större sammanhang eller en lyckad teaterupplevelse.

-Utställningen belyser teaterhantverket.

Noona Leppinen

Noona Leppinen. Bild Valtteri Kantanen

SAMS hade också glädjen att kliva in i teaterns hiss och snirkla sin väg genom huset på en rundvandring bakom kulisserna, som en del av programmet på konstens natt. Eftersom turen innebar mycket trappor, var en del förhindrade att delta men några bilder blev det av verkstäder och garderober.

Teatermålfärg på svenskis

Teatermålfärg på svenskis

kulissbygge

Kulissbygge någonstans inuti Svenska Teatern. Notera att takhöjden stämmer överens med scenens.

Tyvärr varade utställningen bara under konstens natt denna gång, men Leppinen tipsar om att utställningen kan hyras och ingalunda är nerlagd.