Nya folktingssekreteraren Christina Gestrin är språkrättigheternas beskyddare

När veteranpolitikern Christina Gestrin valdes till ny folktingssekreterare i september fick hon direkt kavla upp ärmarna och ta sig an den lagstiftningsdjungel som stavas social- och hälsovårdsreformen. Det gör hon gärna: Gestrin brinner för allas rätt till vård på eget språk. Just nu ser utvecklingen lovande ut. I den framtida modellen har också grupper med särskilda behov goda förutsättningar till jämlik service.

Precis som många andra som i höst börjat ett nytt jobb har också nybakade folktingssekreteraren Christina Gestrin introducerats till nya kollegor via en datorskärm till följd av coronapandemin. En oktobereftermiddag på Folktingets kansli i Kronohagen i Helsingfors finns bara några enstaka medarbetare på plats, och dagarna präglas av virtuella möten.

Kansliet var bekant för Gestrin redan före hon sökte tjänsten som folktingssekreterare, eftersom hon under åren 2011–2015 hade uppdraget som ordförande för Folktinget. Också i tidigare sammanhang har hon varit i kontakt med Svenskfinlands inflytelserika samarbetsorgan, inte minst under sin tid som riksdagsledamot.

Christina Gestrin var 25 år gammal då hon blev politiker, och sitter än i denna dag i Esbo stadsfullmäktige. Svenskspråkig intressebevakning har spelat en central roll i den politiska karriären. Riks- och kommunalpolitiken har gett perspektiv på finlandssvenskarnas språkliga utmaningar – särskilt påtagliga är de i Gestrins hemtrakter i huvudstadsregionen, där de språkliga rättigheterna hela tiden måste bevakas.

Med de här erfarenheterna i bagaget kändes Folktinget som ett naturligt val.

– Jag känner bra till språklagstiftningen och hur förvaltningen fungerar på statlig, regional och lokal nivå. Det ger en bra grund för att leda verksamheten här, konstaterar Gestrin.

Som folktingssekreterare är Christina Gestrins roll att leda Folktingets operativa verksamhet – i praktiken handlar det om att förverkliga den agenda som årligen bestäms av Folktingets styrelse och dess ledamöter. Folktinget bedriver finlandssvensk intressebevakning på bred front: i den ingår allt från lagutlåtanden för att trygga tillgången till svensk service till påverkansarbete och evenemang med syftet att göra svenskan mer känd bland hela landets befolkning, bland annat i form av Svenska veckan.

– Det handlar om att sy ihop det hela; jag koordinerar all verksamhet och ser till att processerna fungerar.

Bakgrunden som politiker kommer till nytta när man ska hålla i trådarna och ha många bollar i luften. Också det breda nätverk som Gestrin skapat under sin tid i riksdagen gynnar påverkansarbetet bland politiker och tjänstemän.

Trots att intressebevakning nu står i fokus skiljer sig folktingssekreterarens vardag inte så mycket från en politikers, har Gestrin konstaterat. Nu finns emellertid bättre möjligheter att koncentrera sig på en sak i sänder.

– Som politiker följer man väldigt aktivt med vad som är på gång och försöker komma på lösningar på olika problem mellan himmel och jord. Här kan jag begränsa mig till att bevaka de språkliga frågorna.

Folktinget

• Folktinget är en intressebevakare för den svenskspråkiga befolkningen. Det lagstadgade samarbetsorganet jobbar för medborgarnas rätt till service på eget språk, bland annat genom att ge utlåtanden om lagar och följa aktivt med hur den svenskspråkiga servicen fungerar i praktiken. Organisationen vill synliggöra svenskan i Finland, också bland finskspråkiga, bland annat i form av Svenska veckan som firas i november.

Frågan om funktionshinderservice en viktig del av vårdreformen

Det är inte bara korridorerna som är bekanta för den nya folktingssekreteraren; Gestrin har också tidigare erfarenhet av de stora frågorna som just nu ligger på intressebevakarens bord.

För närvarande är prio nummer ett hur den svenskspråkiga befolkningen ska ha tillgång till vård och service på jämlika villkor i framtiden – det vill säga social- och hälsovårdsreformen. Den har Christina Gestrin ägnat sig åt redan under sina tidigare uppdrag vid Nylands förbund och Kommunförbundet.

I oktober lade Sanna Marins regering fram sitt senaste förslag om vårdreform, som får godkänt av Folktinget. Lagförslaget, som korrigerats i flera omgångar, innehöll ett flertal välkomna förändringar: som att nationalspråksnämnden ges större möjligheter att påverka beslutsfattandet i välfärdsområdena (det som tidigare kallades landskap), vilket ökar sannolikheten för att den svenska servicen faktiskt följs upp och utvecklas.

Det nya vårdreformsförslaget klargjorde också att vissa välfärdsområden kommer att få koordineringsuppdrag som gäller svenskan: Egentliga Finland får uppdraget att samordna samarbetsavtalet mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena och Västra Nyland får ett nationellt uppdrag att stöda utvecklingen av social- och hälsovården på svenska.

I uppdragen ingår också koordinering och utveckling av service för personer med särskilda behov. Folktinget har en lång historia av engagemang för att personer med funktionsnedsättningar ska ha rätt till service på sitt modersmål. En viktig del av organisationens arbete kring vårdreformen har varit att förbättra och utveckla servicen genom konkreta idéer för exempelvis lagparagrafer.

