Har du ringt någon idag? Har någon ringt dig? Bland alla nya tekniska verktyg och digitala lösningar, har vanliga telefonsamtal överraskande blivit en av coronatidens många nya innovationer.
Vi uppmanas att ringa upp folk och höra hur de mår, fråga om de behöver hjälp eller bara byta tankar en stund. Ett enkelt, vänligt samtal kan för många vara dagens räddning.
Det är mycket gott coronakrisen fört med sig. Vi har mött en ny solidaritet och vilja att tillsammans bekämpa det omöjliga, ett nytt virus som attackerar vårt samhälle. Mycket är dock svårt speciellt för dem som hör till riskgrupperna, de äldre, de ensamma, de med olika svårigheter i vardagen. Isoleringen har gjort ensamheten mer tydlig. Men samtidigt har viljan att hjälpa och stötta vuxit med enorma steg. Nya idéer och förfaringssätt stiger upp som vårblommor omkring oss.
Den 17 april inledde statsrådet med statsminister Sanna Marin och republikens president Sauli Niinistö i spetsen kampanjen ”Finland fixar det”. Ett av målen i kampanjen är att stärka medborgarnas känsla av samhörighet och framtidstro. Vi ska blicka framåt och lita på att när vi övervunnit de omöjliga, finns det en framtid. Kampanjen vill synliggöra hur finländarna hjälper varandra för att klara sig genom den tunga tid vi nu lever i. Kampanjen välkomnar alla organisationer att komma med och ger dem en viktig uppgift att nå ut till dem som behöver hjälp.
Här behövs vi alla.
Har du mött dessa vardagens hjältar? Eller är du kanske själv en av dem! En av dem som överraskat sin medmänniska med ett glatt bemötande och ett nytt initiativ? Ringt upp och frågat hur den andra mår, erbjudit hjälp, kommit med kaffebullar, föreslagit balkongträffar eller gemensamma sångaftnar via nätet? Kanske sänt en inbjudan till karantänsdansen med Guns Rosor i Österbotten, som hade över tiotusen deltagare via den strömmade sändningen!
Men den hjälp som behövs slutar inte med att coronakrisen någon gång är över. Förmågan att vara med i varandras vardag är fortfarande en gemensam angelägenhet. Vi kan få hjälp, men vi kan också hjälpa andra bara genom att ringa upp bekanta vi sällan talar med, fråga hur de mår och säga: tillsammans fixar vi detta.
Kommer att tänka på min gamla farmor med hörapparat, som miste synen sent i livet, men trots detta hade koll på hela släkten via telefon och möten. Hon välkomnade alla nya släktingar och behöll också dem som genom skilsmässor skulle ha blivit utanför kretsen. Hon var intresserad och nyfiken på allt som hände omkring henne. Det var den energin som höll henne vid liv ända upp till 95-års ålder. Hon fungerade också som vår egen FNB, för när man talade med henne fick en också höra hur släkt och bekanta mådde och vad som hänt i deras liv.
Ännu under sina sista år i vårdhemmet fick hon nya vänner av skötare, som kokade kaffe åt henne på natten när hon inte fick sömn och hann tala en stund med henne. Varje dag ringde hon sina barn eller barnbarn. Det var viktigt för henne att höra en vänlig röst, sa hon. Det fick henne att orka till följande dag och glömma ensamheten.
Jag har själv funderat mycket på framtiden på senaste tiden. Jag har nu jobbat snart ett år som tf. verksamhetsledare för SAMS. Under det här året firar SAMS tioårs jubileum och ett av mina första uppdrag var att fundera på hur vi ska fira SAMS år 2020. Jag gav jubileumsåret temat framtid och jubileet kulminerar inkommande oktober i Helsingfors med seminarium och fest.
I oktober är vår plan att tala om framtidens funktionshinderrörelse och hur vi vill att den ska se ut. Fastän vårens händelser har ändrat på hur vi ser och talar om framtiden, är det fortfarande viktigt att blicka framåt och försöka se det som kommer efter undantagstillståndet. Världen kommer att se annorlunda ut, det är säkert. Men därför är det viktigare än någonsin att funktionshinderrörelsens framtid är gemensam.
Jag hoppas att vi möts i festens tecken på dansgolvet i oktober och firar vår gemensamma framtid. Vi kommer att behöva varandra inom hela funktionshinderrörelsen.
Tillsammans fixar vi det.
Ilona Salonen, tf. verksamhetsledare på SAMS
Texten är publicerad som kolumn i tidningen Synvinkel 03/2020 som ges ut av Förbundet Finlands Svenska Synskadade. Du kan läsa hela tidningen via denna länk
