Många inom funktionshinderfältet kommer att känna av regeringens nedskärningar. Hjälpbehovet bland medborgarna väntas växa samtidigt som organisationerna tvingas prioritera vem som i framtiden kan erbjudas stöd.
Regeringen planerar att skära ner finansieringen av social- och hälsoorganisationerna med 130 miljoner euro från och med nästa år. Det innebär att anslagen till organisationerna minskar med en fjärdedel. Nedskärningarna motiveras som nödvändiga för att rädda den finländska välfärdsstaten.
Utöver detta väntar besparingar i social- och hälsovården och den sociala tryggheten. Som ett resultat uppskattar social- och hälsovårdsbranschens paraplyorganisation SOSTE att antalet låginkomsttagare ökar med 68 000 i Finland bara i år.
Många personer med funktionsnedsättning har redan i dag låga inkomster och kanske ett livslångt beroende av samhällets tjänster i vardagen. Vid funktionshinderorganisationernas samarbetsorgan Handikappforum uppskattar ordförande Veera Florica Rajala att regeringens besparingar i kombination med brister i service som uppdagats vid många välfärdsområden kommer att försätta många i målgruppen i en svår situation.
Vem tar på sig ansvaret?
Att fler blir i behov av hjälp samtidigt som tredje sektorn har kännbart mindre resurser att sträcka ut en hjälpande hand är en utmanande kombination. Rajala är särskilt oroad över vad som ska hända med de förebyggande insatserna som hjälpt människor klara av sin vardag. Hittills har tredje sektorn har spelat en viktig roll i att erbjuda avgiftsfritt stöd med låg tröskel. Nedskärningarna tros särskilt drabba organisationernas möjligheter att ordna kamratstöd och andra former av frivilligverksamhet.
– Frågan är vem som tar på sig dylik service? Just nu verkar det inte finnas någon plan, konstaterar Rajala.
I brist på lättillgängligt stöd kommer ansvaret för att hitta lösningar i vardagen falla allt mer på individen. Den som har goda ekonomiska förutsättningar klarar sig nog, någon kanske får stöd från släkt och vänner, men hur blir det med resten, funderar Rajala.
Också organisationernas intressebevakning kommer att lida, tror hon. Detta berör även påverkansarbetet för att den svenskspråkiga befolkningens behov ska tas i beaktande i beslutsfattandet.
Rajala tror att samarbete på funktionshinderfältet blir ännu viktigare än tidigare.
– Alla förbund kanske inte behöver åka till samma hörandetillfälle, utan man formulerar ofta en input tillsammans, så att till exempel SAMS eller Handikappforum kan driva ett ärende. Samtidigt blir frågan om hur de olika aktörerna kan behålla sin autonomi och bevaka specifika gruppers intressen, säger hon.
Grogrund för social oro
SOSTE:s generalsekreterare Vertti Kiukas har påpekat att organisationerna når människor som inte får eller uppsöker hjälp inom den offentliga vården. På social- och hälsovårdsfältet finns också många verksamheter som i praktiken helt ordnas av tredje sektorn, bland annat det uppsökande arbetet inom missbrukarvården.
Rajala beskriver organisationsvärlden som ett sätt för människor att få fotfäste i samhället, vilket är särskilt viktigt för dem som befinner sig i svåra livssituationer. Hon befarar att den kontaktytan nu får sprickor, vilket i det långa loppet kan ha negativa konsekvenser för både demokratin och människors tillit till samhället.
Regeringen har talat mycket för ökad trygghet, men Rajala konstaterar att läget inte förbättras av de hårda insatser som man nu går in för. Hon ser att dylika beslut skapar en grogrund för social oro.
Exempel på dyster marginaliseringsutveckling finns i vårt västra grannland. I Sverige har funktionshinderområdet utsatts för stora nedskärningar under de senaste årtiondena och många stödfunktioner har försvunnit. I våras har svenska polisen rapporterat att kriminella gäng utnyttjat bland annat personer med intellektuell funktionsnedsättning för att gömma droger och vapen. Rajala befarar att regeringen inte ser skogen för alla träd och vi i värsta fall är inne på ”den svenska vägen”.
– Viljan att spara verkar skymma politikernas ögon från konsekvenserna. Den ideologiska ståndpunkten är så stark att man inte ser annat.
Jobbkanalen startades och lades ner
Det är inte bara organisationerna som utsatts för regeringens sax. Ett av sparbesluten blev ödesdigert för Jobbkanalen, det statsbolag som grundades år 2022 för att anställa personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga. Tanken var att erbjuda jobb och lön för personer som har det svårt att få jobb på den fria marknaden, med svenska Samhall som modell.
I april beslöt regeringen att lägga ner företaget. Enligt Arbets- och näringsministeriet var orsaken att man ville spara, men också att bolaget i fjol anställt bara omkring ungefär tjugo personer, då målet för år 2025 var tusen personer.
Jukka Lindberg är specialsakkunnig vid yrkeshögskolan Diakonia och har suttit i Jobbkanalens styrelse från starten fram till dessa dagar. För honom och resten av styrelsen kom beslutet om nedläggning som en överraskning.
– Vi hade visioner om ett långvarigt projekt. Vi var medvetna om att det tog längre än planerat att köra igång verksamheten och samarbetet med TE-byråerna i deras nuvarande form var utmanande. Poolen av arbetstagare som kunde sysselsättas saknades. Men att grunda ett företag tar sin tid, säger han.
I sitt slutliga format hann Jobbkanalen vara verksam bara i ett års tid. Lindberg tror att det hade behövts två år för att få helheten att fungera. Han hoppas att de pengar man nu sparar genom att lägga ner bolaget kommer att användas på sysselsättningen av partiellt arbetsföra.
Lindberg har bakgrund inom företagsvärlden och är van vid att nystartade projekt kan läggas ned. Förhoppningen är ändå att allt jobb inte gått förgäves, utan att den kunskap som nu samlats in via Jobbkanalen kommer i användning i framtiden.
Enligt statistik av Institutet för hälsa och välfärd finns det 240 000 arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga, som nu återigen har färre möjligheter att komma ut i arbetslivet. Men vem vet, kanske dagen kommer då Jobbkanalen återuppstår i något format.
– Grundproblematiken kvarstår, att vi har människor som behöver arbete. Jag tror att den här modellen där personer matchas med jobb enligt sin funktionsförmåga nog kommer att behövas i framtiden, säger Lindberg. •
Text: Mikaela Remes
Bild: Shutterstock
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 2/2024.
