Den som trodde att kränkande språk mot personer med funktionsnedsättning hör till det förgångna har motbevisats i sommar när flera offentliga personer kläckt ur sig grodor. Samtidigt finns inga definitiva svar på vilka ord som är rätt och fel.
Under våren och sommaren har förlegat språkbruk skapat rubriker i finskspråkig media, i och med att ordet ”vammainen” använts som skällsord i offentligheten. Det finska ordet är egentligen ett neutralt uttryck för en person med funktionsnedsättning, men används också i negativ bemärkelse som ett skällsord, bland annat i betydelsen trögtänkt eller mindre intelligent.
I våras valde sannfinländska ledamoten Teemu Keskisarja att i riksdagen beskriva Åbo som en ”vammainen kaupunki”, då han i samband med diskussioner om en ny snabb tågförbindelse mellan Helsingfors och Åbo ville säga att Åbo är misslyckad som stad. I juni skapade ordet rubriker igen. Nu användes det av den populära finska rapparen Gettomasa bland en lång rad svordomar när han skällde ut vad han uppfattade som en oengagerad festivalpublik på Himos Juhannus. Detta väckte kritiska reaktioner särskilt på sociala medier och Gettomasa beklagade senare sitt beteende.
Incidenterna gav upphov till artiklar, insändare och digitala kritikstormar. Det känns främmande att funktionsnedsättning ska användas för något annat än att beskriva en mänsklig egenskap och ska brukas som synonym till något negativt, kommenterade Invalidförbundet. Enligt Kehitysvammaliitto borde en riksdagsledamot inte uppmuntra sin publik att tala nedvärderande om personer med funktionsnedsättning.
Att så många reagerade på språkbruket tyder på att det i dagsläget inte är socialt acceptabelt med verbala påhopp mot personer med funktionsnedsättning. Håller alltså kränkande språkbruk på att göra en comeback i det offentliga rummet? Matilda Hemnell, kommunikatör vid FDUV med insyn i språkfrågor, tror att vi aldrig egentligen blivit av med det.
– Jag skulle ifrågasätta om situationen någonsin varit bra. Det känns som om vi kommit betydligt längre när det handlar om språkbruk gällande till exempel etnicitet och sexualitet, säger hon.
Hat göder hat
Enligt diskrimineringsombudsman Kristina Stenman har osakligt språkbruk i offentligheten varit en trend under en längre tid, och fenomenet verkar eldas på i sociala medier. Där sprids innehåll exponentiellt, och nedsättande retorik eller mobbningsvideor kan ha tusentals, om inte miljontals tittare. Algoritmerna som styr vilket slags innehåll användaren tar del av tenderar också att se till att den som en gång exponerats för hatretorik matas med mera liknande innehåll.
– Då kan verkligheten snedvridas och användaren får en bild av att det är så här alla talar, säger Stenman.
Utvecklingen har lett till att tröskeln för att uttrycka sig illa om andra människor blivit lägre.
– Än i dag verkar folk tro att någon som till exempel uttrycker sig rasistiskt hör till marginalen, men tyvärr kan man tydligt se hur hatretoriken sprider sig och formar det allmänna tilltalet. Det påverkar oss alla.
Något som enligt Stenman också normaliserar hatretorik och verbala trakasserier är att de ofta bemöts med tystnad och får stå oemotsagda.
– Detta handlar oftast inte om kritisk diskussion, till exempel om politiska åtgärder eller lagar, utan rena attacker mot människor. Också anfallen mot dem som vill ifrågasätta hatisk retorik har blivit alldeles jättehårda. Just nu har vi ett problematiskt klimat i samhällsdiskussionen, säger hon.
Enligt Stenman är det viktigt att minnas att vi fortfarande har en grundlag och ett samhälle som utgår från att människovärdet ska respekteras, också i tilltal. De som är förebilder och samhällspåverkare borde använda sitt inflytande på ett ansvarsfullt sätt, anser hon.
– Finns det människor som beundrar en och ser upp till en borde man inse att det spelar stor roll hur man talar och uttrycker sig. Man visar vad som är okej att säga. Det ser jag som ett jättestort ansvar.
Fler aspekter på antimobbningsarbete
En oroväckande aspekt är att barn med funktionsnedsättningar förstås också finns på internet och går på offentliga tillställningar, och riskerar därmed utsättas för den alltjämt hårdnande retoriken.
– Barn håller på att utvecklas och letar sin plats, och då kan hatisk eller negativ retorik vara väldigt destruktivt för hur den egna bilden byggs upp och självkänslan utvecklas, säger Kristina Stenman.
Att bli utskälld eller utesluten sätter spår hos en människa, konstaterar Matilda Hemnell. Hon hänvisar till Institutet för hälsa och välfärd THL:s skolhälsoenkät som visar att barn och unga med funktionsnedsättning löper större risk att utsättas för mobbning. Den aspekten skulle vara viktig att lyfta fram i antimobbningsarbetet, också av andra än funktionshinderorganisationer.
– Det skulle vara viktigt att titta på hur detta kan åtgärdas. Det pågår en hel del antimobbningsarbete i Finland, och frågan är hur mycket funktionshinderperspektivet beaktas där, funderar Hemnell.
Enligt Stenman att det viktigt att den som blir utsatt för rop eller trakasserier på en offentlig plats inte lämnas ensam.
– Kanske kan man gå emellan och säga hej, det där är inte okej, eller på något sätt visa för den utsatta att man finns där. Ibland kan situationen upplevas farlig eller hotfull, och då kanske man inte vill ingripa direkt. Då är det möjligt att anmäla det man sett. I skolan har utbildningsanordnaren ett klart lagstadgat ansvar att ingripa mot mobbning och hatretorik, säger Stenman.
Mångfacetterad språkdiskussion
Diskussionen om vad som är bra och dåligt språkbruk är emellertid mångfacetterad, påpekar Matilda Hemnell. Att till exempel göra upp listor på osakliga ord är inget hon förespråkar, eftersom mycket handlar om kontext. När ord används i syftet att mobba är det klart förkastligt, men i många andra fall är rätt och fel inte alltid entydigt.
– Namn på funktionsnedsättningar beskriver egenskaper och ska kunna användas. De individer som berörs av de här frågorna har alla en egen relation till orden. Det som är rätt för mig kan vara fel för dig, säger hon.
Hemnell ser att diskussionen om funktionshinder ibland tenderar att hyperfokusera på val av begrepp, men respektfullt bemötande och rättigheter för personer med funktionsnedsättning handlar om mycket mer än så.
– Det är beklagligt att fel val av begrepp kan få folk på barrikaderna, men när det sker ordentligt maktmissbruk, vanvård, brister i service, stora nedskärningar eller att man inte kommer ut från sitt hem väcker det inga reaktioner.
Text: Mikaela Remes
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete nr 3, 2024.
