Karl-Mikael Grimm, bloggar om bl.a stödpersonsverksamheten.
Inom funktionshinderfältet talar man ofta om tillgänglighet och avser då de fysiska hinder en person med funktionsnedsättning möter i vardagen. Ofta lämnas den sociala aspekten av tillgänglighet obemärkt. Möjligheterna att röra sig obehindrat i samhället, att utöva egna intressen, skapa nätverk och bli fullvärdig samhällsmedlem är ofta begränsade för en person med en funktionsnedsättning.
I Södra Finland har det sedan år 2002 funnits en organiserad stödpersonsverksamhet 4BT inom SAMS. 4BT står för fyra betydelsefulla timmar. Idén med stödpersonsverksamhet är att en stödperson använder en liten del av sin fritid till att verka som stöd för en person med funktionsnedsättning eller mental ohälsa. Ofta rör det sig om att till exempel gå på teater eller bio, delta i seminarier, eller bara dricka en kopp té tillsammans. I vissa fall kan stödpersonen hjälpa till med enklare vardagssysslor som butiksresor eller biblioteksbesök.
Personer som verkar som stödpersoner får chansen att uppleva en verklighet hen i andra fall kanske inte kommer i kontakt med och får samtidigt en inblick i hur vardagen kan se ut för en person med en funktionsnedsättning.
Stödpersonsverksamheten kan verka som ett brohuvud mellan människor och verkligheter som tyvärr är alldeles för åtskilda i det samhälle vi lever i idag. I flera fall verkar dessutom studerande inom social- och hälsovården som stödpersoner i anknytning till sina studier, stödpersonsverksamhet kan alltså också vara ett komplement till utbildningar inom social- och hälsovården.
Genom stödpersonsverksamhet kan alltså tröskeln till ett fullvärdigt medborgarskap för en person med en funktionsnedsättning eller mental ohälsa göras överkomligare och sprida kunskapen om hur vardagen för en person med funktionsnedsättning ser ut.
Verksamheten började som ett projekt inom Handikappförbundet och har senare utvecklats till en bestående verksamhet inom SAMS. I Helsingforsregionen når 4BT i dag ut till över 70 aktiva stödpersonspar. Trots att ett 70 tal stödpersonspar kan låta mycket är behovet av stödpersoner stort, verksamheten i Helsingfors får regelbundet in mera förfrågningar av stödbehövande än vad det finns frivilliga stödpersoner till hands.
Väntan att på att bli beviljad en stödperson kan vara lång och vetskapen om att det är svårt att bli beviljad en stödperson kan ha en avskärande effekt på personer som annars skulle vilja ha stödperson. Varför söka sig till en stödpersonsverksamhet ifall utsikten att bli beviljad en stödperson snabbt inte är stor?
SAMS har under maj kartlagt stödpersonsverksamheten i Österbotten. I den respons vi fått, enkätsvar, intervjuer och samtal har det visat sig att den överväldigande majoriteten av aktiva inom funktionhinderorganisationer, social- och hälsovårdspersonal i kommunerna känt av en brist på stödpersoner. Trots att flera lokala aktörer gör sitt bästa, ofta utan resurser vid sidan om det egentliga arbete är det svårt att skapa en organiserad stödpersonsverksamhet som skapar de relationer och kontinuitet som behövs. I tider då ekonomin är ansträngd och kommuner tvingas spara på till exempel asisstans och resurser vid omsorgsbyråer blir frivilligverksamhet som stödpersonsverksamhet extra viktig.
Skrivet av Karl-Mikael Grimm, som nu gör sin praktik hos SAMS.