Det är naturligt att man hör sämre med åren, men när de första tecknen dyker upp lönar det sig att vara uppmärksam. Ignorerad åldersrelaterad hörselnedsättning kan leda till att livskvaliteten, sociala relationer och till och med minnet lider.
När Jakobstadsbon Jan-Olof Wiik var i 50-årsåldern fick han ett jobb där mycket av kommunikationen gick på engelska. Han hade svårt att uppfatta vad som sades, och det berodde på att han inte hörde ordentligt.
– Främmande språk blev svårare att uppfatta. Jag hade tidigare märkt att fågelsången tystnade och klockan slutade ticka.
Företagshälsovården ansåg att endast ett av hans öron hade behov av hjälpmedel, och han fick en hörapparat som inte hjälpte nämnvärt. I dag är Jan-Olof Wiik inne på fjärde generationen av hörapparater. Han upplever sig till sist ha fått den hjälp som han behöver, men vägen har varit lång. Orsakerna till detta hittar han delvis hos vården i form av brist på resurser och information, och delvis hos sig själv.
– Jag tog tag i det hela först när det blev ohållbart. Klart att jag tidigare borde ha sett till att få hörseln undersökt. Jag jobbade inom metallindustrin och slarvade med hörselskydd, så det var inget som hände plötsligt, men jag vet inte vilken hjälp jag skulle ha fått på den tiden.
Många väntar in till det sista
När Jan-Olof Wiik ser tillbaka vet han att hörseln började förändras ganska tidigt i livet. Det gör att han egentligen inte faller inom definitionen för åldersrelaterad hörselnedsättning, men hans symptom blev ett problem i en ålder som är ganska typisk för hörselproblem kopplade till ålder.
– Från 50-årsåldern är det normalt att hörseln börjar försämras, och det är i allmänhet ett smygande förlopp utan snabba förändringar. Ofta är det så att hörseln försämras så långsamt att andra kanske upptäcker det innan man själv gör det.
Det berättar Elina Mäki-Torkko, professor i medicinsk audiologi vid Örebro universitet, som har forskat mycket kring just åldersrelaterad hörselnedsättning. Hon säger att förändringen delvis är genetisk, men att man hittills inte har kunnat peka på några enskilda gener som skulle vara avgörande för den. Livsstilsfaktorer som rökning och medicinering kan påverka, men det är svårt att hitta orsaker på individnivå.
– Alla funktioner försämras förstås med åldern, men något som kan inverka är vilka ljudnivåer i omgivningen man har utsatts för som inte ger direkta bullerskador, men som kan påverka hörseln över tid. Därför är det viktigaste man själv kan göra för att förebygga nedsatt hörsel att skydda den. Idag finns det ett stort urval av hörselskydd.
Att vänta in i det sista med att söka hjälp för sina hörselproblem är vanligt. Elina Mäki-Torkko säger att det finns ett stigma kring att åldras, och att många vill undvika att utsättas för ålderism, alltså fördomar och diskriminering på grund av ålder.
– Något osynligt blir plötsligt synligt om du söker hjälp och börjar använda hjälpmedel.
Det lönar sig ändå att uppmärksamma sin nedsatta hörsel så tidigt som möjligt, eftersom den kan föra med sig andra hälsoproblem. Forskningen har hittat tydliga kopplingar mellan åldersrelaterad hörselnedsättning och depression, troligtvis för att personen tenderar att dra sig undan sociala sammanhang. Det finns även kopplingar till minnesnedsättning och olika minnessjukdomar. Dessutom har man större förutsättningar att lära sig hantera tekniken kring hörhjälpmedel ju tidigare man tar dem i bruk.
Vad kan då de första tecknen på åldersrelaterad hörselnedsättning vara?
– Ett tecken är förstås att man har svårt att uppfatta tal, speciellt i grupp när det kommer ljud från flera håll och ofta samtidigt. Typiskt är ju också att man skruvar upp ljudet på tv:n eller radion, säger Elina Mäki-Torkko.
Kompenserar med synen
Jan-Olof Wiik känner igen sig i dessa symptom. Han anser att samhället behöver anpassas till dem med nedsatt hörsel, men att personer med nedsatt hörsel själva också behöver ta initiativ och hitta strategier som fungerar i vardagen.
– Jag använder automatiskt synen mycket för att kompensera för hörseln. Jag försöker hålla kvar mina sociala sammanhang för att inte riskera att isolera mig. En annan viktig sak gäller hörapparaten: ta inte på den enbart i vissa situationer, för du behöver använda den hela tiden för att vänja dig.
I dag hjälper Jan-Olof Wiik andra genom hörselrådgivning, via den förening han själv har fått mest hjälp från.
– Det var först när jag tog kontakt med hörselföreningen i Nykarlebynejden som jag hittade andra i samma situation som kunde hjälpa mig framåt och berätta vart man kan vända sig för att få rätt hjälp. Jag hjälper nu andra både för deras skull och för min egen, säger han.
Elina Mäki-Torkko vill ge ett råd till vårdinstanser och andra som möter människor som inte längre klarar att hantera hörapparater. Det kan gälla klienter på äldreboenden eller personer med minnesnedsättning:
– Samtalsförstärkare är ett redskap som ofta glöms bort. Det är en typ av hörlurar som kan användas för att tillfälligt förbättra hörseln, och dessa kunde finnas på alla vårdmottagningar och instanser där äldre ofta rör sig.
En möjlighet som har diskuterats för att upptäcka hörselproblem i tidigare åldrar är att allmänna screeningtester införs. Huruvida dessa blir verklighet får framtiden utvisa.
– Dels är det en resursfråga, men mycket annat behöver också utredas innan det blir aktuellt. •
Text: Pia Backman-Nord
Foto: Privat
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete nr. 1, 2025.
