RÖRELSE
Motion upprätthåller funktionsförmågan och höjer humöret, det gäller även personer med funktionsnedsättning. Dessa borde ha möjlighet att röra på sig i egna grupper, men också i sammanhang som är öppna för alla.
Det är känt sedan länge att fysisk aktivitet för med sig åtskilliga positiva hälsoeffekter. Även om de flesta är medvetna om det här finns det många som rör på sig alltför lite och sitter stilla för alltför länge.
Fysisk aktivitet är särskilt viktigt för personer med funktionsnedsättning, säger Vilja Sipilä som arbetar med forskning, informationsförmedling och utbildning inom anpassad motion vid Idrottsvetenskapliga sällskapet i Finland.
– Rörelse och motion spelar en central roll för att upprätthålla funktionsförmågan i vardagen. Det handlar om förmågan att klara sig självständigt, säger Sipilä.
Forskning visar att personer med nedsatt rörelseförmåga motionerar mindre än den övriga befolkningen. De flesta skulle vilja motionera mer än de gör. Det framgår bland annat av en enkätundersökning av Idrottsvetenskapliga sällskapet och Paralympiska kommittén från i fjol.
– Jag anser att rörelseglädje borde vara tillgängligt på lika villkor för alla, men i Finland är vi fortfarande i en situation där det inte förverkligas fullkomligt. Till exempel personer med funktionsnedsättning har sämre tillgång till motionsmöjligheter överlag, i alla åldrar, säger Sipilä.
2,5 timmar rask motion i veckan
Det som sporrar många till motion är upplevelsen av rörelseglädje: känslor som uppstår då man rört på sig sig fysiskt och gjort något man tycker om. Det kan handla om att vara ute i naturen eller träffa människor utanför hemmet.
– Rörelse känns bra i kroppen, man är glad och sover bättre, beskriver Malin Grönros som arbetar med att främja fysisk aktivitet och återhämtning på Folkhälsan.
De officiella motionsrekommendationerna ger riktlinjer för motion i vardagen. Olika rekommendationer gäller för olika åldersgrupper. Barn under skolåldern behöver flera timmar mångsidig motion och rörelse varje dag. För vuxna rekommenderas 2,5 timmar rask motion som höjer pulsen per vecka, det gäller också personer med funktionsnedsättning.
– Tanken bakom rekommendationerna är att all rörelse räknas. Nytt i rekommendationerna är att man också tar i beaktande att sömnen är viktig för återhämtningen, säger Grönros.
Motion stärker inlärningen, främjar balansen och kan vara ett sätt att skapa och upprätthålla sociala relationer. Den som vill öka på sin fysiska aktivitet kan testa med att bjuda med en vän eller familjemedlem, till exempel på promenad eller som sällskap för motion i grupp. Sällskapet kan sporra.
Grönros har tips för den som vill röra på sig mera.
– Det gäller att hitta rörelsen i den egna vardagen. Det är viktigt att var och en startar på sin egen nivå och betraktar sin vardag. Hurdan rörelse finns i min vardag? Hur kan jag minska på mitt stillasittande?
Samma tänkesätt fungerar för att uppmuntra barn till att röra på sig mera. Vad kan man göra med hjälp av lek eller till exempel att gå ut i näromgivningen? Föräldrarnas egna erfarenheter av rörelseglädje från barndomen är viktiga, eftersom de ofta påverkar motionsvanor senare i vuxenlivet. Samtidigt fungerar föräldrarna som viktiga rollmodeller.
Arrangörer obekanta med anpassning
Enligt Vilja Sipilä vid Idrottsvetenskapliga sällskapet i Finland arbetar man i kommunerna och idrottsföreningar kontinuerligt med att främja möjligheterna till anpassad motion och handikappidrott. Samtidigt finns det fortfarande praktiska utmaningar, särskilt när det gäller utbud och tillgänglighet.
– Inom målgruppen önskar man att arrangörerna ska ta i beaktande särskilda behov. Många vill motionera i små grupper. Utöver det är lokalens tillgänglighet viktig, liksom till exempel möjligheten att ta med en assistent, säger Sipilä.
En utmaning för kommunerna är att kartlägga det befintliga utbudet av anpassade motionstjänster och kunna vägleda kunder rätt. Och när det gäller attityder behövs nytt tänk.
– Vi har länge haft en kultur där personer med funktionsvariation motionerar i separata grupper. Många arrangörer har inte haft någon kontakt med dessa målgrupper och tror därför att de inte vet hur man anpassar verksamheten enligt olika behov, säger Sipilä.
För att få till stånd en förändring behövs utbildning och fortbildning. Enligt Sipilä finns det en tydlig efterfrågan på fortbildning bland annat inom lärarkåren.
Borde personer med funktionsnedsättningar ha separata motionsgrupper eller gå med i sådana som är öppna för alla? Enligt experten borde bägge alternativ finnas till hands.
– Samtidigt borde det finnas möjlighet till öppen verksamhet. Då blir alternativen fler och man kan välja själv, säger Sipilä. •
Text: Eva Lamppu • Illustration: Adobe Stock
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 01/2022.
