I Finland har sjukskrivning till följd av psykisk ohälsa stadigt ökat under de senaste årtiondena. Oftast relaterar diagnoserna till depression eller ångest. Men när arbetsföra människor blir trötta, glömska och cyniska och till sist inte längre klarar av vardagen kan den verkliga boven i dramat stavas arbetsutmattning.
Det uppskattas att upp till var fjärde finländsk arbetstagare under 36 år upplever arbetsutmattning eller riskerar att drabbas av utmattning. Någon verklig statistik finns ändå inte, eftersom vår hälsovård inte använder sig av diagnosen.
Sverige har däremot valt att gå en annan väg. Där har utmattningssyndrom varit en officiell diagnos i snart 20 år. En av dem som forskat länge inom området är Kristina Glise, som är klinisk läkare med lång erfarenhet av att jobba bland annat med internmedicin och företagshälsovård. Hennes intresse för fenomenet väcktes i början av 1990-talet, då hon som företagsläkare såg hur mottagningarna plötsligt fylldes av en helt ny patientgrupp. Från att ha varit patienter med muskel- och skelettbesvär eller haft problem med alkoholen bestod klientelet nu av utmattade personer.
Tidigare var det vanligast att anställda med lägre utbildning sjukskrev sig. Nu tog Glise emot en allt större mängd högutbildade, som avdelningsföreståndare, psykologer och överläkare. Förändringen skedde efter att den offentliga sektorn var med om stora omorganisationer som ledde till nedskärningar i personalstyrkan.
Glise delade med sig av sina iakttagelser med kollegor och de fick efter några år bevittna början på en större trend – sjukskrivningarna för psykisk ohälsa ökade explosionsartat mellan åren 1997 och 2003.
– Då steg sjukskrivningarna i Sverige så mycket att man tyckte det hotade landets ekonomi, säger Kristina Glise.
Forskarna som studerade de sjukskrivna patienterna gjorde en intressant iakttagelse: de allt fler diagnoserna med koppling till psykisk ohälsa handlade inte om exempelvis psykoser eller schizofreni, utan hade inslag av depression, stressreaktion och utbrändhet.
– Det var uppenbarligen svårt för doktorerna att hitta en lämplig benämning på orsaken till att patienterna uppsökte vård. Men man såg att patienterna var väldigt utmattade, säger Glise.
Ny diagnos lanserades
Kristina Glise blev del av en forskningsgrupp som gick igenom den kunskap som fanns kring den här typen av problematik, och så småningom tog experterna fram diagnosen utmattningssyndrom. Diagnosen lanserades av Socialstyrelsen år 2005 och enhetliga kriterier infördes runtom i Sverige.
Samtidigt grundades Institutet för stressmedicin i Göteborg, där Glise i dag bedriver forskning. Institutet öppnade en avdelning för patienter med utmattningssyndrom, som fick behandling och samtidigt fungerade som forskningsobjekt. Genom att studera patienter som uppfyllde kriterierna för utmattningssyndrom kunde man kartlägga symtomen och testa olika typer av behandling.
Det var tydligt att många var allvarligt nedsatta till funktion och förmåga.
– Du gör fel på jobbet, du måste jobba över för att du är långsam, du fattar inte vad man säger, du glömmer plattorna på spisen, du lägger disktrasan i kylskåpet, du blir arg och skriker på dina barn. De människor som nått denna punkt i livet är helt slut och måste återhämta sig. Pressar man dem ännu mer finns risk för något ännu allvarligare. Utmattning är ju inte bara psykisk problematik, stressade människor kan också få hjärtinfarkt, konstaterar Glise.
Läkarna tittade på vilka stressfaktorer patienterna lyfte fram som orsaker till sitt tillstånd. Enligt Glise handlade det ofta om en kombination av problem i arbetet och i det privata.
– Bara några procent ansåg att det enbart är privatlivet och bara 20 procent att det bara handlar om jobbet. Men i 90 procent av fallen fanns en koppling till arbetet.
Därför var slutsatsen att kontakt med arbetsgivaren för hjälp med anpassningar måste ingå som en del av behandlingen.
