Finland satsar miljoner på att öppna nya dörrar till arbetslivet för partiellt arbetsföra

Visionen är att Välittäjä inom de närmaste åren ska kunna sysselsätta upp till tusen partiellt arbetsföra och personer med funktionsnedsättning. Inspiration tas från svenska Samhall, men budgeten är avsevärt mindre. En snäv tidtabell gör att tjänstemännen får jobba på högvarv för att göra de storslagna planerna till verklighet.

– Vår utgångspunkt är att alla som vill och har arbetsförmåga ska kunna jobba. Folk ska få känna att de är en del av samhället och kan bidra till ekonomin, säger Elina Pylkkänen, understatssekreterare vid arbets- och näringsministeriet.

Det är hon som ser över regeringens stora och långvariga projekt med målet att höja sysselsättningsgraden i Finland. En av dessa ambitiösa satsningar går i nuläget under arbetsnamnet Välittäjä Oy (fri översättning: Förmedlaren Ab), som planeras bli den inhemska motsvarigheten till statsägda arbetsförmedlingsbolaget Samhall i Sverige.

Idén är att staten årligen investerar 25 000 euro per Välittäjä-anställd för att ge en person med nedsatt förmåga en arbetsplats där hen får stöd och utvecklas professionellt. Sedan säljer Välittäjä den anställdas arbetsinsats dit den behövs – till exempel till företag, organisationer eller kommuner.

Investeringssumman kan låta stor, men är blygsam jämfört med de totalt 6,5 miljarder kronor som Samhall årligen får av den svenska staten.

 – När finska politiker hör summan säger de ”Oj, så kan vi ju inte göra här”. Men om man vill ställa ribban högt krävs investeringar, så är det helt enkelt, säger Jukka Lindberg, som är utvecklingschef vid Vates-stiftelsen som främjar sysselsättningen av partiellt arbetsföra.

När regeringen Marin skrev in uppdraget att utveckla en finländsk Samhallmodell i regeringsprogrammet var Lindberg en av dem som bjöds in till det förberedande arbetet. Efter en 25 år lång karriär inom internationella in­dustri­företag har han satt sig in i frågor som berör övergångsarbetsmarknaden, och har under flera års tid utforskat Samhallmodellen. Enligt honom är prislappen motiverad.

– Arbetskraften inom Samhall har en lägre grad av arbetsförmåga och därför går man in med extra handledning och extra arbetskraft. I stället för två anställda måste man kanske använda fem för att få jobbet gjort. Det är den skillnaden som staten betalar.

Avsikten är att satsningen betalar sig tillbaka på sikt.

– Stödbehovet minskar ju i takt att anställda får handledning och en vana för jobbet.

När anställda samlat på sig erfarenhet ska de sedan sporras att hitta jobb på den öppna marknaden.

Erfarenheter från Sverige visar emellertid att många Samhallsanställda jobbar i över fem år vid bolaget före de flyttar över till den öppna arbetsmarknaden. Modellen är alltså ingen snabbinsats. Ändå kan Samhalls betydelse för den svenska sysselsättningen inte förbises.

– I Sverige har Samhall spelat en stor roll för sysselsättningsproblematiken. Men bolaget är förstås inte svaret på alla utmaningar, säger Lindberg.

Bolaget Välittäjä

• Det statsägda bolaget ska anställa partiellt arbetsföra och personer med funktionsnedsättning, också dem som nu lyfter invalidpension.
• Arbets- och näringsbyråerna tar fram de långtidsarbetslösa som kan söka jobb från Välittäjä.
• Välittäjä ska finansieras genom ett grundkapital på 20 miljoner euro från EU:s RRF-fond och ett årligt anslag på 10 miljoner.
• Finansieringen av Välittäjä ska ingå i statsbudgeten för år 2022.

Vill undvika marknadsstörningar

Varför har Finland vaknat upp till möjligheterna att sysselsätta partiellt arbetsföra nu, 40 år efter Sverige? Enligt Lindberg har Sverige länge haft en mycket aktiv sysselsättningspolitik jämfört med Finland. Man har investerat i arbets­för­medling och aktivt stött människor i att hitta arbete.

Den finska staten har i sin tur bedrivit en rätt passiv arbetsmarknadspolitik – utan större framgång.

– Man har försökt sig på aktivmodeller och att tvinga människor att hitta arbete. Nu har man insett att en lösning kunde vara att skapa lämpliga jobb, säger Lindberg.

