MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
I Sverige vill Miljöpartiet grunda en sanningskommission om hur personer med funktionsnedsättning behandlats. Också Finland borde erkänna de mörka delarna av i sin historia, anser diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.
Det svenska Miljöpartiet har i vår lagt fram sitt initiativ om grundandet av en sanningskommission med syftet att ge minoriteten kollektiv upprättelse. Partiets sjukvårdspolitiska talesperson Margareta Fransson menar att en sådan skulle främja försoning och bidra till att liknande saker inte ska hända på nytt.
– Statens förda politik under 1900-talet mot personer med funktionsnedsättning och de övergrepp den har medfört har inneburit stora trauman för de enskilda individer som drabbades av den, men den ger även eko in i nutiden, i samhällets syn på personer med funktionsnedsättning, konstaterar Fransson.
Initiativet har välkomnats av bland annat av riksförbundet DHR som arbetar för att främja rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Än så länge är det oklart om förslaget får gehör hos övriga politiska partier.
Finlands diskrimineringsombudsman Kristina Stenman anser det vara viktigt att man reder ut det som skett i det förflutna.
– Men processerna är krävande. Det krävs resurser och beredskap att faktiskt höra, ta till sig och involvera de grupper som arbetet handlar om, säger Stenman.
Mycket är diskriminerande i strukturerna
Bland annat samernas sanningskommission som har inlett sitt arbete nyligen har redan stött på stora utmaningar. I maj blev det klart att kommissionens nyvalda ordförande Miina Seurujärvi avgår. Seurujärvi anser att det råder brist på resurser samt respekt för processen och samerna själva.
I Finland utreder man för närvarande möjligheten till en sanningskommission kring dövas rättigheter, i enlighet med en skrivelse i det nuvarande regeringsprogrammet. Enligt Stenman kan det vara bra att arbeta kring olika minoriteter bit för bit, eftersom situationerna kan vara specifika och sinsemellan olika.
– Jag tycker att det är bra att man börjar med den här gruppen och sedan kan man gå vidare. På detta sätt får man byggt upp ett system och en bra bas att arbeta vidare kring, säger Stenman.
Till frågor om skedda kränkningar som diskuterats både i Finland och i Sverige hör bland annat steriliseringen av personer med intellektuell funktionsnedsättning. Ännu i dag lever spår av den institutionaliserade omsorgen kvar. Enligt Stenman förhåller sig samhället fortfarande omsorgsinriktat till personer med funktionsnedsättning, även om många framsteg gjorts – bland annat tack vare FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
– Vi har ännu stora problem med att personer med funktionsnedsättning är väldigt underrepresenterade på arbetsmarknaden. Många unga människor sjukpensioneras automatiskt. I våra strukturer finns mycket som är diskriminerande, säger Stenman, och tillägger:
– Vi kan inte ändra på det som hänt i det förflutna, men som samhälle är det viktigt att vi tillkännager att det också har skett kränkningar. I Finland har vi en sådan bild att grundrättigheterna och de mänskliga rättigheterna alltid varit ganska bra. Vi har gjort stora framsteg på många områden – vi har en fin skola och har på många sätt byggt en bra social trygghet. Men det finns också de mörka kapitlen och de är viktiga att se och erkänna. •
Sanningskommissioner
En sanningskommission är ett officiellt organ som sammanställer och beskriver statens historiska övergrepp och kränkningar. Arbetet kan resultera i rekommendationer och förslag på politiska åtgärder. Det finns flera internationella exempel på olika sannings- och försoningskommissioner – till exempel i Sydafrika utredde en kommission följderna av rasåtskillnadspolitiken apartheid och i Norges har man undersökt följderna av förnorskningspolitiken för samer och kväner.
Text: Eva Lamppu ● Bild: Shutterstock / Alina Kruk
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 02/2022.
