Att öppna upp scouting som hobby för barn med funktionsvariation

Under hösten 2017 drog SAMS stödpersonsverksamhet och Finlands Svenska Scouter (FiSSc) igång ett nytt projekt i Esbo. Syftet med scoutkompisprojektet är dels att sänka på tröskeln för barn i behov av särskilt stöd att börja scouta, dels att uppmuntra och stöda kårerna i att ta emot nya medlemmar från en bredare målgrupp.

Hur vanligt är det att barn med funktionsvariation deltar i vanliga fritidsaktiviteter som t.ex. scouting? FiSSc konstaterade att denna målgrupp tyvärr är underrepresenterad bland deras medlemmar. Ifall ledarna som ansvarar för träffarna sedan tidigare varken har kunskaper eller erfarenheter av barn i behov av särskilt stöd, kan det kännas främmande och nervöst att välkomna nya medlemmar från denna målgrupp. Nu ville vi undvika en situation där allt ansvar läggs på scoutkårernas axlar, och istället skapa en positiv upplevelse för både kårerna och barnen som deltog i projektet.

De nya scouterna har under höst- och vårterminen 2017-18 deltagit i scoutverksamheten tillsammans med en scoutkompis. En scoutkompis är en ung vuxen som är frivillig stödperson, men endast i ett scoutsammanhang. Scoutkompisen fungerar som ett par extra ögon och händer när det behövs, och är samtidigt kontaktlänken mellan scoutkåren, familjen, FiSSc och SAMS. Vissa scoutkompisar var sedan tidigare bekanta med scouternas verksamhet, men för vissa var scouting en ny hobby. De viktigaste egenskaperna hos en scoutkompis är ett öppet sinne och genuint intresse för att möjliggöra scouting för ett barn i behov av särskilt stöd. En utbildningsdag ordnades för scoutkompisarna innan scoutingen drog igång, för att förbereda dem för den kommande uppgiften.

De viktigaste egenskaperna hos en scoutkompis är ett öppet sinne och genuint intresse för att möjliggöra scouting för ett barn i behov av särskilt stöd.

Under höst- och vårterminen har scoutparen träffats två gånger i månaden; en gång i månaden vid Finno skola tillsammans med de andra scoutkompisparen, och en gång i månaden i den egna scoutkåren. I maj avslutades verksamheten för det här året, men tanken är att scoutkompisverksamheten ska dra i gång igen under hösten 2018. Vi hoppas att projektet också kan inspirera andra hobbygrupper att reflektera kring på vilket sätt de kunde välkomna barn från en bredare målgrupp.

 Foto: Heikki Heinonen/Suomen Partiolaiset- Finlands Scouter ry

Så här tycker scoutkompis Alma om projektet:

Jag gick med i projektet för jag kände direkt att detta var något för mig. Jag tycker det är mycket viktigt att möjliggöra för alla människor, vare sig förutsättningar, att delta i scouting. I början tyckte jag det var ganska ansträngande med mötena, antagligen eftersom vi alla inte riktigt hade hittat våra roller eller visste hur vi skulle förhålla oss till varandra. Med tiden blev det enklare och jag tycker jag har utvecklat ett välfungerande förhållningssätt till min scout i rollen som scoutkompis. Det mest givande har varit att se då det har fungerat riktigt bra på möten och då jag fått feedback av både barnen och föräldrarna.

Personligen har den tidsmässiga investeringen i projektet varit passlig för en som studerar och har flera andra bollar i luften. Jag upplever också att familjen har varit flexibla och förstående gentemot ombokningar eller avbokningar. En bra kommunikation med familjen mellan mötena har varit mycket viktig för mig och har fördjupat min roll i projektet.

Jag skulle rekommendera att delta i något liknande projekt ifall man värnar om relationer mellan människor och kan känna in människors behov och känslor. Det viktigaste är en motivation för att lära sig och utvecklas. Mitt tålamod har testats och jag har varit frustrerad men samtidigt är det sällan jag lämnar ett möte utan ett stort leende på mina läppar, lycklig över möjligheten detta unika projektet ger dessa scouter och mig som ledare.

Alma Lüttge, maj 2018.

Scoukompishandboken– läs om hur vi gick vi tillväga med pilotprojektet: SCOUTKOMPIS 2017-18 HANDBOK