PERSONPORTRÄTT
Skrämmande, men vi testar! Föga visste Fatma Wangare vad hon gav sig in på då hon för snart två årtionden sedan gick med på att stå i spetsen för en grupp föräldrar till barn med intellektuell funktionsnedsättning. I dag leder hon KAIH, en organisation som hjälper människor i Kenya att stå upp för sina rättigheter. Hjälp med sin framgångssaga har hon fått av finska FDUV, som snart tänker låta lillasystern prova sina vingar.
I kafferummet på funktionshinderorganisationen FDUV:s kontor i Helsingfors sitter en kvinna med fullspäckad agenda. Kenyanska Fatma Wangare har rest till Finland på inbjudan av utrikesminister Pekka Haavisto för att tala på ett högnivåmöte. I egenskap av verksam- hetsledare för organisationen KAIH (Kenya Association of the Intellectually Handicapped) har hon hela förmiddagen redogjort för hur man bekämpar våld mot kvinnor och flickor, men är redo att fortsätta filosofera kring sina hjärtefrågor.
KAIH och FDUV må verka på olika håll i världen, men nämns ofta i samma mening – inte bara för att båda jobbar för personer med intellektuell funktionsnedsättning utan också på grund av ett utvecklingssamarbete som snart hållit på i två årtionden.
Fatma kom ursprungligen i kontakt med FDUV då hennes dotter gick i en specialskola avsedd för barn med intellektuella funktionsnedsättningar i Mathare, ett slumområde i Nairobi. På sin fritid hade Fatma tillsammans med andra föräldrar tagit på sig uppdraget att försöka förbättra situationen för dottern och andra i målgruppen. På den tiden jobbade FDUV med Mathareskolan, men då organisationens vägar korsade med den engagerade föräldragruppen bestämde man sig för att inleda ett nytt samarbete. Så småningom fick engagemanget en allt proffsigare form.
Det var mötet med verksamhetsledare Lisbeth Hemgård och andra på FDUV som inspirerade föräldrarna i Nairobi att drömma större.
– Det var avgörande att inse att det finns otaliga familjer i Europa som befinner sig i samma situation som vi. Vi beslöt att inget kan stoppa oss. Så bildades organisationen KAIH.
Fatma hade gjort en första karriär inom turismbranschen, men lämnat sitt jobb då hon fött sin dotter. Plötsligt hittade hon sig på posten som verksamhetsledare för KAIH.
– Jag hade ingen erfarenhet av funktionshinderfrågor eller utvecklingsarbete. Jag var jätterädd, men tänkte att jag kunde testa – om saker inte ordnar sig kan jag alltid återgå till det gamla. Men här är jag, 17 år senare, säger hon och skrattar.
Lockas med matpaket
Organisationen KAIH växte för varje år som gick, och så småningom fanns behov för anställda och ett högkvarter i Nairobi. I dagsläget sysselsätter organisationen 15 personer.
– Jag minns hur vi brukade träffas hemma hos mig – nu har vi en hel organisation med kontor, anställda och flera inkomstkällor. Mycket av det här är tack vare FDUV, som stöttat mig och delat med sig av lärdomar kring hur man mobiliserar människor, säger Fatma.
När KAIH grundades var rättigheterna för kenyaner med intellektuell funktionsnedsättning i barnskorna. Målgruppen levde utanför samhället och många barn gick inte i skola eftersom deras föräldrar trodde att de inte kunde lära sig nytt.
Nuförtiden sitter många barn på skolbänken och KAIH satsar stort på att utbilda människor i att utkräva sina rättigheter.
– Tidigare kände folk inte till sina rättigheter, nu kan allt fler föra sin egen talan. De säger ”Jag känner till mina rättigheter, du kan inte kränka dem. Gör du det rapporterar jag till polisen.” Det är en jättestor förändring.
Mycket av KAIH:s arbete sker fortfarande i slummerna. Familjer lockas till organisationens träffar genom utdelning av mat, basförnödenheter och små penningsummor. Man hjälper också familjer att införskaffa identifikationsdokument. I många familjer är barn med funktionsnedsättning inte registrerade hos myndigheterna, och har således inte rätt till stöd eller service.
Svårt att dra gränser
Jobbet som verksamhetsledare har tagit Fatma till världens olika hörn. Hon föreläser flitigt och håller workshops i inkluderande utbildning både i Afrika och i andra världsdelar.
Hon medger att resandet ibland kan bli uttröttande. Det händer också att hon får kämpa med att dra gränsen mellan arbete och privatliv när telefonen ringer sent på kvällen – ofta är det oroade föräldrar som behöver råd.
