Det revolutionerande skriftsystemet har minskat i popularitet, men används fortfarande av 1 500 till 2 000 finländare för att studera, få information eller läsa skönlitteratur
I år fyller punktskriften 200 år. Tillgången till information för blinda och personer med allvarlig synnedsättning revolutionerades då fransmannen Louis Braille på 1800-talet uppfann ett skriftsystem baserat på sex punkter som kan användas för att läsa text och siffror.
Sedan dess har användningen av punktskrift minskat, men fortfarande används skriftsystemet av 1 500 till 2 000 finländare för att studera, få information eller läsa skönlitteratur. Det statsägda tillgänglighetsbiblioteket Celia betjänar deras behov.
– För den som är synskadad från födseln brukar det inte vara så svårt att lära sig läsa punktskrift. Blir man synskadad senare i livet är det vanligare att man använder sig av talböcker, säger Tuija Keituri vid Celia, som producerar och distribuerar de flesta punktskriftsböckerna i Finland.
I dag publiceras cirka hundra nya finskspråkiga och fem nya svenskspråkiga böcker per år via Celia. Vilka det blir beror på efterfrågan. Största delen av Celias böcker är skönlitteratur.
– En bok som har efterfrågats flera gånger av svenskspråkiga läsare på sistone är Greven av Monte Cristo. Camilla Läckbergs deckare är också populära. Det går också att få fjärrlån från Sverige, vilket önskas rätt ofta.
Böcker både för barn och vuxna
Läroböcker är en viktig del av utbudet, och dessa är främst riktade till grundskolans lägre klasser. Från högstadiet och uppåt är det vanligare att eleverna använder sig av så kallade luetus-böcker eller e-textböcker. Då finns texten på dataskärmen, och kan avläsas med hjälp av en installerad talsyntes eller med ett skärmläsningsprogram och en punktskärm.
– Punktskärmen påminner om ett tangentbord. Man kan säga att punkterna hoppar fram vartefter man läser, beskriver Keituri.
För små barn kan den första kontakten med punktskrift vara taktila bilderböcker. De är färgglada böcker med olika former och material, som ska hjälpa barnet att utveckla finmotoriken och förbereda sig för att börja läsa.
Att producera punkskriftböcker är inte svårt, men nog tidskrävande. Böckerna blir mycket tjockare än vanliga böcker, förklarar Keituri.
Ur ett hållbarhets- och ekonomiperspektiv tror hon att det blir vanligare att köpa digitala böcker framöver, men hon tror inte att talböckerna kommer att konkurrera ut punktskriften helt.
– Alla böcker är viktiga och jag tror att de kommer att användas parallellt också i framtiden. Det är viktigt att barnen lär sig punktskrift; att ha någon annan att läsa högt för en är inte samma upplevelse som att läsa själv. Alla uppläsare passar inte heller alla lyssnare. Läser man själv är det också lättare att läsa i egen takt, gå fram och tillbaka i texten på det sätt man själv önskar.
Tuija Keituri har arbetat för Celia i många år. Hon har lärt sig läsa punktskrift ”med ögonen”, det vill säga: hon känner igen alla de 63 olika tecknen och kan läsa en text med hjälp av dem. Dock kan hon inte läsa med fingrarna. Det bästa med att jobba på tillgänglighetsbiblioteket är alla människomöten.
– Läsandet ger människor så mycket livslust, och det ger mig mycket att kunna hjälpa. Samtidigt får jag ta del av många livshistorier. •
Text: Pia Backman-Nord
Foto: Shutterstock
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete nr. 1, 2025.
