Sixten Snellmans intresse för att hjälpa unga hitta sin väg i livet ledde till framväxten av yrkesinriktad specialundervisning i Svenskfinland. Genom att ta ett helhetsansvar för studier, boende och arbetsutsikter har hans skola möjliggjort ett självständigt vuxenliv för hundratals människor.
Hej hej!
Sixten Snellman är ett känt namn i Österbotten, det blir klart när han stiger in i ett café i det snöbeklädda Jakobstad och möts av hälsningar från höger och vänster.
Han må ha varit pensionerad sedan fem år tillbaka, men blir fortfarande ihågkommen för sina insatser som rektor för den yrkesinriktade specialundervisningen, som i dag kallas Optimas krävande särskilt stöd. Senast i höst premierade intresseorganisationen FDUV honom för banbrytande arbete för svenskspråkig utbildning för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Pedagogiken kom in i Snellmans liv i ett tidigt skede – först som huvudämne vid Umeå universitet och sedan i lönearbetet, när han i slutet av 1970-talet halkade in på skolan som i dag heter Optima som vikarierande lärare. Vikariatet ledde till lärarjobb, som satte fart på tanken om en specialanpassad yrkesutbildning.
– Under de tio år som jag stod vid katedern insåg jag att det fanns många som hade svårt att passa in i den så kallade vanliga yrkesutbildningens ramar. Stora grupper ledde till mycket oro och vantrivsel, och det var svårt att tillgodose individuella behov. Då tänkte jag att det måste finnas ett alternativ, berättar han.
Samtidigt hade Kårkulla startat upp Yrkesträningsskolan för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dess verksamhet kom Snellman att ta över och bli rektor för år 1990. Utbildningen vidareutvecklades till yrkesinriktad specialundervisning i samarbete med föräldrar till barn med stort stödbehov. För att hitta inspiration vände man sig till Sverige.
– Vi tittade på svenska aktörer och hur de gjorde saker. Slutresultatet blev en slags syntes av det finska och svenska systemet.
Vad innebär inklusion?
1990-talets slagord var inklusion. Tolkningen var att ungdomar med särskilda behov skulle inkluderas i traditionell yrkesutbildning. Men alltid gick det inte vägen.
– Idealet skulle ju vara att alla kan gå i en så kallad vanlig yrkesskola som kan ge ungdomar det stöd de behöver. Men när det inte räcker till, vad gör man då? På den tiden sträckte man upp händerna och konstaterade att man inte klarar av de här studerandena. Så vi fick ta hand om dem.
Eftersom en del aktörer på fältet ansåg att det helst inte ska finnas några specialskolor hade den yrkesinriktade specialundervisningen en småskalig start med ett tiotal elever i Nykarleby.
Snellman har motiverat skolans existens med att ideologier inte får bli viktigare än människan.
– Är det tanken om att alla ska ta del av samma sak som är viktig – eller är det människan som är viktig? Jag har stått på människans sida. Ibland behövs speciallösningar för att man ska må bra, till exempel en skräddarsydd utbildning.
Många har kommit till specialundervisningen efter avbrutna studier vid så kallade vanliga yrkesutbildningar och Snellman har fått se hur dessa människor blommat ut i en trygg miljö.
– I rätt omgivning släpper bromsarna som hindrar utveckling.
Trots att den yrkesinriktade specialundervisningen kunde erbjuda lösningar för dem som annars hotade falla mellan stolarna såg politikerna till en början bara kostnader. År 1992 beviljades ändå skolan status som specialyrkesläroanstalt, vilket gav rätt till finansiering genom statsandelar.
Över tid växte utbildningen till att täcka hela Svenskfinland. I dag är studerandena vid landets enda svenskspråkiga specialyrkesläroanstalt, nuförtiden kallad Optimas krävande särskilt stöd, över 140 till antalet.
Mission: framtidsdrömmar
Snellman var mån om att hitta skolpersonal med rätt slags människosyn. Han talar om en ideologisk ryggrad.
– Kan du bemöta andra så förtroende och tillit uppstår? Ungdomarna kommer väldigt snabbt underfund med om man inte är äkta.
Ryggraden handlar om att se möjligheter där andra ser begränsningar – vad klarar de unga av att göra, hur kan man avlägsna hinder som står i vägen för dem?
Skolans arbetslivsanknytning har alltid varit en hjärtesak för Snellman. Studerandena skickas ut på inlärning i arbetet och när de utexamineras är målet att de har en arbetsplats som väntar på dem. Många jobbar som varuplockare i affärer, med kontorsjobb och på restauranger.