– Alla vet inte var de ska hitta information. Ibland tänker jag att jag inte borde ta emot samtalet, men sedan slår det mig – tänk om något hemskt har hänt? Vem skulle de annars kontakta?
Engagemanget innebär också att Fatma främst umgås med människor inom funktionshinderrörelsen. Särskilt tacksam är hon för vänskapen som under åren vuxit fram mellan henne och FDUV:s verksamhetsledare Lisbeth Hemgård.
– Vi har träffat varandras familjer och besökt varandras hem. Jag vet att jag alltid kan sms:a henne och få svar.
När KAIH utsågs till Kenyas bästa organisation att främja social inklusion på gräsrotsnivå riktade Fatma genast sitt tack till FDUV.
– Vårt samarbete har verkligen gett påtagliga resultat. FDUV har lärt mig hur man bygger upp en rörelse och driver påverkansarbete.
Frukterna av KAIH:s arbete syns ute i det kenyanska samhället.
– Tidigare talade inte personer med intellektuell funktionsnedsättning om sina rättigheter. Nu har vi en stor grupp engagerade som själva ställer krav på korrekt bemötande och bättre service. Vi ser hur de hittar jobb och gifter sig – så har läget inte varit tidigare.
På egna ben
Enligt plan avslutas samarbetet mellan KAIH och FDUV år 2025. Uppskattningen är att KAIH då kommer att kunna flyga med egna vingar. Fatma verkar inte oroad.
– Vi besitter all den kunskap som FDUV lärt oss, och förbättringarna som vi åstadkommit i vårt samhälle kommer att finnas kvar.
En av de viktigaste lärdomarna hon tar med sig från resan är att det tar tid att bygga ett fungerande partnerskap.
– Våra framgångar har inte uppstått på en gång – de är resultat av en 15 årig investering. Under den tiden har vi haft ömsesidig tilltro och respekt, och varit medvetna om att ett bättre liv för marginaliserade familjer byggs upp så småningom.
I dagsläget kan Kenya beskrivas som ett av Afrikas ledande länder inom funktionsrättsarbete. Fatma säger att fältet rentav blomstrar, många intressegrupper har sina egna organisationer och myndigheterna lyssnar på dem.
– Vi ordnar gemensam verksamhet och lobbar tillsammans. Alla har förstås sina egna hjärtefrågor, men inför regeringen uppträder vi enade. I framtiden måste vi bli ännu starkare.
Organisationernas situation kan emellertid ändras i takt med att makthavare byts ut. Medan tidigare presidenter fått sektorn att oroa sig för förlorat stöd ser Fatma potential i Kenyas nyvalda president Wilhelm Ruto.
– Under sin kampanj bjöd han in oss funktionsrättsorganisationer för att höra om våra förväntningar. Han har också talat till underrepresenterade grupper så som dövblinda och personer med psykosociala funktionsnedsättningar. Det uppskattar jag verkligen.
Enligt Fatma måste nyinstallerade politiker ges tid att infria sina löften, samtidigt som man måste hålla ett öga på dem.
– Vårt påverkansarbete är inte en 100 meters sprint, utan mer som ett maratonlopp. Vi måste ge politikerna tid, men också agera vakthund och reagera direkt om det sker snedsteg.
Gemensamma utmaningar
Tre år till. Så länge planerar Fatma leda KAIH – sedan är planen att luta sig tillbaka. Hon har inlett studier i psykologi och drömmer om att en dag kunna stödja människor med deras psykiska hälsa. Vart den banan tar henne återstår att se.
Den kenyanska funktionsrättsrörelsens framtid beskriver hon som ljus. När tiden väl är inne tror Fatma att yngre förmågor tar över KAIH och gör det väl.
– Just nu försöker vi locka syskon till personer med intellektuell funktionsnedsättning med i verksamheten. Vi har också lyckats hitta engagerade unga som vill vidareutveckla organisationen. Det är hoppingivande.
Sannolikt kommer KAIH att behövas ett bra tag till. Många familjer är tvungna att kämpa för service och personer med intellektuell funktionsnedsättning är fortfarande inte fullt accepterade i samhället. Inte i Kenya, men inte heller i Finland, poängterar Fatma Wangare.
– Det finns problem, till exempel gällande sysselsättning och rätt till sexualitet och familjebildning. Dessa är uppenbart inte bara kenyanska frågor – de finns på alla håll i världen. Samtidigt betyder det att vi tillsammans kan åstadkomma förändring om vi förenar våra krafter.•
Text: Mikaela Remes • Foto: Lars Kastilan
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 04/2022.
