Axel Hagelstam: Beredskap börjar mellan öronen

Hur klarar ett samhälle allvarliga kriser? För Axel Hagelstam vid Försörjningsberedskapscentralen handlar beredskap både om system, samarbete och något mer grundläggande: människors förmåga att tänka, anpassa sig och hitta lösningar när det oväntade inträffar.

VI träffar Axel Hagelstam i aulan vid Försörjningsberedskapscentralens huvudkvarter i Helsingfors. Säkerheten märks direkt. Vi anmäler oss, visar ID och lägger väskorna på bandet till genomlysningen innan vi går vidare till ett mötesrum där det är förbjudet att filma eller ta bilder.

– Det är mycket nu, säger han.

När jag träffar Hagelstam är läget i Iran spänt. Hagelstam arbetar med frågor som rör hur samhället ska fungera när det inte fungerar som vanligt.

– Jag är nyfiken, samhällsintresserad och intresserad av människor. Och förhållandevis
optimistisk, säger han.

Axel Hagelstam föddes med dysmeli, vilket i hans fall innebär en missbildning i höger hand. Han saknar tumme, handen är mindre och högerarmen något kortare än den vänstra.

– Eftersom jag alltid haft det så har jag inte tänkt så mycket på det. Det är en del av den jag är.

Hans funktionsnedsättning är mild, men han tror att den ändå har påverkat honom.

– Jag är alltid lite annorlunda och har nog blivit mer påhittig. Jag kan göra nästan allt, men jag måste ibland tänka lite annorlunda kring hur jag gör saker.

Hagelstam valde att göra värnplikten frivilligt, trots att han kunde ha blivit befriad.

– Jag gick in som B-man och kom ut som A-man. Det blev en bekräftelse för mig att jag klarar av utmaningar.

Erfarenheterna har också påverkat hur han ser på beredskap.

– Beredskap sitter mellan öronen. Det är inget som finns som en färdig konstruktion, utan något vi alla bär med oss. För mig har det kanske stärkts av att jag varit tvungen att övervinna utmaningar.

Vägen till beredskap

Hagelstams väg till arbetet inom försörjningsberedskap var inte alldeles självklar. Efter värnplikten började han studera statskunskap vid Åbo Akademi utan att riktigt veta vad han ville bli. En föreläsning med säkerhetspolitiska experten Tomas Ries förändrade riktningen.

– Under de första fem minuterna visste jag att det här är det jag vill studera.

Han läste säkerhetspolitik och strategi som biämne och gjorde praktik både vid Försvarshögskolan och vid Finlands Natobeskickning i Bryssel. Under praktiken kom han i kontakt med civil beredskap, i Finland kallad försörjningsberedskap. Efter studierna ledde det till ett forskningsjobb vid Försörjningsberedskapscentralen och senare en fast tjänst.

Försörjningsberedskapscentralen ansvarar för att samhällets viktigaste funktioner fungerar också vid kriser och störningar.

– Målet är att trygga samhällets basbehov: vatten, livsmedel, värme, energi, logistik och
kommunikation. Det är kärnan i försörjningsberedskapen.

Arbetet bygger både på långsiktig planering och konkreta åtgärder. Hot och risker analyseras, scenarier tas fram och samarbetet med företag är avgörande.

– Försörjningsberedskap är ett nätverksarbete. Det kräver fungerande kontakter mellan många olika aktörer, myndigheter, företag och organisationer.

Omkring 1 500 företag och andra aktörer ingår i nätverket. Informationen rör sig åt båda håll. Man samlar in information om läget och delar den vidare för att skapa en gemensam lägesbild.Arbetet går ut på att bedöma risker och planera hur samhället ska fungera om leveranser störs, till exempel vid konflikter eller naturkatastrofer.

– Alla små bäckar bidrar till den gemensamma beredskapen, säger Axel Hagelstam.

Försörjningsberedskapscentralen ansvarar också för statens beredskapslager, till exempel bränsle, spannmål och mediciner.

Beredskap som arv och val

Verksamheten är en del av Finlands totalförsvar, där militärt försvar, försörjningsberedskap och befolkningsskydd tillsammans utgör grunden. Det handlar både om att skydda territoriet och om att se till att samhället fungerar, att människor får vård, att transporter fungerar och att beslut kan fattas. Hagelstam betonar att också människors egen beredskap spelar en viktig roll.

– Om man vet att man har särskilda behov, då måste man också själv fundera på vad som är viktigt att ha färdigt.

Hagelstam menar att Finland står starkt i en nordisk jämförelse.

– Vi är bra förberedda på olika typer av allvarliga kriser.

En orsak är historisk. Finland monterade aldrig ner sina beredskapssystem efter kalla kriget.

– Vi behöll värnplikten, försörjningsberedskapen och samarbetet mellan myndigheter och näringsliv.

När Ryssland annekterade Krim 2014 arbetade Hagelstam vid Finlands Natobeskickning i Bryssel.

– Då blev det tydligt att många länder hade tappat förmågan att tänka i de här banorna. I Finland fanns det institutionella minnet kvar.

Finlands geografiska läge påverkar också beredskapen. Hagelstam beskriver Finland logistiskt sett som en ö och säger att landet kan bli avskärmat och att man därför måste klara sig själv. Om man ser till dagens hotbild  är Finland ändå väl rustat, säger han:

– Vi har en kompetent och välutrustad försvarsmakt, ett näringsliv som är medvetet om sin roll och en förhållandevis välresurserad försörjningsberedskap. Men det finns behov av att stärka systemet ytterligare.

När krisen blir långvarig

När Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina 2022 blev det tydligt hur snabbt läget kan förändras. Angreppen mot jordbruksproduktionen påverkade den globala spannmålsmarknaden. Finland köpte då upp extra spannmål.

