Nils Torvalds gör sig redo att ta farväl av Europaparlamentet. Han är nöjd med vad han åstadkommit som parlamentariker och nu är det dags att blicka framåt. Funktionsrättsfrågor har alltid funnits på Torvalds agenda. Han förstår dem som anser att utvecklingen på den fronten inte är tillräckligt snabb, men påminner att saker i dag ser helt annorlunda ut än för några årtionden sedan.
Helsingfors visar sin bästa sida med fågelkvitter och solsken från klarblå himmel när det är dags för europaparlamentariker Nils Torvalds att inleda den sista etappen av hans avskedsturné. Under maj månad har han i två veckors tid åkt runt i Svenskfinland och avtackat anhängare, och när vi träffas står huvudstaden och Borgå i tur senare på dagen. Grande finale blir det följande vecka på Åland.
Torvalds är påtagligt nöjd över det mottagande han fått.
– Det här låter hemskt skrytsamt men feedbacken har varit alldeles jättepositiv. Någon sade att politikerna nog brukar komma ihåg medborgarna före val, men inte efter. Därför åker jag omkring och tackar för förtroendet.
Ännu väntar några veckor av jobb i Europaparlamentet. I mitten av juli blir det sedan dags att lämna tillbaka passerkortet till maktens korridorer. För ett år sedan meddelade Torvalds att han efter tolv år som europaparlamentariker för Svenska folkpartiet inte kommer att ställa upp för återval, och han har inte ångrat sitt beslut. Det känns viktigt att lämna scenen medan jobbet ännu känns roligt.
– Man kan ta de varma känslorna med sig och titta framåt, säger Torvalds.
När Nils Torvalds för första gången ställde upp i valet till Europaparlamentet år 2009 frågade många vad som var vitsen med det hela. Kan en finländsk politiker verkligen åstadkomma något?
Undersökningar visar att Torvald verkligen haft inflytande i beslutsfattandeprocesser. ”Till och med jättestort”, konstaterar han, för att komma från ett litet parti från ett litet land.
– På goda grunder kan jag säga att ja, jag har skött mitt jobb, säger han.
Kritisk mot nedskärningarna
Funktionsrättsfrågor har varit viktiga för Nils Torvalds, och är fortfarande. Han har en bakgrund som ordförande för organisationen FDUV och är pappa till en son med intellektuell funktionsnedsättning.
Enligt honom finns det inom Europaparlamentet en konsensus om att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning måste främjas.
– Man kan gräla, men när det gäller frågor om funktionsnedsättning och de mänskliga rättigheterna finns det ganska lite motstånd.
För en del politiker bottnar sig försvaret av de mänskliga rättigheterna i religiösa föreställningar. Det innebär att personerna nog kan ha förståelse för personer med funktionsnedsättning, men kanske inte för sexuella och könsminoriteter.
– Fortfarande finns en del beslutsfattare från Syd- eller Mellaneuropa som inte vill tala om frågor i anknytning till sexualitet. Men tittar man på utvecklingen under min livstid har mycket av det som tidigare varit tabubelagt normaliserats.
På väg högerut
Opinionsmätningar förutspår att Europaparlamentet i och med det kommande valet tar ett steg högerut i sin sammansättning. Torvalds tror inte att ett sådant valresultat skulle försämra människorättsläget i Europa, också om högerpartier traditionellt talat mer om ekonomi och försvar än ”mjuka värden” som exempelvis de mänskliga rättigheterna.
– Jag har ändå en känsla av att vi gått in i en mer modern värld. I den här världen kan jämlikhet mellan människor inte längre ifrågasättas.
Hur mycket det går att främja de mänskliga rättigheterna – på EU-plan eller här hemma – beror i praktiken åtminstone delvis på ekonomiska realiteter. När länderna balanserar sin budget handlar det ofta om nedskärningar och många gånger påverkas de offentliga tjänsterna som bland annat personer med funktionsnedsättning kan vara beroende av. Så också i Finland.
– Jag har varit inte så lite kritisk mot en del av de pågående nedskärningarna. De drabbar grupper som i vissa fall kan vara försvarslösa. Det är det lite fegt att angripa dem, konstaterar Nils Torvalds.
Det finns saker som ska få kosta, menar Torvalds, som satsningar för att skapa en fungerande arbetsmarknad och bostadsmöjligheter för personer med funktionsnedsättningar. På EU-nivå låter till exempel förverkligandet av fri rörlighet för personer med funktionsnedsättning ännu vänta på sig. Säger någon att det inte finns pengar för dylika projekt saknar man proportioner, slår han fast.
– Vi talar om kostnader i millimeterstorlek jämfört med allt annat som vi sätter pengar på. Att hänga upp sig på sådana kostnader är också feghet, säger Torvalds.
Skulle en finländsk europaparlamentariker brinna för att främja den fria rörligheten för personer med funktionsnedsättning är det enligt Torvalds fullt möjligt att jobba för saken. Men också om frågor kan tas upp på EU-plan måste de slutliga lösningarna i många fall komma från medlemsstaterna själva. Det finns rätt strikta linjer för vad EU kan förvänta sig av sina medlemsländer. Till exempel landar socialpolitiken under det nationella beslutsfattandet.
