LASSES HÖRNA
Börjar den här gången med ett litet experiment. Ska försöka skriva hela kolumnen med hjälp av en ”tal till text” app på min telefon.
Nu börjar vi:
Skriv till telefonen lovar att det fungerar nästintill felfritt men inte säkert vara i laboratoriet förhållanden Hur är det när man har gjort i bakgrunden har pratat eller söker efter ort…
Nähä, det gick inte. Måste ge upp och använda tangentbordet. Tekniken är inte riktigt färdig ännu, även om det finns hopp om att telefonen i framtiden kan skrivtolka åt mig. Och kanske samtidigt också översätta från franska eller tyska när jag reser genom Europa. Har däremot inte några större förhoppningar då det gäller danska.
Tal till text är bara ett exempel på att den snabba tekniska och digitala utvecklingen också kommer att ge oss nya och bättre hjälpmedel. Forskningen kring maskininlärning, röststyrning och aktiv brusreducering ska i första hand ge oss mera mångsidiga och lättanvända telefoner, surfplattor och hörlurar. Men samtidigt kommer jag att uppleva att min telefon får bättre skrivtolk och mina hörapparater lär sig bättre välja vilka ljud är viktiga för mig. På samma sätt kommer utvecklingen av röststyrning, platsinformation och kameraigenkänning att ge synskadade telefonanvändare en bättre elektronisk ledsagare.
Den stora årliga CSUN hjälpmedelsmässan i södra Kalifornien blev ett fiasko i våras på grund av coronan. Största delen av utställarna drog sig ur och besökarna lyste med sin frånvaro. ”I går hade vi en besökare, idag var det litet saktare” skrev en av de finlandssvenska utställarna på Facebook.
CSUN brukar presentera den nyaste forskningen inom området. Mycket av forskningen fördjupar sig i – det som åtminstone för mig är svårgreppat – sambandet mellan teknologi och människokroppen. Hur kan hjärnan styra en protes? Kommer vi att kunna läsa hjärnans signaler för att tolka en person som annars inte är kapabel att kommunicera? Får vi synproteser som ger mera än enbart ledsyn?
Den nästa mässan, i mars nästa år, kommer att vara enbart virtuell. Det betyder att inga nya hjäpmedel kommer att visas upp, men presentationen av den senaste forskningen kommer att genomföras.
Förhoppningsvis får vi då veta mera om bland annat:
– Nya synproteser. Hur långt har man kommit med bland annat Orionprojektet som ska koppla en videokamera till elektroder som opererats ovanpå hjärnans syncentrum?
– Utvecklingen av cochleaimplantaten. Blir de mindre, får de bättre ljudupptagning och har man hittat en lösning på varför de fungerar så ojämnt?
– Nervstyrda proteser. Hur bra har EU:s De Top-projekt lyckats med att skapa en inopererad handprotes som styrs med armens nerver?
– Robotarmar som styrs med tankekraft. Har de en framtid utanför laboratorierna?
Mycket av det som presenteras kommer att få en begränsad spridning eller stanna kvar i laboratorierna. Den nuvarande kommersiella synprotesen, Argus 2 med en bild på 6 gånger 10 pixlar, fungerar enbart för dem som förlorat synen på grund av retinitis pigmentosa. Den har i dag bara 350 användare i hela världen. Andra kan däremot sakta men säkert bli etablerade hjälpmedel. Men det kan ta tid – det tog 20 år för cochleaimplantatet att etablera sig.
Snabbast tycks utvecklingen gå för den apparat som många av oss bär på stora delar av dagen, mobiltelefonen. Den blir hela tiden bättre på att se, höra, förstå och styra. Huvudsyftet har inte varit att hjälpa oss med funktionsnedsättning, utan att sälja fler telefoner. De får de gärna göra, huvudsaken att jag får en bättre skrivtolk i fickan.
Lars Hedman
Skribenten är ordförande för Finlands svenska taltidningsförening och sitter i Hörselförbundets och SAMS styrelse.
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 04/2020.