Snellman har upplevt att många arbetsgivare ställer sig positiva till arbetstagare med funktionsnedsättning och erbjuder sysselsättning i den mån de kan. Från skolans sida är det viktigt att informera om vilken sorts stöd och handledning som behövs, samtidigt som arbetslivets realiteter måste tas i beaktande.
– Det finns inte resurser att handleda på ett sätt som fördröjer arbetet. Hade vi en ungdom med 50 procents arbetskapacitet kunde vi inte kräva 100 procent i lön. Så det blir en balansgång där idealism möter realism, konstaterar han.
Optimas krävande särskilt stöd
- Den enda svenskspråkiga specialyrkesläroanstalten i Finland, med målet att ge unga livskompetens och ett arbete. Sixten Snellman var rektor för skolan under åren 1990–2018, som under hans tid hette Yrkesträningsskolan.
Den yrkesinriktade specialundervisningens viktigaste uppgift har varit att komma underfund med vad ungdomarna önskar av sin framtid. Personalen brukar fråga studerande hur deras ideala liv om fem år skulle se ut.
– De flesta landar här: ett meningsfullt jobb som man klarar av, ett hem som är tryggt och en fritid som ger samhörighet. Egentligen är det ju vad vi alla behöver.
Det unika är att utbildningen inte bara fokuserar på det som sker i skolan. Man förbereder också livet efter examen och följer upp hur vardagen fungerar ett halvår efteråt.
– Vi ville inte bara ge betyget i handen och säga tack och adjö, sköt er själva. Efter avslutad utbildning vet vi i bästa fall på vilken arbetsplats den unga jobbar på, vilka stödåtgärder som finns och var de ska bo.
Många solskenshistorier
Snellman ser att specialundervisningen under åren varit del av en större samhällsförändring, där personer med funktionsnedsättning får allt mer synlighet och kommit ut bland övriga befolkningen.
– Jag tycker att man träffar aktiva personer med funktionsnedsättning lite varstans i dag, ute i arbetslivet och i samhället. Det gläder mig.
Trots att han inte längre är involverad i skolvardagen hör forna studerande och deras föräldrar av sig åt honom nästan varje vecka. Det finns många solskenshistorier att berätta.
– Jag kommer ihåg en studerande som kom in hos oss som 50-åring och bara hade gått i söndagsskola. Hon lärde sig alfabetet, att läsa och att skriva. Efter några år hade språket öppnats och hon kunde uttrycka sig. Det är härligt att vi fått medverka i sådant. Sedan finns ungdomar som hittat varandra i skolan – ett par bad mig till och med att viga dem, skrattar han.
Under åren blev det uppenbart för Snellman att skolan betyder enormt mycket för sin målgrupp. En av höjdpunkterna under hans lärarkarriär var då en studerande tyckte det var så roligt att gå i skola att personalen var tvungen att låsa ut henne från klassrummet när dagen var slut och fyra lärare fick hjälpas åt att bära hem henne. En erfarenhet som inte är varje lärare förunnad, säger han.
Snellman har tilldelats flera pris för sitt arbete som rektor och hans livsverk uppmärksammas bland annat i Märta Tikkanens bok om dottern Sofia, som gick i skolan.
I november började telefonen ringa igen då Snellman tilldelades FDUV:s Sigfrid Törnqvist-pris.
– Tydligen har arbetet satt sina spår, vilket är positivt. Det är en tillfredsställelse att ha fått bidra till att göra livet lite bättre för många i Svenskfinland.
Arbetet med ungdomarna har fått Sixten Snellman att reflektera över den egna livskvaliteten. När allt kommer omkring är människors grundläggande behov väldigt lika, oberoende av skillnader i funktionsförmåga eller utbildning. Därför kan han skriva under specialutbildningens devis också för egen del – för att må bra krävs ett arbete som är meningsfullt, ett hem som är tryggt och en fritid som ger samhörighet. •
Sixten Snellman
- Ålder: 67.
- Ort: Jakobstad.
- Studier: Akademisk examen med huvudämnet psykologi.
- Karriär: Rektor för Yrkesträningsskolan i Jakobstad (Optima) under åren 1990–2018.
- Familj: Fru, fyra barn och nio barnbarn.
- Hobbyer: Villaliv och att köra motorcykel.
- Motto: Ta hand om din fysiska, psykiska och andliga hälsa.
Text: Mikaela Remes | Foto: Julia Rahikka
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 4/2023.