I Finland har personer med nedsatt arbetsförmåga traditionellt anställts av stiftelser och organisationer genom exempelvis praktiker och rehabiliterande arbetsverksamhet. Enligt Lindberg har dessa lett till att en del gått vidare till jobb på den öppna marknaden, men långt ifrån alla.

– Man har konstaterat att det inte sker tillräckligt många övergångar. Politikerna har därför kommit fram till att staten måste göra något, säger han.

Tanken är ändå att statsbolaget Välittäjä ska kunna fungera ihop med de organisationer som redan i nuläget erbjuder jobb till partiellt arbetsföra.

– Välittäjä är en del av lösningen, men strat­egin för sociala företag och mer målinriktad och bättre resurserad utveckling inom övergångs­arbetsmarknaden är lika viktiga, säger Lindberg.

– Vi vill inte orsaka problem för de nuvarande aktörerna. Vi ska inte ersätta dem, snarare komplettera utbudet, understryker understatssekreterare Elina Pylkkänen.

Eftersom staten måste kunna erbjuda sina tjänster i hela landet kan samarbete mellan Välittäjä och organisationerna bli aktuellt särskilt när det gäller regionala lösningar.

Inom vilka branscher Välittäjä kommer att fungera är ännu en obesvarad fråga. Också här gäller principen om att inte konkurrera ut existerande tjänster, utan hellre sikta mot nytt.

– Vi satsar på växande marknader. Till exempel är cirkulär ekonomi ett intressant område. Vi tittar också på branscher med arbetskraftsbrist. En möjlighet är även att ta över delar av en arbetsprocess som ett företag själv inte vill ta hand om, säger Pylkkänen.

Tight tidtabell

Också om experterna sneglar på grannlandet är avsikten inte att skapa en exakt kopia av Samhall. Snarare vill man ta de bästa bitarna och slippa svenskarnas problem – till exempel kritiseras Samhall för oklarheter i rekryteringen då ”friskare” personer anställts för att höja företagets produktivitet och ge mer vinst.

Enligt Lindberg är det viktigt att ta lärdom av svenska systemets brister.

– Om Samhall skulle startas i dag skulle mycket göras annorlunda, brukar ledningen säga. Därför ska vi inte titta alltför mycket på vad de håller på med nu, utan vad de ska göra i framtiden. Vi måste ta problemen och utvecklingskraven i beaktande, säger Jukka Lindberg.

Av allt att döma är tidtabellen för den finländska motsvarigheten ytterst tight – bolaget Välittäjä borde nämligen stå startklart redan nästa år. Ännu finns stora frågor att lösa, exempelvis exakt vilka målgrupper som ska sysselsättas och hur många ska få jobb.

– Det finns mycket att göra inom en kort tid, och den lagliga aspekten måste skötas på rätt sätt. Men jag förstår att det måste också finnas flexibilitet att justera detaljer efter hand, säger Lindberg.

Enligt Elina Pylkkänen vid arbets- och närings­min­isteriet ska de lagliga förutsättningarna för att grunda institutionen träda i kraft vid årsskiftet och verksamheten sätts i gång när vd och annan personal har rekryterats.

Hon tror emellertid inte att Välittäjä blir fulländat genom ett trollslag. När formaliteterna är klara testas modellen först med några hundra personer. Det är ”learning by doing”, som hon beskriver det.

Ändringar på vägen är alltså att vänta – inte minst när det gäller namnet. Slutprodukten lär nämligen inte heta Välittäjä Oy.

– Vi vill ha ett informativt namn som fungerar på finska, svenska och engelska, konstaterar Pylkkänen. •

SAMS kommenterar

I sitt utlåtande till arbets- och näringsministeriet om förslaget till lag om att grunda bolaget Välittäjä lyfter SAMS bland annat upp följande:

1. Även om bolaget ter sig som en lovande dellösning kan det inte bli det enda sysselsättande alternativet för personer med funktionsnedsättning. Också andra insatser behövs för att trygga en inkluderande arbetsmarknad.
2. Det är viktigt att alla har lika möjligheter. Om målgruppen tolkas alltför snävt finns risk för att olika funktionsnedsättningar inte beaktas på ett jämlikt sätt. Redan i dag faller exempelvis en del personer med sällsynta sjukdomar mellan stolarna.
3. Svenskspråkig verksamhet och information bör finnas från start. Svenskspråkiga ska kunna delta och få jobb på lika villkor. Det innebär bland annat krav på arbets­möjligheter i glesbygden och handledning på svenska.

Text: Mikaela Remes • Illustrationer: Shutterstock / ivector

Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 03/2021.