JURISTEN HAR ORDET
Det är ett drygt halvår till riksdagsvalet 2023, och snart är det än en gång aktuellt med debatten om hur alla medborgare ska ha möjlighet att påverka på lika villkor. Folkval är ett av de viktigaste kännetecknen för ett demokratiskt land – ändå har en mönsterelev som Finland så kallade underrepresenterade grupper som av olika anledningar inte är samhälleligt aktiva.
Med tanke på att personer med funktionsnedsättning utgör en stor minoritet syns gruppen väldigt lite inom politiken. I forskning gjord av EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) framkommer att människor med funktionsnedsättning nog vill ta del av politisk verksamhet, men möts av olika slags hinder.
Finland placerar sig högt i internationella jämförelser vad gäller demokrati, men det krävs åtgärder för att vi ska kunna stoltsera med verklig delaktighet, till exempel:
1. Att betraktas som en målgrupp
I Demo Finlands utredning från i år, där man tittat på i vilken mån personer med funktionsnedsättning är aktiva i de inhemska partierna (Vammaisten osallisuus suomalaisissa puolueissa 2022), framkommer att det finns en uppfattning om att politik inte intresserar personer med funktionsnedsättning. Därför erbjuds inte heller möjligheter för målgruppen att exempelvis delta i utbildning som ger färdigheter till politisk aktivitet. Rapportförfattarna rekommenderar att de politiska partierna satsar mera på att göra verksamheten öppen för alla.
Partierna borde även kommunicera att deltagande för personer med funktionsnedsättning inte bara är möjligt, utan även önskvärt.
2. Deltagandet måste underlättas konkret
För att åstadkomma verklig förändring räcker inte uppmuntran – man måste ändra attityder, men också ta till konkreta åtgärder. Satsningar på utrymmen, så som vallokaler och partiernas lokaler samt att se till att det finns tillgängliga material är några exempel på sådana åtgärder.
Det bör också påpekas att det ännu i dag finns hinder som partierna aktivt verkar förbise eller inte vill åtgärda, som till exempel avsaknad av tillgängliga utrymmen eller tolkning under evenemang.
Funktionshinderservicen kunde kopplas in i försöket att öka delaktigheten – människor kunde beviljas färdtjänst och personlig assistans för att kunna delta i politik i olika roller.
3. Möjlighet att diskutera utan att bli trakasserad
Det finns också nyare fenomen som hotar deltagandet: ett av dem är upptrappning av diskussionskulturen i samhället. Den rådande kulturen leder till att människor inte vill delta i diskussioner och debatter, då risken att utsättas för hatprat, mobbning och andra trakasserier är stor. Den överhängande konsekvensen är att samhällsdebatten blir ensidig.
Förhoppningsvis passar partier och andra samhällsaktörer nu på att fundera på vad just de kan göra för att avlägsna praktiska hinder i sin omgivning – och jobba för att bygga en diskussions- och beslutfattningskultur där alla kan delta, också de med exempelvis funktionsnedsättning. •
Marica Nordman
Skribenten jobbar som juridiskt ombud vid SAMS.
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 03/2022.
