Det är måndag kväll i Arena Center i Kårböle, Helsingfors. Paracheerlaget Golden Spirit förbereder sig för träning – på schemat står lyft, balans och samarbete. Snart ska de våga lite mer, tillsammans.
Paracheerlaget Golden Spirit tränar en gång i veckan. Deltagare, stödidrottare och tränare samlas först i arenans café och går sedan gemensamt till gymnastiksalen.
– I dag ska vi öva på stunt, alltså våra formationer med lyft. Men vi börjar med uppvärmning, säger tränaren Nuppu Oikarinen.
Deltagarna sträcker på sig, snurrar armarna och rullar vristerna. De går ner på golvet och sträcker ryggen. Hilla Karjalainen, som sitter i rullstol, får egna instruktioner och funderar tillsammans med en stödidrottare på hur rörelserna fungerar bäst för henne.
Under dryckespausen berättar Noora Haaja att paracheer är den första hobbyn där hon kan känna sig riktigt självsäker.
– Det är jättebra, för här får jag verkligen vara mig själv, säger hon.
I paracheer får deltagarna roller utifrån sina fysiska förutsättningar, styrkor och behov.
– En person i rullstol kan till exempel vara center i formationer, eller en stabil punkt i en pyramid. Någon med nedsatt balans kanske deltar främst i dans eller motionsmoment, säger Oikarinen.
Efter uppvärmningen är det dags för stunt. Tränaren delar in deltagarna i grupper, går noggrant igenom momenten och funderar på lyften tillsammans med gymnasterna. Hur ska man böja på benen för att orka? Vilken ställning fungerar bäst i luften? När en yngre deltagare ser lite osäker ut kommer tränaren genast med uppmuntran.
– Jag vill vara lyhörd och ge mycket beröm för gott försök. Om någon gör klart fel, så att det kan bli farligt, tillrättavisar jag vänligt. När det går bättre, ger jag extra mycket beröm.
Stämningen är varm och deltagarna uppmuntrar också varandra.
– Gemenskapen är fin, säger Sanni Uusitalo, som började i våras.
Båda grupperna lyckas med de krävande formationerna. Tränaren börjar räkna för att få rörelserna att gå i takt. Den ena gruppen lyckas direkt, den andra behöver mer övning. Alla verkar ändå nöjda.
– Stunterna är det allra roligaste, säger Sanni.
Hilla, som är både deltagare och stödgymnast, berättar om ett eget trick som laget hittat på:
– Vi kallar det rullstolslyftet. Fyra stödgymnaster står runt rullstolen och lyfter den upp i luften. I det här finns både wow-faktor och lite fara, säger hon och skrattar.
Sanni och Hilla säger att de har blivit starkare och att de ofta överträffar sig själva både på träningar och uppvisningar.
– Att vara med i paracheer har gjort mig mycket modigare, särskilt i lyften, säger Sanni.
– När du svävar där i någons armar måste du vara modig. Men första gången jag hjälptes ur rullstolen för att göra kullerbytta var jag nog lite pirrig, medger Hilla.
Efter stuntmomenten varvar laget ner med avslappningsövningar. Deltagarna betonar hur viktigt det är att tränaren anpassar uppgifterna:
– Om något känns särskilt svårt får man goda råd och alternativ – du kan göra så här, eller så här om det känns bättre, säger Hilla.
– Jag har en perceptuell störning och kan inte använda min ena arm. Därför behöver jag exakta råd för hur jag ska göra, fortsätter Noora.
Nuppu Oikarinen har varit med som stödidrottare innan hon tog över som tränare. Hon försöker alltid vara uppmärksam på deltagarnas behov, både fysiskt och kommunikativt.
– Det gäller att vara tydlig: vill du göra detta eller inte? Känns det bra? Alla gör vad de kan, och om något känns för svårt kan man göra det på sitt eget sätt. Om någon bara kan använda en arm fungerar stödidrottaren som personens andra arm. Stödidrottarna hjälper också till med instruktioner, säger Oikarinen.
Laget har en uppvisning varje säsong och uppträder också nationellt. Programmet är ungefär tre minuter långt och innehåller lyft och akrobatiska moment som kullerbyttor.
– Målet är att rörelserna ska vara samstämmiga. Programmet behöver inte vara svårt, men alla ska röra sig i takt och fungera tillsammans. Lyft ska ske lugnt och kontrollerat, säger Oikarinen.
Målmedveten träning
Ännu ordnas inga tävlingar i paracheer i Finland, men lagen samlas årligen på evenemanget Stage, där de visar upp sina program och får feedback utan poängsättning. Finlands cheerleadingförbund planerar att ordna den första officiella tävlingen i vår.
– Vårt lag tränar målmedvetet, men viktigast
är att alla är delaktiga och att samarbetet fungerar, säger Oikarinen.
Lagmedlemmarna ser fram emot höstens uppvisning.
– Jag hoppas att programmet innehåller rörelser som inte är alltför svåra för mig. Och det skulle vara roligt med lite dans, säger Noora med en blick på tränaren.
– Dans sa du? Det ska jag lägga bakom örat, svarar Oikarinen. •
Paracheer
Paracheer är en gren inom cheerleading där personer med funktionsvariationer deltar tillsammans med normfungerande stödidrottare.
Grenen kom till Finland för cirka tio år sedan.
Tolv cheerleadingföreningar har egna paracheerlag eller -grupper.
Finlands cheerleadingförbund uppskattar att 70–80 personer har paracheer som hobby.
Text & foto: Text och foto: Pia Iisaho
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete nr. 2, 2025.