– Om man identifierar stressfaktorer på arbetsplatsen och kan undanröja dem minskar den totala arbetsbelastningen. Också om en människas situation hemma är belastande underlättas den av att fixa till det på jobbet. Då kan man lättare hantera problem som finns kvar och individen kan gå tillbaka till arbetslivet.
För många svenskar som drabbats av utmattning blir sjukskrivningarna långvariga, men över tid går fler och fler tillbaka till arbetet. En uppföljning visar att efter cirka tio år var 87 procent tillbaka på jobb eller sjukskrivna på deltid. Få var förtidspensionerade.
Forskarna har tittat på vad som hänt dem som återgått till arbetslivet. Det visade sig att många bytt jobb eller fått anpassade arbetsuppgifter.
– Man måste anpassa jobbet. Kanske kan man inte göra precis samma saker som tidigare, men man kan göra mycket annat.
Centralt är att inkludera arbetsgivaren och göra anpassningar på arbetsplatsen, detta kan förkorta sjukskrivningens längd.
– Egentligen är det inte mycket annat som biter, säger Kristina Glise.
Det finns en rad enkla åtgärder att ta till. Glise talar om att återfå strukturen i livet genom regelbundna levnadsvanor för att få kontroll över kaoset.
– Dagarna ska se ungefär likadana ut: du ska gå och lägga dig i tid, stiga upp samma tid varje morgon, äta frukost, lunch och middag samma tid varje dag och röra på dig. Det är grunden för all rehabilitering. Du måste även kunna reglera din energi och se till att den räcker för det du måste göra.
Enligt Glise kan många utmattade behöva olika typer av psykologiskt stöd, men man gör klokt i att vänta tills läget förbättrats något.
– Många orkar inte med psykolog i det akuta skedet för de är så kognitivt nedsatta att de inte orkar prata med någon.
93 procent har symptom kvar
En långtidsuppföljning 7–12 år efter insjuknandet i utmattningssyndrom, som Kristina Glise varit med om att göra, visar emellertid att hela 93 procent har något symptom kvar av sin utmattning, trots återgång till arbetslivet.
73 procent säger sig ha ökad stresskänslighet – de orkar inte med lika många krav som tidigare. Hälften uppgav sig fortfarande ha problem med utmattning. Mellan 40 och 50 procent rapporterade om kognitiv nedsättning och minnesstörningar.
Medelåldern i gruppen var 42 år och majoriteten hade gått i högskola. Det är oroväckande med tanke på framtiden, menar Glise.
– Det handlar om en rätt välutbildad grupp som befinner sig mitt i livet och har ett bra stödnätverk. Det är en grupp med resurser som nu är utslagen i utmattning, som sedan kommer tillbaka och har symptom kvar.
Och de dåliga nyheterna slutar inte där. Glise lyfter fram en dansk populationsstudie som visar att den som varit sjukskriven för en stressdiagnos har över dubbelt så stor risk att drabbas av demenssjukdom längre fram i livet. Också en svensk kvinnostudie från 50 år tillbaka visar på sambandet mellan ökad stress i livet och demensutveckling.
Men på kort sikt är ändå prognosen för att återhämta sig från utmattningssyndrom väldigt god.
Annan praxis i Finland
I Finland är den förhärskande synen på utmattning att det inte handlar om ett medicinskt syndrom utan något som orsakas av miljön. Kristian Wahlbeck, ledande expert vid organisationen MIELI Psykisk hälsa Finland, beskriver fenomenet som ett symtom på att man inte har det bra på jobbet.
Inom den finska hälsovården har man inte tyckt att tillståndet kräver en diagnos.
– En diagnos sätter man alltid på en människa, inte på en arbetsplats. Det skulle innebära att individen har någon form av onormalt tillstånd som orsakar symtom. Därför ser man inte heller vård som den främsta åtgärden, utan betonar ändringar i arbetslivet, säger Wahlbeck.
