När olyckan inträffar ska ingen bli ensam

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Ambitionen bakom beredskapsplaner är god: personer med funktionsnedsättning ska högprioriteras i händelse av en kris. Men exakt hur det ska gå till sägs inte i detalj. 

På Åland är personer med funktionsnedsättning omnämnda i beredskapsplaner, men beaktandet av särskilda behov måste lösas från fall till fall, beroende på krisens art. Karl Nordlund, som är räddningschef vid Mariehamns räddningsverk, intygar att ingen ska bli lämnad ensam i en krissituation. Samtidigt poängterar han att det vid kriser kan vara svårt att uppfylla kraven på god tillgänglighet för alla.

– Ta ett skyddsrum till exempel. Det finns krav på hur de ska vara konstruerade för att vara säkra och de kraven, exempelvis höga trösklar, kolliderar ibland med kraven för tillgänglighet.

Torrtoaletterna i ett skyddsrum är inte heller de bästa för personer med fysiska funktionsnedsättningar. Husdjur får inte tas till ett skyddsrum – men ledarhundar är tillåtna. Ansvaret för att alla boende i ett hus ska kunna ta sig till skyddsrummet ligger på fastighetsägaren.

– Det måste finnas en ansvarig, som känner till de som bor i huset och deras eventuella special­behov, för att kunna bistå dem i ett skarpt läge, konstaterar Nordlund.

– Intresset för de här frågorna har vaknat till liv rejält efter den senaste tidens krigiska händelser i vår omvärld, säger han.

Beredskap att improvisera

Även väderkriser har varit aktuella. Åland drabba­des exempelvis av en svår storm i januari 2019 och i dess spår följde långvariga elavbrott.

Varje kommun på Åland har en över­gri­p­ande beredskapsplan och varje sektor inom kom­munen har därtill en egen plan. Efter en om­org­anisering ansvarar kommunernas socialsektor numera för barn- och äldreomsorgen, medan vården av och servicen till personer med funktionsnedsättningar sker gemensamt för hela Åland inom KST, Kommunernas socialtjänst.

De kommunala beredskapsplanerna måste nu uppdateras så att alla är synkroniserade i enlig­het med den nya strukturen för social­vården.

– Det arbetet har inletts, säger Veronika Snellman som är ledande socialarbetare vid KST med funktionsservice som specialområde.

Hon säger att personer med funktions­ned­sättning är högprioriterade i beredskaps­pla­ner­na.

Alla specialbehov är inte heller synliga. En del kan exempelvis drabbas av panik i trängda situationer och i folkmassor, och beredskap för att hjälpa dem måste också finnas.

Storleken en fördel

Det är viktigt att ha god förhandskunskap om var in­vå­narna bor i en kommun och vilka special­behov de har. Ett gott samarbete mellan de ansvariga i kommunerna och räddningstjänsten är därför en grundförutsättning.

– Vi har en fördel i vårt lilla samhälle. Vi kän­ner till varandra och beslutsvägarna är korta, säger Snellman.

I varje kommun finns list­ade uppsamlingsplatser där invånare kan samlas och få tak över huvudet i händ­else av till exempel ett längre elavbrott eller en katastrof ombord på ett fartyg.

– Offentliga byggnader ska vara tillgängliga, men hur väl de i verklig­heten är anpassade kan variera. Därför måste man se till att personer med specialbehov kommer till en lokal som bäst lämpar sig för dem, säger Veronika Snellman. •

Text: Helena Forsgård

Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 02/2022.