Den 5 november deltog SAMS i social- och hälsovårdsutskottets muntliga hörande om funktionshinderservicelagen.
I sitt yttrande till utskottet var SAMS kritisk till att definitionen i lagen nu ändrats så att den fokuserar på behovet av hjälp och stöd för ”normal livsföring” snarare än rätten till ett självständigt liv, delaktighet och jämlikhet och hinder i det omgivande samhället. Förändringen återspeglar en föråldrad syn på personer med funktionsnedsättning som passiva mottagare av hjälp, snarare än aktiva samhällsmedborgare med rätt till behovsanpassad service för att kunna uppnå delaktighet. Begreppet ”normal livsföring” riskerar dessutom skapa en godtycklig standard som personer med funktionsnedsättning måste leva upp till för att motta service.
Vidare uttryckte SAMS oro för att livsskedesbestämmelsen i 2 § 3 momentet är otydlig och lämnar för stort utrymme för godtycklig tolkning. Den riskerar att leda till generaliserande och diskriminerande uppfattningar om vad som anses vara ”normalt” i olika livsskeden, vilket direkt strider mot principen att individuella behov ska styra beslut om service. Behov och förutsättningar kan variera stort mellan individer i samma livsskede, vilket gör definitionen svårtolkad. SAMS anser att det är viktigt att livsskedesbestämmelsen inte används som ett verktyg för att förhindra att äldre personer med funktionsnedsättnings kan motta nödvändig funktionshinderservice.
SAMS anser att preciseringen av förhållandet mellan klientens intresse och avgiftsfriheten i 4 § socialvårdslagen inte kan understödas. I lagförslaget framgår det att man i framtiden inte längre behöver beakta tjänsternas eventuella avgifter vid bedömningen av klientens intresse. Den här förändringen kommer att leda till att service för personer med funktionsnedsättning i allt högre grad blir avgiftsbelagd. Det här riskerar att underminera betydelsen av vissa serviceformer i funktionshinderservicelagen, till exempel stöd för boende, då motsvarande tjänster kan ordnas som avgiftsbelagda enligt socialvårdslagen.
Personer med funktionsnedsättning ska inte endast försättas i en jämlik situation i förhållande till varandra, utan även i förhållande till personer utan funktionsnedsättning.
I regeringspropositionens motiveringar framgår det att man anser att jämlikhetsprincipen och normalitetsprincipen förutsätter att tjänsteanvändaren betalar klientavgifter för de tjänster som är avgiftsbelagda. Vi anser att såväl likabehandlingsprincipen som normalitetsprincipen är missuppfattade i förslaget. Personer med funktionsnedsättning ska inte endast försättas i en jämlik situation i förhållande till varandra, utan även i förhållande till personer utan funktionsnedsättning. Likabehandlingsprincipen och normalitetsprincipen kan inte användas för att motivera att personer med funktionsnedsättning måste betala för livsviktiga tjänster – tjänster som personer utan funktionsnedsättning inte behöver.
