Relationer har en central roll med tanke på vårt välbefinnande. För den som har en funktionsnedsättning är relationernas roll bokstavligen livsviktig. Enligt forskning är upplevelsen av ensamhet bland personer med synnedsättning 60 procent större än bland seende. Upplevelsen av svår ensamhet bland personer med synnedsättning är hela 630 procent större än bland seende.
Ensamheten ökar betydligt risken för både fysisk och psykisk ohälsa. Bland annat ökar risken för hjärtsjukdomar, högt blodtryck, fetma, försvagat immunsystem, depression, demens, ångest och sömnsvårigheter. Dessa hälsoproblem ökar i sin tur risken för diverse andra sjukdomar.
Orsakerna till upplevd ensamhet bland personer med synnedsättning är många, men nedan tar jag upp två av dem.
Att träffa människor på ett obekant ställe kan kräva färdtjänst och personlig assistans. Om det är en tillställning med en större mängd människor, kan det vara omöjligt för en person med synnedsättning att veta vem som finns i utrymmet, om inte personerna kommer fram och presenterar sig, också om en personlig assistent skulle vara med. I bästa fall känner assistenten till de personer som finns på tillställningen och kan ge den viktiga informationen som för seende är självklar. Även utrymmets belysning, bakgrundsljud och akustik påverkar sociala situationers tillgänglighet för en person med synnedsättning.
En annan orsak är att relationerna till andra människor kan förändras då man får en funktionsnedsättning. Det kan hända att man blir mera beroende av andra människors hjälp i olika situationer. Om du har många vänner som du håller kontakt med på grund av hobbyn som du inte mera kan idka på grund av funktionsnedsättningen kan kontakten falla bort. Det kan även kännas mera utmanande att bilda ett parförhållande, delvis på grund av fördomar mot personer med funktionsnedsättning och delvis på grund av eventuella egna mentala spärrar som funktionsnedsättningen kan bidra till. Om funktionsnedsättningen uppstår under ett parförhållande, kan dynamiken i parförhållandet ändra. Det är nödvändigtvis inte alltid i början lätt för den andra parten att förstå hur funktionsnedsättningen påverkar vardagen – det är ju även nytt för personen själv.
På FSS jobbar vi för att alla personer med synnedsättning ska ha möjlighet till kamratstöd, samt delta på anpassningskurser och rehabiliteringskurser i ett så tidigt skede som möjligt. Det ger förutsättningar för fortsatt välbefinnande. I flera av kurserna som FSS ordnar beaktas även närstående, vilket stärker parförhållandet eller förhållandet till en annan närstående genom att öka den ömsesidiga förståelsen i en relation där den ena har fått en funktionsnedsättning. Kamratstödet från andra deltagare på kursen upplevs mycket värdefullt. Kurserna och distriktsföreningarnas verksamhet sker i en för synskadade fysiskt tillgänglig och socialt trygg omgivning.
Satsa alltså på era relationer till andra och må bra!
Matthias Jakobsson
Skribenten är verksamhetsledare vid Finlands Svenska Synskadade.
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 04/2021.