Slängande hår och gungande höfter blir till ord under syntolkad burleskshow

KULTUR

Syntolkarens uppdrag är att skapa en kulturupplevelse för den som inte ser. På en burleskklubb innebär det att sätta ord på sensuella rörelser och menande blickar.

Det är kolmörkt i salen. Svarta draperier ramar in rummet som är åtta meter brett och tio meter djupt. Scenen i mitten blir upplyst av strålkastare och i taket är stora högtalare fästa. Konstnären äntrar scenen iförd i en rödvit morgonrock och åtsittande svarta tights. Hon har mörk hy och en afrofrisyr som svallar fritt. Hon tittar på publiken, skakar på sina axlar, dansar i takt med musiken. Lyfter ett ben på stolen framför sig, svänger på baken. Scenen omges av rök.

Tillsammans med syntolken Pipsa Toikka sitter vi längst bak i publiken i stora salen på Kulturcentret Caisa i Helsingfors. En liten bärbar lampa hjälper Toikka se anteckningar om den pågående burleskshowen som hon skrivit under generalrepetitionen. Syntolkningen sker lågmält för att inte störa övrig publik, men förmedlas klart och tydligt via trådlösa sändare.

Kvällen ordnas av kollektivet Tease & Power, vars ledord är tillgänglighet och mångfald. Artisterna har olika funktionsförmågor, könstillhörigheter och etniska bakgrunder. Förutom syntolk finns också en teckenspråkstolk på plats.

Burlesk är en form av scenkonst med rötter i 1800-talets satiriska teaterun- derhållning som kombinerar kroppsligt berättande, empowerment och avklädnad, utan att glömma glamour och glitter. Trots att utgångspunkten är att alla slags kroppar hyllas kände grundarna till Tease & Power – artisterna Queen Rebecca, Awa Sowe och Theodora Rex – att fältet behöver bli mer inkluderande och tillgängligt.

– Konst tillhör alla, men för att kunna göra det måste konsten vara åtkomlig, säger trion i sitt välkomsttal.

Pipsa Toikka är på plats för att de i publiken med nedsatt syn ska ha en lika bra kulturupplevelse som den seende publiken.

– Det väsentliga är att plocka ut det viktigaste för handlingen och få med de starkaste visuella elementen. Det gäller att hitta rätt ord för sin beskrivning, men inte tolka alltför mycket. Det är ibland utmanande, eftersom min publik gärna vill höra exempelvis hur känslorna syns i ansiktet.

Vid större teaterföreställningar brukar synskadeföreningar bjuda in sina medlemmar, och då är det inte ovanligt att Toikka syntolkar för 30–40 personer samtidigt.

– Men jag gör mitt jobb också om det bara finns en eller två personer med syntolkningsbehov i publiken. Alla har rätt att vara delaktiga.

Började med filmer

Pipsa Toikkas bana som syntolk började för drygt tio år sedan med Klaus Härös film Post till pastor Jakob. Första gången skedde syntolkningen live, varefter produktionsbolaget ville spela in tolkningen. Toikka har en bakgrund som sång- och tallärare, och många av dem som gör syntolkningar i Finland sysslar med språk och teater. I Finland finns ingen specifik utbildningslinje för syntolkning, men enskilda kurser ordnas vid universiteten i Jyväskylä och Tammerfors.

– Min publik vill gärna höra exempelvis hur känslorna syns i ansiktet.

En bra syntolkning brukar förutsätta god förberedelse. Då Toikka syntolkar filmer brukar hon titta på dem flera gånger och spola fram och tillbaka. Live-uppträdanden är mer utmanande, eftersom de kräver snabb reaktionsförmåga. Improvisering brukar gläda publiken men skapa huvudbry för tolken.

– Jag har blivit tagen på sängen av att hela scener uteblivit. Eller så busar skådespelarna med varandra. Sista föreställningen brukar vara ”värst”!

Också Tease & Power bjuder på några spontana överraskningar under kvällens gång. Koreografin skiljer sig ändå inte markant från sedvanlig teater, även om det kanske bjuds på mer bar hud.

Toikka har blivit van vid att syntolka det mesta i kulturväg. Ett av de mer minnesvärda uppdragen var då hon på Vita käppens dag fick i uppdrag att syntolka en åktur i pariserhjulet Skywheel i Helsingfors centrum.

– Arrangören visste inte att man kunde se 15 kyrkor därifrån! •