I motsats till vad man kunde tro vill unga hellre umgås fysiskt än via datorskärmen, visar Sofi Djupsjöbackas erfarenheter från föreningslivet i Vasatrakten.
Hej Sofi! Du sysslar med frivilligverksamhet på heltid, hur gick det till?
Allt började då jag var på arbetsprövning vid Österbottens Föreningar, som vid den tiden hette Vasanejdens Föreningar. Jag utforskade vilka föreningar som fanns i regionen och tog kontakt med de intressantaste, och på den vägen blev jag.
Hurdan föreningsverksamhet fyller du dina dagar med?
Jag är aktiv med mycket. Vid Invalidförbundet verkar jag inom en arbetsgrupp för livskraftiga föreningar, och är aktiv både inom Epilepsiförbundet och Epilepsiföreningen, där jag ordnar tvåspråkiga kaffeträffar. På dem kan man få kamratstöd av människor i olika åldrar och tala ut om man har något på hjärtat gällande sin sjukdom. Jag är själv tvåspråkig och gör mitt bästa för att jobba för båda språken här i Vasatrakten.
Sofi Djupsjöbacka
- Ort: Vasa
- Ålder: 32 år
- Verksam inom: Österbottens Föreningar, Invalidförbundet, Nuorisoyhteistyö Seitti, Epilepsiförbundet och Epilepsiföreningen
- Hobbyer: Gym, har nyss börjat med crossfit för personer med fysiska funktionsnedsättningar
- Känd för: ”Vår fantastiska frivilliga Sofi mycket aktiv ung kvinna som brinner för frivilligverksamhet och att hjälpa andra. Hon har varit aktiv mycket länge, åtminstone sedan 2013.” Marina Sippus vid Österbottens Föreningar
Du gillar visst också att ordna verksamhet för unga.
Jo, vid Österbottens föreningar ordnar jag olika evenemang och aktivitet för ungdomar och verkar också inom det riksomfattande ungdomsnätverket Nuorisoyhteistyö Seitti, där unga i åldern 18 till 29 själva får planera evenemang med ekonomiskt stöd från Invalidförbundet. Vi brukar till exempel gå och äta och se på bio. Verksamheten har ingen månadsavgift, så man får hänga med när man känner för det.
Men vi har upptäckt en brist: att traktens unga som fyllt 29 år inte vet vart de ska ta vägen. Vi har fått förfrågningar om grupper för 30–40 åringar. Så nu har vi utrett möjligheten att ordna informella kaffeträffar för lite äldre. De skulle inte vara baserade på diagnos, utan man kunde träffa folk och samtala om vad som helst.
Hur lätt är det att engagera unga i föreningsverksamhet?
Ungdomarna gillar att träffas fysiskt och önskar mera program. Under pandemitiden fanns en lång period då man inte kunde ordna någonting. Det grundades digitala Teams- och Whatsapp-grupper, men det fanns ganska begränsat med intresse. Deltagarna föredrar nog att umgås fysiskt.
Samma gäller mig: en stund går det att vara på distans, men jag är ändå så väldigt social att jag gärna träffar människor ansikte mot ansikte.
Vad är det bästa med att vara aktiv inom en förening?
Att få göra en insats för ungdomar och få så mycket mer tillbaka genom all feedback då deltagarna gillar programmet. Det gör att man orkar, också när man har mycket att göra.
Text: Mikaela Remes • Bild: Privat
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 04/2021.
