Frågan om ålder har blivit en het potatis i och med den nya funktionshinderlagen, som enligt planen ska träda i kraft år 2025. Lagstiftarna skulle gärna skilja åt funktionsnedsättning och åldersrelaterade men för att enklare kunna avgränsa vem som ska beviljas stöd genom den nya lagen.
En som följt med turerna kring den nya funktionshinderlagen är Karin Cederlöf som är jurist till utbildningen och som i egenskap av SFP:s lokalpolitiker har talat för de ålderstignas rättigheter. Hon skrev sin magisteravhandling om den svåra gränsdragningen mellan åldersrelaterad ohälsa och funktionsnedsättning. Intresset uppstod då hennes mormor nekades färdtjänst på grund av hög ålder.
– Jag blev intresserad av problematiken ur ett juridiskt perspektiv och hur exempelvis FN:s funktionshinderkonvention förverkligas då man drar gränser i de här frågorna. Medan jag jobbade på avhandlingen överraskades jag över hur lite vi egentligen fört den här diskussionen i samhället.
Regeringen Marin försökte få den nya funktionshinderlagen i kraft redan under förra regeringsperioden och föreslog då en åldersbegränsning i lagen. Detta gick emot grundlagens diskrimineringsbestämmelser. Förslaget godkändes inte av grundlagsutskottet eftersom det skulle ha varit frågan om direkt åldersdiskriminering. Formuleringen måste avlägsnas.
Nu har den nya regeringen alltså skjutit fram lagen. Vad som händer med åldersfrågan står ännu öppet, men enligt regeringsprogrammet siktar man på att funktionshinderlagen ska betraktas som en speciallag. Cederlöf anar att det betyder att man strävar efter att utesluta funktionshinder som förknippas med åldrande. Risken för att äldre personer utesluts finns således fortfarande.
Enligt grundlagsutskottet är det möjligt att avvika från diskrimineringsbestämmelsen för ett godtagbart skäl. Det är möjligt att beslutsfattarna just nu sitter och formulerar ett sådant skäl, menar Cederlöf, med argumentet att staten inte har råd med service för alla. Hon har ändå svårt att se hur man kunde få in en formulering som inte är grundlagsvidrig.
– Möjligen försöker man baka in en åldersbegränsning genom en luddig formulering, utan att säga det rakt ut. Men om en begränsning ska finnas borde den definieras tydligt. Om lagen ger möjlighet till att utesluta åldersrelaterade men blir slutresultatet lätt att man utgår från att äldre inte ska beviljas funktionshinderservice.
De ålderstignas rättigheter tryggas särskilt i den europeiska sociala stadgan och FN:s funktionshinderkonvention. Konventionen utgår från en bred definition av funktionsnedsättning som snarare är inkluderade än uteslutande.
– Den betonar individuell bedömning och att man inte ska utgå från diagnoser utan den enskilda individens behov. Ur den synvinkeln blir det väldigt problematiskt om en persons ålder påverkar bedömningen, då man egentligen borde titta på vilka hinder personen stöter på i sin vardag, säger Cederlöf.
Enligt henne är det på sin plats att förnya lagen, eftersom den nuvarande handikappservicelagens riktlinjer inte alltid är klara och Högsta förvaltningsdomstolens praxis ibland varit svävande.
– Det har lett till att kommunerna gjort tolkningar på eget bevåg gällande huruvida personer har rätt till service eller inte. I en tid där det råder brist på pengar brukar rörelseutrymme i tolkningen leda till att bedömningen kan vara ganska snäv.
Gott liv trots ohälsa
Ur ett medicinskt perspektiv finns egentligen inget som normalt åldrande, eftersom processen är väldigt individuell och påverkas av genetik och miljöfaktorer. Inom forskningen finns fortfarande öppna frågor kring hur åldrandet framskrider. Att funktionsnedsättning och åldrande överlappar varandra syns till exempel i statistiken över vem som beviljas färdtjänst i dagens läge. År 2020 var 63 procent av klienterna som använde färdtjänst över 65 år gamla, liksom också en tredjedel av dem som beviljades serviceboende enligt handikappservicelagen.
Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att 46 procent av alla äldre personer lever med en funktionsnedsättning. Förbättringar i levnadsvillkor, ekonomi samt hälso- och sjukvård har gjort att finländarna lever längre, också de med funktionsnedsättning. Tidigare var det vanligt att dö i hjärtinfarkt eller stroke, men tack vare den medicinska utvecklingen har chanserna för överlevnad ökat.
Trots överlappande tillstånd och det faktum att stigande ålder innebär en markant ökning av risken att drabbas av olika former av ohälsa upplever många äldre ändå att de har ett gott liv. Det säger Fredrica Nyqvist, universitetslektor i socialpolitik vid Åbo Akademi, som forskar inom projektet GERDA som samlar in data om äldres hälsa och levnadsförhållanden i Finland och Sverige.
Enligt henne ter sig villkoren för åldrandet ändå väldigt olika för olika grupper, beroende på vad man har med sig i bagaget sedan förr.
– Äldre är en utsatt grupp. Har man dessutom varit diskriminerad eller socialt utsatt i livet kan erfarenheten förvärras under åldrandet, vilket kan skapa extra utmaningar, säger Nyqvist.
Hon lyfter fram resurser som en central faktor för livskvaliteten. Att ha en bostad, relationer och en tillräckligt god ekonomi för att vara en del av samhället, men också tillräckligt med vård och omsorg. Samtidigt är det just här nedskärningar nu sker.
För att politikerna ska kunna fatta beslut som grundar sig på vetenskapliga fakta behövs mer forskning – som om gränsen mellan åldersrelaterad ohälsa och funktionsnedsättning, och hur medfödda tillstånd påverkar åldrandet.
– Här finns behov att undersöka mera, slår Nyqvist fast. •
Text: Mikaela Remes
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 4/2023.
