AKTUELLT
Duktig i skolan, samtidigt som vardagen präglas av funktionshinder? Välkommen till det dubbelt exceptionella barnets värld.
Vi behöver komma ifrån bilden av att vi antingen har en stark eller svag elev – de kan båda vara samma person. Det säger specialpedagogen Pia Rehn, som förklarar hur det kan gå till när man upptäcker att en elev är dubbelt exceptionell, eller 2E som står för engelskans twice exceptional. Föräldrarna kan ha märkt barnets begåvning hemma, där skolans krav på inrutade arbetssätt saknas, medan utmaningarna blir tydligare i skolvardagen. Ofta kommer diagnosen först på grund av problem i skolan, och först under vidare utredningar upptäcks det att eleven också har en ovanligt stark förmåga inom något ämne eller enligt tester.
Särskild begåvning är ingen diagnos, men IQ-tester kan ge en uppfattning om saken. Samtidigt kan dylika test inte mäta människans kreativa förmåga eller begåvning inom alla ämnen. Begåvningen kanske märks när eleven utövar en hobby eller intresserar sig för ett skolämne.
– Jag tar oftast upp adhd eller autism plus särskild begåvning eftersom det har forskats mest i det, och eftersom det är svårt att upptäcka. Funktionsnedsättningen kan också vara dyslexi. Barnet kanske har väldigt lätt för att prata och uttrycka sig, medan skrivandet blir en stor utmaning, säger Pia Rehn.
2E – Twice Exceptional
• Begreppet dubbelt exceptionell beskrivs som begåvning med förhinder. Det innebär att en person har en kombination av särskild begåvning och en funktionsnedsättning. Vanligen besitter personen hög potential som kan vara svårupptäckt om omgivningen enbart fokuserar på hens svårigheter.
Höga prestationskrav
Vanligtvis finns det ingen direkt koppling mellan funktionsnedsättningen och särbegåvningen, så de är oberoende av varandra – samtidigt som de förstås påverkar varandra. Många tror felaktigt att särbegåvning, eller särskild begåvning som Pia hellre kallar det, enbart gör att eleven har det lätt i skolan. Så behöver det inte alls vara.
– Känslan av mening eller meningslöshet styr mycket, och förstås intresset. Gör jag något vettigt? Känner jag mig trygg? Det här barnet kan ha ett stort behov av att få diskutera sådant som är aktuellt i samhället, som ett politiskt val eller krig. Barnet kanske bär på en oro som det inte förväntas kunna förstå i så hög grad som det gör.
En särskilt begåvad elev kan också brottas med höga prestationskrav. Har man dessutom en funktionsnedsättning kan kraven kännas övermäktiga.
– När folk säger ”du som är så smart borde ju kunna…” till den unga väcker det prestationsångest om man inte klarar en viss sak. Det blir ett glapp mellan ens förmåga och funktion.
Pia Rehn tror att de flesta mår bra av att få sätta namn på sina svårigheter, och få en diagnos – om en sådan finns med i bilden. Det gäller också för dubbelt exceptionella – men att upptäcka ”dubbelheten” kan kräva mera tid och resurser.
– Jag är personligen lite emot att lägga mera resurser på särskilda begåvningar, då bristen på resurser överlag är så stor i skolan. Vi har redan väldigt många elever med funktionsnedsättningar och diagnoser som vi jobbar med varje dag, säger Sami Horttana, specialklasslärare i Raseborg.
Enligt Sami Horttana är begreppet dubbelt exceptionell fortfarande rätt okänt i Finland. Han har ibland stött på elever som kunde passa in på beskrivningen för 2E, och reagerat på det i efterhand när han blivit bekant med begreppet.
– Det händer inte ofta att jag reagerar på det, och gissar att det handlar om att skolvärlden kan skapa utmaningar för en särbegåvning att komma fram. Man reagerar mera på utmaningar.
Med andra ord riskerar en särskild begåvning och vad den medför hamna i skuggan av funktionsnedsättningen i skolvardagen. Däremot anser Horttana att man med de enskilda eleverna jobbar mycket med att försöka se styrkor i stället för problem.
– Jag upplever att lärare vill lyfta fram styrkorna framom svårigheterna hos sina elever. I slutändan handlar det ju om att vara expert på sin egen elev, och att kunna ta utmaningarna tillsammans vartefter de kommer. Men det skulle behövas en tydligare ansvarsfördelning i samhället gällande på vems bord det ligger att uppmärksamma olika utmaningar hos barnen.
Pia Rehn anser att hela samhället skulle tjäna på att förstå att en person kan vara väldigt begåvad och ha nedsatt funktionsförmåga på en och samma gång. Det gäller skolan, men också kommunerna och senare inom arbetslivet.
– Vi måste inse att största delen av den vuxna befolkningen med utmaningar ännu är odiagnosticerad. Vi behöver kunna se samma behov hos vuxna som hos barnen i skolan. Om man inser sina arbetstagares särskilda behov, styrkor och intressen kan de nå sin allra högsta potential. •
Text: Mikaela Remes ● Illustration: Shutterstock
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 04/2022.
