När John Pelkonen vill köpa en mobilapp eller bussbiljett måste han först få tillstånd av sin intressebevakare. Att som vuxen vara tvungen att redogöra sina pengaärenden till en utomstående kan ibland vara jobbigt, men ger Pelkonen möjlighet till ett självständigt liv.
John Pelkonen, 38, bor i Borgå och jobbar i en matbutik i byn Haiko. När han kommer hem från jobbet brukar han lyssna på musik på Spotify. Först använde han gratisversionen med reklam, men en dag tröttnade han på att reklaminslagen kunde spelas upp mitt i en Rammstein-låt. Han bestämde sig för att prenumerera på appens avgiftsbelagda version, där man kunde lyssna på musik ostört utan reklam.
Abonnemanget kostade 10 euro per månad. För detta kontaktade han sin intressebevakare och bad om att få summan inbetalad på sitt konto.
Svaret var nej. Det fanns inte pengar. Pelkonen blev arg – sedan en tid tillbaka hade han inte tillgång till sin arbetsersättning, och nu fick han inte ens lyssna på musik. Han beslutade sig för att inte ge sig i första taget.
”Jag är säker på att det måste finnas pengar på brukskontot, eftersom jag inte begärt extra pengar till något annat den månaden”, mejlade John till intressebevakaren. Efter några dagar kom ett svar: ”Om Pelkonen började prenumerera på Spotify skulle pengarna inte räcka till hans pension”.
Men pengarna borde räcka, eftersom utgifterna är de samma som tidigare, menade John. ”Dessutom skulle jag klara mig bättre med tillgång till min arbetsersättning och möjlighet att själv sköta privata utgifter,” skrev han.
Till slut bar envisheten frukt. En ny intressebevakare tog över ärendet och meddelade efter någon vecka att man bestämt att han ska få arbetsersättningen tillbaka, och att han kan ta 10 euro därifrån. Nu kunde Pelkonen lyssna på musik, och fick mer fickpengar att röra sig med.
– Jag lät det mogna, jag lät dem fundera på saken, hur de ska göra. Det är min taktik. Man måste hitta på krumelurer för att få dem att tänka till, säger han.
Att ha en intressebevakare
Att som vuxen vara tvungen att redogöra för sina pengaärenden till en utomstående kan vara jobbigt, men ger John möjlighet till ett självständigt liv.
John Pelkonen är styrelsemedlem och erfarenhetstalare för Steg för steg, en förening för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Han fick sin första allmänna intressebevakare när han blev myndig. Han tycker det är bra att samhället kan erbjuda honom möjlighet att vara delaktig och självständig, men upplever att det ibland kan vara svårt för intressebevakaren att ta ställning till vad som är bäst för honom, eftersom de inte har så mycket kontakt.
– Vad skulle de veta när man aldrig träffas. Jag sitter hemma och de på kontoret.
En allmän intressebevakare kan ha upp till 300 huvudmän.
– Tänk om du får 300 mejl per dag, hur ska du hinna svara på dem? Det har hänt flera gånger att jag begärt pengar av intressebyråns sekreterare och fått svaret att det inte finns pengar, varefter jag kontaktat en annan sekreterare och fått svaret att det finns pengar. Det visar att de helt enkelt inte hinner ha en överblick över allas konton, säger han.
Att bli lovad självbestämmanderätt och ändå vara tvungen att motivera och förklara sig inför sin intressebevakare är jobbigt, tycker John. Sådana situationer har uppstått när han begärt pengar till bussbiljetter till Helsingfors för att kunna gå på FDUV:s intressepolitiska möten, och fått svaret att det är för dyrt.
– Då brukar jag fråga om de tycker att jag ska promenera till Helsingfors. De behöver tro på vad huvudmannen säger i högre grad. Inte bara avfärda önskemål och tankar.
De positiva sidorna överväger ändå de negativa. Pelkonen kan genom sin intressebevakare leva självständigt, och behöver inte vara rädd för att kontot visar noll vid månadens slut. Intressebevakaren betalar hyra, el, vatten och hemförsäkring, och lägger varje månad in 50 euro på Pelkonens bruksmedelskonto. Fickpengarna får han göra vad han vill med.
– Jag betalar tidningar, medlemsavgifter och fritidssysselsättningar själv. Jag har inget kreditkort, och kan inte samla på mig skulder. Jag kan till exempel inte köpa en telefon på avbetalning. Jag behöver inte heller tänka på pensionen. I deras uppdrag ingår också att lyssna på mina tankar och funderingar. Om jag har fler tv-kanaler än vad jag har råd med måste de ta kontakt med mig innan de säger upp abonnemanget.
Henrietta Sten, som jobbar på Myndigheten för digitalisering och folkbokföring DVV, nickar när hon får höra berättelsen om Spotifyabonnemanget. DVV är en myndighet som övervakar att intressebevakningen sköts på rätt sätt. Det vanligaste klagomålet gäller just fickpengar.
– Fint att det ordnade sig till slut, att huvudmannen fick pengarna. Vad gäller pengar över lag är det inte meningen att de ska sparas på hög. Det är meningen att huvudmannen, liksom vem som helst, ska kunna njuta av sina egna pengar. Om huvudmannen vill resa, och har pengar för det, ska hen absolut få resa. Men först ska intressebevakaren se till att allt det ekonomiska löper och att det finns en liten buffert på kontot ifall man hamnar på sjukhus, behöver nya glasögon eller har andra utgifter.
Gäller bara ekonomin
En intressebevakare får bara bestämma om ekonomin, aldrig om något personligt som vem man röstar på, vilken medicin man tar eller var man bor. Det får aldrig bli överförmynderi, utan handlar om att ge stöd, betonar Sten. Att garantera en ekonomisk självständighet kan dock ibland innebära att man måste begränsa huvudmannens självbestämmande.
– Intressebevakaren kan bestämma att personens egendom ska säljas mot hens vilja, om personen har obetalda räkningar hos kronofogden och det inte finns andra pengar, säger Sten.
Intressebevakning är alltid det sista alternativet när den ekonomiska hushållningen inte fungerar eller om man misstänker att personen blir ekonomiskt utnyttjad. Vem som helst som har sin ekonomi i ordning kan bli intressebevakare. Behovet av intressebevakning bedömer myndigheten DVV utgående från ett läkarintyg.
Om man väljer en intressebevakare som man känner sedan tidigare kan det vara lättare att kommunicera och sköta ärenden på kort varsel. Väljer man en intressebevakningsbyrå blir ekonomin ens ensak i förhållande till familjen, men man måste vara beredd på att det kan ta några dagar innan ens ärende blir handlagt.
När intressebevakaren utsetts ska denna en gång per år redogöra för hur hen skött ekonomin. Endast intressebevakaren har rätt att använda huvudmannens konto, och är skadeståndsskyldig om något inte stämmer i räkenskaperna. Om myndigheten upptäcker brister kan intressebevakningen upphävas.
– Ser vi att personen är olämplig att sköta personens ekonomi ansöker vi om att intressebevakaren byts ut hos tingsrätten. Och om intressebevakaren inte kan förklara vart pengarna gått måste hen betala tillbaka dem, säger Henrietta Sten. •
Text: Helene Wallin
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 4/2023.
