Januaris blogginlägg, Anna Caldén

Vi inleder en månatlig blogg här på SAMS. Varje månad skriver en innovativ och inspirerande person, som har någon form av funktionsnedsättning, ett blogginlägg som ger oss en kort inblick i deras liv, tankar, drömmar och vardag. Ifall du vill vara med och skriva är det bara att skicka e-post på nicole.hjelt@samsnet.fi. Först i tur är Anna Caldén, studerande, politiskt aktiv och ordförande för Finlands Svenska Handikappförbund.

Inlägg av Anna

Då jag ombeds beskriva mig själv i möten med nya människor kan det låta så här; jag är en studerande som bäst håller på med mitt slutarbete på universitetet. Jag sysslar med politik och samhällsengagemang på fritiden, jag sjunger i kör, jag älskar att träna zumba och går gärna ut och dansar med mina vänner. Mitt följande mål är att efter avklarade studier hitta mitt drömjobb som jag verkligen skulle trivas med. Jag tror att om man hör beskrivningen och känner mig så tänker man nog att det här är jag i ett nötskal. Men det man också kan uppfatta är att den här beskrivningen stämmer ganska bra in på hur en ung finländsk kvinna kan leva i dagens 2013.

Det som i det här fallet skiljer mig från normen är att jag är fysiskt funktionshindrad sedan födseln. Min fysiska funktionsnedsättning gör att jag har använt mig av rullstol hela livet. Jag har en positiv livssyn och för det mesta ser jag min funktionsnedsättning som en resurs och inte som ett hinder. Jag skulle aldrig vilja vara på något annat vis och jag älskar livet. Men hur man än vrider och vänder på ekvationen går det inte att komma ifrån att min funktionsnedsättning skapar utmaningar i vardagen.

Jag brukar beskriva det som att jag aldrig riktigt kan slappna av. Jag möter fysiska hinder som berör tillgängligheten i samhället men jag möter också psykiska och sociala hinder. Varje dag är en kamp i att hålla reda på mina egna rättigheter, att jag får de stöd- och servicetjänster jag är berättigad till. Dessvärre är det ingen som knackar mig på axeln och påminner om vilket stöd just jag kunde ansöka om. Jag kan knappt vänta tills jag blir utexaminerad och får börja söka arbete. Men att som funktionshindrad träda in arbetslivet är en stor utmaning. Utöver att det finns fördomar och okunskap bland arbetsgivare kvarstår problematiken kring att funktionshindrade ofta hamnar arbeta för låga löner på grund av inkomstgränserna och ingen flexibilitet i socialskyddet finns. Som arbetsgivare för mina personliga assistenter har jag ständigt ansvar för att arbetet fungerar och för att assistenterna mår bra. Att själv vara arbetsgivare åt assistenterna är en stor frihet men ibland även mycket utmanande och svårt.

Det har hänt många positiva saker i Finlands handikappolitik de senaste åren som tangerar de utmaningar man som funktionshindrad står inför i sin vardag. Lagstiftningen har förnyats, vi har fått ett förnyat handikappolitiskt program och vi väntar som bäst på att FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska kunna ratificeras. De övriga nordiska länderna är ännu ett steg före oss vad gäller personlig assistans och övriga handikappolitiska frågor, men vi går vi hela tiden framåt. Jämlikhet innebär att alla människor ska vara lika mycket värda, vilket på papperet betyder att alla ska ha lika förutsättningar och vara lika inför lagen. Att inte diskrimineras på grund av till exempel kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionsnedsättning och så vidare. Om vi arbetar utgående ifrån den övertygelsen är vi halvvägs, trots orättvisor och hinder vi möter på vägen.

Vi är ändå inte så olika när det kommer till kritan, trots annorlunda förutsättningar har vi alla en önskan om att leva ett fullvärdigt liv. Det är min starka övertygelse att vi alla har ett ansvar för det som händer och sker i samhället. Varenda en av oss kan arbeta för jämlikhet oberoende av om vi är medmänniska, aktiva inom handikapporganisationer, professionella, brukare eller människor i helt andra livssituationer. Därför tycker jag det är viktigt att inte vara rädd i möten med personer med funktionsnedsättning. I grund och botten sitter vi samma båt med ofta likadana drömmar, mål och behov i livet. Vi kan i varenda liten handling slå ett slag för jämlikheten och därmed arbetar vi för att lagtexter och paragrafer också förverkligas i praktiken.

Annablogg