Vänskap känner inga gränser

Det sägs att goda vänner är som stjärnor – alltid ser man dem inte, men man vet att de finns där för en. Det här kan Sonja Karnell och Carola Boxström skriva under: deras vänskap sträcker sig över tre årtionden och har överlevt livsförändringar, flyttar och nu också en pandemi.

Vänner – människor som vi blir glada av, som vi gärna träffar och delar tankar med i vardagen. Vi antas ha vänner, de är en naturlig beståndsdel av mångas liv, och en avsaknad av dem kan få känna oss utanför.

Men forskning har visat att vänskapsrelationer är mindre självklara och mer mångfacetterade än man kunde tro.

Det vet vänskapsforskare Mats Hilte vid Lunds universitet, som intresserade sig för att forska i ämnet då han stötte på problem i sin egen vänskapsrelation. Han noterade att det inte finns någon handbok för hur dessa relationer skapas och hur de ska upprätthållas.

– Kärleksrelationer regleras av en slags rutin, som gör det enklare till exempel att reda upp konflikter. Vissa gör slut, andra går hos en parterapeut. Men kan man ringa upp sin vän och säga att nu måste vi prata ut, för det här fungerar inte? Eller låter man bara bli att höra av sig och signalerar att man inte längre är intresserad utan att säga det rakt ut? Total förvirring.

Hilte beskriver vänskaper som komplexa och svårgreppade relationer. Samtidigt ligger vänskapens styrka i detta kreativa kaos.

Från arbetsuppgift till vänskapsrelation

En duo som format sin vänskapsrelation på sitt eget unika sätt är Carola Boxström och Sonja Karnell. Deras vänskap växte fram på 1990-talet och började som ett arbetsuppdrag. Som ung socialarbetarstuderande utförde Sonja praktik på Kårkullas omsorgsbyrå och en av hennes arbetsuppgifter var att agera stödperson åt en person med intellektuell funktionsnedsättning.

På detta sätt kom hon i kontakt med Carola. Carola befann sig mitt i en tung period i sitt liv och Sonja tyckte hon såg ut att behöva en vän. De började träffas regelbundet.

– När uppgiften var fullbordad tillfrågades jag om jag ville fortsätta. Det var klart jag ville, och det ville Carola också. Med åren har relat­ionen blivit naturlig – Carola har blivit viktig för mig, som en slags familjemedlem. Hon hör till vänskapskretsen, säger Sonja.

Under de senaste åren har de träffats ungefär en gång i månaden för att gå på stan, på teater, ut och äta eller shoppa.

– Carola älskar loppmarknader. Hon har varit före sin tid med att uppskatta använda prylar framför nya som man köper i butiken.

– Jag brukar köpa lite armband, säger Carola.

Just i dag träffas Carola och Sonja på SAMS Må bra-dag för vänpar på Lappvikens gamla sjukhus i Helsingfors. Dagen bjuder på roliga saker att göra tillsammans – pyssel, orientalisk dans och paddling.

Men viktigt är också att få sitta ner för att umgås med varandra. Under coronapandemin har kontakten mellan vännerna varit betydligt mer sporadisk. Det har Sonja dåligt samvete över. Även Carola upplever att nedstängningen varit trist.

– Nog har det varit lite tråkigt, konstaterar Carola.

Men också tidigare har det blivit pauser i relationen. Under 90-talet jobbade Sonja på boendet där Carola bodde, och då träffades de inte på fritiden. Likväl blev det avbrott när Sonja bodde utomlands i ett år.

– Men vi har alltid lyckats återuppta kontakten. Kanske kan pandemin också betraktas som en liten paus, säger Sonja.

Den goda vänskapen är oegennyttig

Det finns olika sorters vänskap och vänner kan spela olika roller i våra liv. Filosofen Aristoteles talar om två ytligare former av vänskap: nöjesvänskapen – de vänner man har kul med, och nyttovänskapen – de som kan hjälpa oss i karriären eller med en flytt. Dessa relationer gagnar oss, men präglas av en avsikt och en baktanke.

– Det rör sig sällan om personer som vi vill dela våra innersta tankar och känslor med, summerar vänskapsforskaren Mats Hilte.

Högst värderade Aristoteles karaktärs­vän­skapen: en relation som kännetecknas av ömsesidighet och oegennyttighet, en som uppmuntrar till intima samtal och utvecklar oss som etiska varelser.

För att uppnå detta krävs satsningar av båda parterna.

Många gånger uppfattas romantiska relationer som livets viktigaste beståndsdel. Det är inte helt sällan vänner tappas bort när man inleder ett förhållande. Men alla hittar inte en partner, och därigenom skulle en ökad uppskattning för vänskap kunna motarbeta ensamhet och ha en god effekt på folkhälsan, tror Hilte.

– Undersökningar visar ju att vänskap skapar god psykisk hälsa. Skulle vänskapens positiva aspekter lyftas fram mer kunde det upplevas vara viktigare.

Förtroendet är det viktiga

Vännerna spelar en viktig roll i Sonjas liv. Hon har många människor som hon klassar som nära vänner, och är glad över att ha vänner i olika åldrar och i olika livssituationer. De äldsta relationerna går tillbaka till lågstadietiden.

– Men geografiskt är mina vänner väldigt utspridda – de flesta finns i olika länder och olika städer. När jag tänker efter är det få jag träffar regelbundet. Som yngre var det viktigt att hålla mycket kontakt, träffas ofta och göra saker tillsammans. Nu vet man att de goda vännerna finns där, och redan vetskapen om dem är viktig, säger Sonja.

– Nog är det kiva att ha vänner, instämmer Carola.

Sin vän Carola beskriver Sonja som en prima kvinna med egen stil och eget sätt att kom­mun­icera. Vissa dagar är bättre och andra är sämre, men Carola är alltid intresserad av hur hennes nära och kära mår. Om Carola reser har hon alltid med sig små souvenirer och köper gåvor till sina syskonbarn.

Enligt Sonja har deras vänskap lärt henne många saker. Särskilt i situationer där de inte varit överens.

– Carola har utmanat mitt tålamod och fått mig att reflektera kring mina egna fördomar. Ibland har jag till exempel tyckt att man inte kan göra eller uppträda på ett visst sätt på offentliga platser. Men sedan har jag insett – vem är jag att tycka så?

Hurdan är då en god vän?

För Sonja är förtroende en av vänskapens vikt­igaste byggstenar.

– Vetskapen om att man kan vända sig till de bästa vännerna när som helst, om man har något på hjärtat.

Samma ingrediens finns också i vänskapen mellan Sonja och Carola.

Under åren har Sonja fått reflektera kring sina motiv: varför en del sysslar med vänverksamhet i ett halvår och hon varit aktiv i tre årtionden. Slutsatsen är ändå att deras relation, där gränsen mellan frivilliguppdrag och vänskap suddats ut under åren, är så värdefull för båda parter att den förtjänar att leva vidare.

– Jag har funderat på om Carola kunde få en vän som har mer tid, som kunde vara aktivare med att träffas. Samtidigt har vi en lång hist­oria bakom oss. Jag tror också att jag är en av få människor som är bestående i hennes liv, när personalen och grannarna på boendet byts ut.

Text: Mikaela Remes, Irene Bäckman • Foto: Mikaela Remes

Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 04/2021.