– Jag skulle säga att vi spelat en stor roll i att utforma den paragraf där de här frågorna nu finns i det aktuella lagförslaget. Där försöker man hitta en modell för att de tvåspråkiga välfärdsområdena ska kunna samarbeta för att få ett tillräckligt stort befolkningsunderlag. På det sättet kan man garantera service för exempelvis personer med funktionsnedsättning, säger Christina Gestrin.

Social- och  hälsovårds­reformen

• Vårdreformen går ut på att ansvaret för att ordna social- och hälsovården och räddningsväsendet överförs från kommunerna till 21 välfärdsområden och Helsingfors. Åtta välfärdsområden blir tvåspråkiga.
• Avsikten är att förbättra befolkningens tillgång till grundläggande service. Samtidigt ser man möjligheter att spara kostnader genom samarbete. Regeringen strävar efter att genomföra vårdreformen i början av år 2023.

Finansieringsmodellen problematisk

Visserligen kvarstår en hel del arbete, då vårdreformen tillsvidare bara är en ram för hur tjänsterna ska organiseras. Men det som hittills presenterats verkar lovande. Enligt Gestrin kan man se att de förslag som lagts fram av svenskspråkiga aktörer – exempelvis de som Folktinget formulerat i samarbete med olika intresseorganisationer – tagits i beaktande.

Nästa steg är att luska ut hur skrivningarna omsätts i praktiken, till exempel vad samarbetsavtalen mellan svenskspråkiga välfärdsområden egentligen innebär, och hur man kan se till att den svenska servicen genast kör igång när reformen träder i kraft. Det kräver både beslutsamhet och tålamod.

– Det här är en jättestor reform. Att få igång välfärdsområdenas verksamhet och få beslutsapparaten att fungera är ett mångårigt projekt. Det kommer att ta länge innan allting faller på plats.

Det ser ändå ut som att det finns goda förutsättningar för att den svenskspråkiga servicen ska fungera. När det gäller funktionshinderservice kan lagen till och med vara bättre formulerad än tidigare, eftersom den kan läsas så att den berör alla olika målgrupper, menar Gestrin.

För Svenskfinlands del finns emellertid en del orosmoln, särskilt när det gäller finansieringsmodellen som kan drabba de tvåspråkiga kommunerna hårt.

– Modellen borde ändras. Så som den nu är formulerad kommer i synnerhet stora städer och kommuner att ha problem med att få finansieringen att räcka till för all den service som ett välfärdsområde väntas ordna.

Alltså vore det viktigaste nu att förse välfärdsområdena med tillräckliga resurser. Dessutom borde man försäkra sig om att det finns anställda som ansvarar för den svenska servicen inom varje område.

Det måste också finnas förståelse för att alla lösningar på finskt håll inte direkt kan tillämpas i Svenskfinland, på grund av små klientmängder och ännu färre svenskspråkiga experter. Att uppnå samma servicenivå på båda språken kan kräva alternativa lösningar.

– Ibland måste man ta en annan väg för att nå till målet.

Välfärdsområde

• Välfärdsområdena ska producera social- och hälsovårdstjänster, som kompletteras med tjänster av privata aktörer. Områdena kommer bland annat att ha ansvaret för basservice för personer med funktionsnedsättningar.
• För varje välfärdsområde väljs ett fullmäktige och en styrelse, som bestämmer om verksamheten. De väljs i samband med som hålls
  år 2022.

Miljön engagerar fortfarande

När Christina Gestrin inte är sysselsatt med att ta hand om landets svenskspråkiga befolkning, vänder hon blicken mot globala utmaningar. Intresset för miljön har varit det andra spåret i Gestrins karriär och lever parallellt med engagemanget kring språkfrågorna.

Hon har jobbat med teman som Östersjön och kustregionen, suttit i riksdagens miljöutskott och varit anställd på Miljöministeriet och vid Forststyrelsen. Gestrin medverkar fortfarande i olika miljörelaterade projekt i mån av möjlighet.

För henne är FN:s hållbarhetsagenda ett rättesnöre. Centralt för den är tanken om att en hållbar framtid förutsätter att stora frågor som klimatförändring och naturens mångfald måste knytas ihop med satsningar på mänskliga aspekter som hälsovård, ekonomi och jämlikhet.

– De går alla hand i hand. Jag vill ha agendan som grund för allt jag gör, oberoende arbetsplats. Den borde alla organisationer känna till och följa på sitt eget sätt.

Även om språkfrågorna traditionellt dominerat Folktingets agenda, är det inte omöjligt att organisationens projekt i något skede också skulle tangera miljön. Det om något vore att ta hand om framtidens svenskspråkiga befolkning.

– Liksom alla andra kommer finlandssvenskarna i framtiden att beröras av den globala uppvärmningen. Också i Svenskfinland kan man göra mycket för att försöka motarbeta klimatförändringen, konstaterar folktingssekreteraren.

Christina Gestrin

• Född 1967, bosatt i Esbo.
• Utbildad agronomie- och forstmagister, och Executive MBA.
• Folktingssekreterare sedan september 2020, ordförande för Folktinget åren 2011–2015.
• Esbo kommunfullmäktige (2000-), tidigare riksdagsledamot för Svenska Folkpartiet (2000–2015) och partiets före detta vice ordförande.
• Har suttit i Nordiska rådet och varit ordförande för dess miljö- och naturresursutskott samt för den Parlamentariska Östersjökonferensen.

Text och bilder: Mikaela Remes

Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 04/2020.