– Inga lager håller i fem år. De räcker kanske ett halvt år, ett år.

Därför krävs också beredskap för nästa steg.

– Man måste klara den första akuta fasen, men också ha planer för vad som händer när lagren sinar och krisen fortsätter. Det är det här vi jobbar med mycket just nu, säger Hagelstam.

En central del av arbetet är att stärka samhällets förmåga att upprätthålla produktion och andra funktioner även under långvariga störningar, till exempel genom att skapa arrangemang som gör att kritiska varor och tjänster kan produceras trots begränsad tillgång till råmaterial.

Ett exempel är coronapandemin. Före pandemin saknade Finland egen produktion av skyddsutrustning, men på kort tid byggdes en inhemsk produktionskapacitet upp.

– I dag kan vi vara nästan självförsörjande i en liknande situation.

Sårbara grupper

Hagelstam konstaterar att personer med funktionsnedsättning hör till de mest sårbara grupperna i samhället.

– Inte är det lätt, särskilt inte om elförsörjningen plötsligt bryts och man är beroende av el.

För vissa handlar det bokstavligen om liv och död. Personer som är beroende av respiratorer, syrgas eller andra livsuppehållande hjälpmedel i hemmet kan ha batteribackup, men den räcker ofta bara i timmar. Då måste man se till att batterierna är laddade tills hjälpen är på plats.

Det krävs planering i samarbete med vård och räddningstjänst. Vid längre elavbrott kan personer behöva flyttas till sjukhus eller andra enheter där det finns säker tillgång till reservkraft. Myndigheterna har riktlinjer för hur personer med funktionsnedsättning ska beaktas i evakueringssituationer.

– Men det är en utmanande situation, särskilt när det ska gå fort och om man ska ta sig ner i ett skyddsrum djupt under jorden.

Vistelsen där är ändå vanligtvis kortvarig.

– Det är inte så att man går ner och stannar där i veckor. I regel handlar det om högst ett dygn i taget.

Målet är att livet ska kunna fortsätta så normalt som möjligt, också i en kris.

En viktig fråga är hur man sköter bränslelogistiken för hemhjälp om krisen drar ut.

– Särskilt i glesbygden är det viktigt att vi har bränsle för att assistenter och hemhjälp ska kunna röra sig till klienterna, säger Hagelstam.

När omvärlden skakar

Hagelstam funderar på gränsen mellan individens och samhällets ansvar.

– Det finns ingen skarp gräns. Allt bygger på samarbete mellan myndigheter, organisationer, företag och medborgare. När alla är involverade kan man knyta ihop behoven och lösningarna.

Samma beroenden gäller också i större skala. När något förändras i omvärlden märks det snabbt, också i Finland.

Oro i Mellanöstern märks bland annat genom stigande energipriser och ökade kostnader för produkter som i början av värdekedjan är beroende av fossila bränslen. Logistiken påverkas också när transportvägar förlängs. Finland är inte lika utsatt som många andra europeiska länder, eftersom elproduktionen inte är lika beroende av gas. Världsenergimarknaden är sammanflätad och förändringar slår igenom också här.

Men kriser handlar inte bara om ekonomi och system. Krig och konflikter innebär ett enormt mänskligt lidande.

– Det som händer i Ukraina är förfärligt, och situationen i Mellanöstern och kring Persiska viken är mycket svår för befolkningen, konstaterar Hagelstam.

Ur ett beredskapsperspektiv kan kriser tvinga fram nya lösningar och bryta gamla beroenden.

– Omställningen till förnybar energi får en extra skjuts i sådana här lägen.

Hagelstam konstaterar att Ryssland driver sig in i en allt svårare situation.

– Men beroenden försvinner inte, de förändras. I dag är vi till exempel beroende av kinesisk produktionsförmåga för att bygga förnybar energi.

Historiskt har kriser ofta lett till innovation, säger Hagelstam, och pekar på den snabba teknologiska utvecklingen, inte minst inom artificiell intelligens.

– Det händer väldigt mycket just nu, både utmaningar och möjligheter. Jag tror att vi kommer att se tillbaka på den här tiden som väldigt innovativ.

Beredskapen har också stärkts genom ny lagstiftning. Den nya beredskapslagen tydliggör Försörjningsberedskapscentralens roll, samarbetet mellan staten, näringslivet och olika samhällsaktörer. Den ger också en klarare uppgiftsbild.

– Den gamla lagen från 1992 var klart föråldrad och den här ger oss bättre förutsättningar att utveckla och blicka framåt.

Försörjningsberedskapscentralens roll som myndighet har stärkts och finansieringen har utökats genom såväl försörjningsberedskapsfonden som budgetfinansieringen.

Vägen framåt

Hagelstam återkommer till det han varit inne på tidigare och konstaterar att det ökade fokuset på beredskap hänger ihop med ett försämrat säkerhetsläge i världen. Men de satsningar som görs nu förbättrar på lång sikt beredskapen för alla, säger Hagelstam.

– Det kommer att gynna många, också personer med funktionsnedsättning. Det är tydligare i dag att de här grupperna måste tas i beaktande.

Det har också gett hans eget arbete en ny tyngd.

– Vi har fått bekräftelse på att det vi gör är viktigt.

Att arbetet känns viktigt är tydligt. Kriserna finns nära, men Hagelstams sätt att tänka rymmer också en vilja att utveckla och förbättra.

Han stannar upp när han får frågan om hur han själv ser på världen.

– Jag ser på världen som ofullständig. Vi är alla ofullständiga, både som individer och som samhällen. Men vi kan alltid försöka utveckla oss själva och förbättra de förhållanden vi lever i.

Text: Pia Iisaho

Foto: Niklas Gerkman