Svenska staten krävs på ursäkt för övergrepp

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

I Sverige vill Miljöpartiet grunda en sanningskommission om hur personer med funktionsnedsättning behandlats. Också Finland borde erkänna de mörka delarna av i sin historia, anser diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.

Det svenska Miljöpartiet har i vår lagt fram sitt initiativ om grundandet av en sannings­kommission med syftet att ge minoriteten kollektiv upprättelse. Partiets sjukvårdspolitiska talesperson Margareta Fransson menar att en sådan skulle främja försoning och bidra till att liknande saker inte ska hända på nytt.

– Statens förda po­l­i­tik under 1900-talet mot personer med funktionsnedsättning och de övergrepp den har medfört har inneburit stora trauman för de enskilda individer som drabbades av den, men den ger även eko in i nutiden, i samhällets syn på personer med funktionsnedsättning, konstaterar Fransson.

Initiativet har välkomnats av bland annat av riksförbundet DHR som arbetar för att främja rättigheter för personer med funktions­nedsättning. Än så länge är det oklart om för­slaget får gehör hos övriga politiska partier.

Finlands diskriminerings­ombudsman Kristina Stenman anser det vara viktigt att man reder ut det som skett i det förflutna.

– Men pro­cess­erna är krävande. Det krävs resurser och beredskap att fakt­iskt höra, ta till sig och involvera de grupper som arbetet handlar om, säger Stenman.

Mycket är diskriminerande i strukturerna

Bland annat samernas sanningskommission som har inlett sitt arbete nyligen har redan stött på stora utmaningar. I maj blev det klart att kommissionens nyvalda ordförande Miina Seurujärvi avgår. Seurujärvi anser att det råd­er brist på resurser samt respekt för processen och samerna själva.

I Finland utreder man för närvarande möj­lig­heten till en sannings­kommission kring dövas rättig­heter, i enlighet med en skriv­else i det nu­varande regerings­programmet. Enligt Stenman kan det vara bra att arbeta kring olika minoriteter bit för bit, efter­som situation­erna kan vara specifika och sins­emellan olika.

– Jag tycker att det är bra att man bör­jar med den här gruppen och sedan kan man gå vidare. På detta sätt får man byggt upp ett system och en bra bas att arbeta vidare kring, säger Stenman.

Till frågor om skedda kränkningar som dis­kut­erats både i Finland och i Sverige hör bland annat steriliseringen av personer med intellektuell funktionsnedsättning. Ännu i dag lever spår av den institutionaliserade om­sorgen kvar. Enligt Stenman förhåller sig sam­hället fortfarande omsorgsinriktat till personer med funktions­nedsättning, även om många framsteg gjorts – bland annat tack vare FN-konventionen om rätt­ig­heter för personer med funkt­ions­nedsättning.

– Vi har ännu stora problem med att personer med funktionsnedsättning är väldigt underrepresenterade på arbetsmarknaden. Många unga människor sjukpensioneras automatiskt. I våra strukturer finns mycket som är diskriminerande, säger Stenman, och tillägger:

– Vi kan inte ändra på det som hänt i det för­flutna, men som samhälle är det viktigt att vi till­kännager att det också har skett kränkningar. I Finland har vi en sådan bild att grundrättigheterna och de mänskliga rättigheterna alltid varit ganska bra. Vi har gjort stora framsteg på många områden – vi har en fin skola och har på många sätt byggt en bra social trygghet. Men det finns också de mörka kapitlen och de är viktiga att se och erkänna. •

Sanningskommissioner

En sanningskommission är ett officiellt organ som sammanställer och beskriver statens historiska övergrepp och kränkningar. Arbetet kan resultera i rekommendationer och förslag på politiska åtgärder. Det finns flera internationella exempel på olika sannings- och försoningskommissioner – till exempel i Sydafrika utredde en kommission följderna av rasåtskillnadspolitiken apartheid och i Norges har man undersökt följderna av för­norsknings­politiken för samer och kväner.

Text: Eva Lamppu ● Bild: Shutterstock / Alina Kruk

Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 02/2022.