Samtidigt finns det många finländare som just nu hamnar i kläm, eftersom de är utmattade på grund av sitt jobb men inte kan få sjukledigt då diagnosen inte existerar, eller felaktigt diagnosticeras med depression trots att problemet finns på arbetsplatsen.
– Som det är nu kommer vi inte åt problemet ordentligt. Sjukledighetssiffrorna på grund av psykisk ohälsa har ökat mycket i synnerhet för unga, och jag tror mycket beror på att man inte mår bra på jobbet, säger Wahlbeck.
Kristina Glise är medveten om att människor ställer sig skeptiska till utmattningssyndrom. Sverige är ett av få länder som tagit i bruk diagnosen. För henne finns ingen tvekan om att den varit användbar inom den svenska vården. Hon medger ändå att diagnosen använts lite väl flitigt för mildare stressrelaterade besvär.
Nu är den svenska expertgruppen som i tiderna tog fram diagnosen sammankallad igen för att uppdatera dess kriterier. I tre år har ett femtontal specialister gått igenom allt som skrivits om utmattningssyndrom och i höst publiceras en uppdaterad skrift.
Glise säger att man skärpt kriterierna något. Nu har den kognitiva nedsättningen lyfts upp som ett huvudkriterium, till skillnad från tidigare.
Också om man i Finland och Sverige närmar sig utmattningsproblematiken på olika sätt finns mycket gemensamt kring hur man ser på orsaker och åtgärder. Exempelvis har Institutet för arbetshälsa i Finland tagit fram rekommendationer för att minska på utmattning i arbetslivet, och dessa bygger på att förhandla om arbetstider och arbetsmängd samt satsningar på tydligt ledarskap och rättvisa.
Också Kristian Wahlbeck betonar att jobbet måste anpassas enligt individens behov, inte tvärtom. Han tror att de finska beslutsfattarna förstår att något måste göras för att stoppa de ökande sjukskrivningarna, men att få ner kunskapen till verkstadsgolven kommer att vara en utmaning.
– Det betyder att alla chefer ska förstå det här. Cheferna ska kunna föra det på tal och upptäcka om någon håller på att bli utmattad, de ska kunna sätta in anpassningsåtgärderna. Det kommer att krävas stora utbildningsinsatser.
Han tror ändå att jätteprojektet skulle vara värt det, eftersom alla vinner på att människor mår bättre och färre blir utmattade. Dessutom skulle framtiden se ljusare ut för kommande generationer.
– I dag är jättemånga unga rädda för att bli utmattade i det kommande arbetslivet. Många blir utmattade redan i skolan.
Kristian Wahlbeck har en hälsning till de pågående regeringsförhandlingarna: han anser att Finland borde få ett åtgärdsprogram för välbefinnande i arbetslivet. Vid sidan om lagen om arbetarskydd, som handlar om att undvika fysiska olycksfall på arbetsplatsen, borde ett psykiskt arbetarskydd införas.
– Vi har mer sjukledigheter på grund av psykisk ohälsa än av halkolyckor. Arbetstagarens rätt till individuella anpassningsåtgärder borde skrivas in i lagen. Det handlar om inklusion. Vi ska ha ett arbetsliv där också de som för tillfället mår psykiskt dåligt kan vara med.
På svenskt håll finns många studier kring temat och stöd för arbetsvälfärd i lagen, men hur de svenska arbetsplatserna tagit till sig informationen varierar. Också för den som inte är så intresserad av arbetsklimat och välbefinnande finns orsak att inse problemets allvar. Sist och slutligen handlar det om ren och skär ekonomi, säger Kristina Glise.
– Nu slår vi ut den grupp som dragit samhället. Dessa är personer som ska jobba och betala skatt så att andra med mindre resurser kan vara sjuka och få hjälp. Det är fullständigt katastrofalt, säger hon.
För att samla leden önskar Glise att åtminstone de nordiska länderna en dag kunde börja använda sig av en gemensam klassifikation för utmattning.
– Problemet är stort. Vi talar om samma sak men använder olika terminologi. Då blir det inte lika synligt, det är lättare att låtsas som om det inte fanns.
Text: Mikaela Remes
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 2/2023.
