Personer med funktionsnedsättning är först i kö när kvotflyktingar väljs ut till Finland. Men för många väntar en kulturchock – ett nytt land utan familjen, nya seder och ett invecklat servicesystem.
I regeringsprogrammet konstateras att Finland i år kommer att ta emot 500 kvotflyktingar. Det är en minskning från fjolårets siffra på 1 050. Många är personer som först flytt från sitt hemland och nu bor på flyktingläger i ett annat land.
– Finland tar emot syrianer från Turkiet, afghaner från Iran, kongoleser från Rwanda, venezuelaner från Peru och flyktingar som evakuerats från Libyen till Rwanda, säger Mirka Eirola, expert inom flyktingfrågor vid Inrikesministeriet.
I valet av kvotflyktingar prioriteras utsatta grupper som barn, kvinnor och personer med funktionsnedsättning. FN:s flyktingorgan UNHCR ger förslag på vem som ska komma till Finland, varefter finska myndigheter intervjuar personen, och beroende på funktionsförmåga kan det behövas kartläggning ifall personen exempelvis behöver ett tillgängligt boende med hiss.
Paket med information
När en kvotflykting blivit godkänd av finska myndigheter deltar personen i en kulturorientering som ordnas av den internationella migrationsorganisationen IOM och Migrationsverket, innan hen åker iväg till sitt nya hemland.
– Studiematerialet är anpassat för personer som inte kan läsa eller skriva – barn, unga, traumatiserade och personer med funktionsnedsättningar. I paketet ingår praktiska övningar och information om möjligheterna att leva en meningsfull vardag i Finland. I materialet finns också berättelser av flyktingar med funktionsnedsättningar som flyttat till Finland, och info om olika stöd och hjälporganisationer, säger Marjo Mäkelä, överinspektör på Migrationsverket.
Alla kvotflyktingar får en tre dagar lång introduktion i den finska kulturen, men många tar ändå kontakt med Hilma, ett stödcenter för invandrare med funktionsnedsättning. De flesta är oförberedda på vad som väntar i vardagen i Finland. Lokala seder kring mat, kvinnors och mäns roller, och hur man förhåller sig till myndigheter kan skapa stor förvirring. Verkligheten är komplex. Många kan varken läsa och skriva, och känner inte till de regler som gäller inom hälsovården.
– Ibland fortsätter kulturchocken hela livet ut. En stor skillnad är att det är individen och inte familjen som fattar besluten. Att personer med funktionsnedsättning har rätt till rehabilitering inom social- och hälsovården kan vara en chock i sig – många är inte vana vid att ha så mycket rättigheter, säger Hilmas servicerådgivare Mahmoud Hassan.
UNHCR noterar eventuella sjukdomar, funktionsnedsättningar eller vårdbehov innan personens ankomst till Finland. Om personen har en funktionsnedsättning får hen bostad i närheten av ett ställe där man kan få rehabilitering.
– Systemet fungerar bra i Finland. Utgångspunkten är att kvotflyktingar ska få samma stöd som finländare. Är personen till exempel dövblind är Helsingfors det bästa alternativet, säger utvecklingschef Karoliina Mäki på Hilma.
I Finland genomgår personen en läkarundersökning. Ibland kommer begränsningar i funktionsförmågan fram först efter ankomsten.
– Alla vågar inte berätta om sina problem, och döljer dem för myndigheter. Vi behöver bli ännu bättre på att informera om hur vi i Finland ser på funktionsnedsättningar och hur social- och hälsovården fungerar, säger Mahmoud Hassan.
Svårare få familjeåterförening
Karoliina Mäki och Mahmoud Hassan möter många familjer i sitt arbete. De är oroade för att rätten till familjeåterförening, som redan är begränsad i utlänningslagen, nu ska stramas åt ytterligare. Att barn och unga med funktionsnedsättning får återförenas med sina föräldrar är speciellt viktigt.
– Den som har en funktionsnedsättning behöver ett socialt skyddsnät, det är viktigt att inte bli lämnad ensam. Men med den nuvarande politiken är återföreningen av familjer inte något man automatiskt kan räkna med. Det oroar mig också att funktionsnedsättningar inte har uppmärksammats tillräckligt, och inte nämns, i utkastet till ny integrationslag som träder i kraft 2025, säger Karoliina Mäki. •
Text & foto: Helene Wallin
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 1/2024.