Men i alla lagförslag som på något sätt berör de stora strukturerna i samhället finns en möjlighet att lyfta in frågor som beaktar specialbehov. Till exempel finns planer för ett europeiskt trafiksystem, där man mycket väl kunde påverka för att tillgänglighetsfrågor tas i beaktande, tror Torvalds.
Representation behövs
När det handlar om att försvara rättigheterna för personer med funktionsnedsättning drivs frågorna ofta bäst av dem som själva berörs. Torvalds berättar att det i Europaparlamentets nuvarande sammansättning finns personer med funktionsnedsättningar som använder sig av hjälpmedel och personlig assistans. De är inte många, men de finns.
– Ska vi representera vanliga människor måste det finnas vanliga människor med funktionsnedsättningar också i Europaparlamentet, konstaterar han.
Inom Europa är synen på personer med funktionsnedsättning i dagsläget inte enhetlig. Torvalds ser stora länder som Tyskland och Frankrike samt de nordiska länderna som föregångare i funktionsrättsfrågor. I en del östeuropeiska medlemsstater, särskilt i dem som på grund av andra världskriget och kalla kriget länge varit ”under Moskvas tumme”, har funktionsrättsdiskussionen hittills fått mindre plats i samhällsdebatten.
Enligt Torvald måste dessa länder attitydmässigt ännu ta sig ”upp ur gropen”.
– Det kommer att ta sin tid. Människor som säger att de här frågorna inte avancerar tillräckligt snabbt har säkert rätt. Men de går framåt.
Han ser medborgarorganisationer som en nyckel till bättre representation i politiska organ och för att människor med funktionsnedsättningar ska få sina röster hörda på EU-nivå. Nästan alla funktionshinderorganisationer har ett europeiskt nätverk, och medlemskapet i ett sådant är viktigt.
– Om man konkurrerar med organisationer från 26 andra medlemsländer är det svårare att få sin vilja igenom. Men säger man något tillsammans finns helt andra förutsättningar att driva frågor.
Också på hemmaplan ser Nils Torvalds att nyckeln till framgång i funktionsrättsfrågor varit organisationernas kraftansträngningar och samarbete. Han var en av grundarna till SAMS, Samarbetsorganisationen kring funktionshinder, vilket han är stolt över.
– Innan SAMS grundades höll sig de olika organisationerna långt ifrån varandra. Det fanns mycket misstro till en början. Men att grunda en paraplyorganisation var ändå ett klokt beslut, vår förståelse för varandra ökade. Jag tror det var ett viktigt steg framåt.
Det må finnas saker att förbättra på det inhemska funktionshinderfältet, men samtidigt kan många europeiska länder ta efter Finland vad som gäller god vardag för personer med funktionsnedsättning. Torvalds tänker med värme på alla träffar med gamla bekanta från hans tid vid FDUV. Många uppskattar möjligheten att jobba och tjäna en egen lön, däribland hans son som utbildat sig till trädgårdsmästare.
– Man ser hur självkänslan vuxit efter att han fått sin examen. När jag ser stoltheten glimma i ögonen på honom förstår jag hur viktigt det är.
Detta är resultatet av årtionden av arbete, ibland också kamp. Åren i Europaparlamentet har lärt Torvalds att man ibland måste ta strid på saker – men inte göra bråk i sakfrågor till personangrepp.
– Ibland måste man sätta ner foten. Man måste kunna stiga upp och vara lite besvärlig. Men när jag tagit fight med kommissionärer har jag sett till att efteråt gå fram och diskutera. Ibland har vi gått på kaffe och blivit goda vänner. Tar du en konflikt på rätt sätt kan du få en vän av den du tagit konflikten med.
Rätt tid att stiga av
Torvalds fyller 79 år i sommar. Trots att han börjar närma sig den optimala åldern för en amerikansk president anser han att EU-karriären måste avslutas i rätt tid.
– Man måste vara så klar i knoppen att man vet när det är dags att säga tack för sig.
Väl tillbaka i Finland tänker han åtminstone skriva. Inte heller talaruppdrag är uteslutna.
– Som gammal utrikesjournalist har jag satsat mycket på att försöka förstå vad som egentligen händer. Hur fungerar det globala systemet och hur fungerar EU? Det tror jag att jag huvudsakligen kommer att skriva om. Sedan har jag också märkt att jag tycker ganska mycket om att prata, ler han.
Torvalds lämnar EU efter att ha betraktat den dramatiska utvecklingen i världen från läktarplats. Trots rådande krig, konflikter och oro väljer han att se positivt på framtiden.
– Om du inte är optimist är det svårt att göra någonting. Man ser hur allt bara blir sämre och sämre och sämre. Då är det svårt att hitta inkörsportarna till hur saker kan förbättras. ••
Text: Mikaela Remes | Foto: Lars Kastilan
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 2/2024.
