fbpx

Din vägkarta till den politiska djungeln

| Uppdaterad
Din vägkarta till den politiska djungeln featured image

Nämnder, sektioner, samarbetsorgan och råd – har du koll på vad som är vad? FUNK. träffade kommunalpolitiker från olika organ som i samband med funktionshinderförbundens kampanj #EnKommunFörAlla lovat jobba för tillgänglighet och delaktighet. Vi tog reda på hur och var de främjar funktionshinderfrågor, och vad de tänker om det stundande välfärdsområdesvalet.

Jonas Heikkilä

Foto: Suvi Elo

  • Stad: Åbo
  • Parti: De Gröna
  • Verkar som: Ordförande för svenska sektionen för fostran och utbildning
Tillgänglighetsfrågor kommer inte upp per automatik

Vilka slags frågor behandlar utbildningssektionen?

I vår sektion behandlas frågor som berör all svenskspråkig utbildning: småbarnspedagogik, förskolor, grundskolor, andra stadiet. Mycket handlar om fastigheter. Till exempel studerar många unga i Åbo i tillfälliga utrymmen, och där har inte tillgängligheten alltid varit uttänkt. Vi diskuterar också sådant som berör läro­planen. Om läroplanen förutsätter mer utomhus­pedagogik måste alla kunna vara delaktiga.

Tyvärr kommer dylika frågor inte upp per automatik. Det är saker måste hålla i bakhuvudet och påminna varandra om, gång på gång.

Hur fungerar sektionen i praktiken?

Styrkeförhållandena i kommunalvalet avgör hur många platser ett parti får i sektionen. Sed­an är det upp till partiet hur platserna fördelas. Inom De Gröna meddelar kandidaterna före valet vilka sektioner de är mest intresserade av, så att man får den post man verkligen vill ha och där man förhoppningsvis kan bidra med sakkunskap.

Sektionen har ingen beslutanderätt, utan när man tagit ställning till ett ärende skickas det vidare till en nämnd där beslutet tas. Men det brukar gå rätt långt enligt vad sektionen kommit fram till.

Våra ställningstaganden har påverkat be­sluten i kommunfullmäktige. Men för att kunna påverka till förmån av svenskan i bildningsfrågor måste vi lobba inom våra egna partier, för att besluten vi tar beaktar det svenska. SFP är ett så litet parti att de behöver hjälp från oss andra för att få igenom svenska frågor.

Hur jobbar du själv för funktionshinderfrågor?

Jag försöker tänka på saker ur olika synvinklar. Det kräver att man konstant stannar upp och funderar hur ett ärende skulle se ut om jag hade specialbehov. Att beakta fysisk tillgänglighet kommer naturligt för mig, men ännu finns det saker att göra, särskilt gällande tillgängligheten på nätet.

Hur ser du på möjligheterna att påverka servicen via välfärdsområden?

I teorin ska tillgången till vård bli jämlik, oberoende var man är skriven. Särskilt servicen för personer med funktionsnedsättning varierar mycket från kommun till kommun.

Tyvärr tror jag inte att systemet med välfärdsområden kommer att göra det bättre för människor i glesbygden. Dessutom är jag oroad för hur det ska gå med Kårkulla och dess service då samkommunen splittras över olika områden.

Varför ska människor intressera sig för valet?

Välfärdsområdesmaskineriet är stort och måste styras av någon. Om ingen riktigt bryr sig finns risken att det blir tjänstemän som styr. Det krävs engagerade politiker för att det ska bli som folket vill. Det handlar om beslut kring service som berör alla, från att vi föds tills att vi dör.

Peter Sjökvist

Foto: Jessica Lindgren

  • Kommun: Närpes
  • Parti: SDP
  • Verkar som: suppleant i rådet för personer med funktionsnedsättning, tekniska nämnden
Välfärdsområdesvalet måste ju vara det viktigaste som finns

Hurdana frågor behandlas i funktions­hinderrådet?

I rådet behandlas riktigt praktiska frågor av människor som själva berörs av dem. I Närpes har vi mycket byggande på gång. När en byggnad plan­eras kommer planen till funktionshinderrådet. Där tittar man igenom hissar, hörselguidning och hurdan information som finns på blindskrift. Det finns möjlighet att kommentera planerna i form av utlåtanden. Det är inte alltid byggfirmorna och byggherren som har den bästa kollen hur saker och ting borde fungera.

Funktionshinderrådens utlåtanden är viktiga, för de går sedan vidare till tekniska nämnden, där de används som underlag för beslut. Hur noga man beaktat utlåtandena har varierat under åren, men under den tid jag medverkat har det fungerat väldigt bra.

Hur jobbar du själv för funktionshinderfrågor?

Jag har lyft fram barnets perspektiv i rådet. Jag är far till ett treårigt barn med specialbehov och vi har upplevt en hel del utmaningar. En del är språkrelaterade: då kommunen inte klarade av att ordna med specialvård fick min familj finskspråkig vård från en privat aktör i Tammerfors.

En liten kommun är inte alltid så bra på att ta specialbehov i beaktande, eftersom det rör sig om specifika frågor och man kan inte ha ständig beredskap. Jag hoppas att de nya välfärdsområdena tar i beaktande hur nära barn har till servicen.

Vad väntar du dig av de kommande välfärdsområdena?

Det viktiga är få vård på sitt modersmål och upprätthålla ett bra servicenät.

Jag hoppas att varje kommun får en välfärdsnämnd som sammanställer informationen från kommunens olika råd och förmedlar önskemålen från kommunfullmäktige till välfärdsområdena. En sådan vore viktig, framför allt under de första perioderna då allt är i förändring.

Varför ska människor intressera sig för valet?

Välfärdsområdesvalet måste ju vara ett av de viktigaste val som finns. Det är bara att titta på budgeten: vi talar om att nästan 60 procent av kommunernas budget går över till välfärdsområdena. Därför är det viktigt att människor visar intresse, och att vi får goda kandidater med bred kunskap att ställa upp.

Thorolf Sjölund

Foto: Mikaela Remes

  • Kommun: Kyrkslätt
  • Parti: Samlingspartiet
  • Verkar inom: Folktingets styrelse
Ta reda på vem som verkligen jobbar för dig

Hur fungerar Folktinget?

Folktinget jobbar för flerspråkigheten och två­språkigheten inom kommunerna och lagstiftningen. Vi påverkar bland annat genom kommitté­utlåtanden och skrivelser till min­isteri­er. Jag sitter med för tredje perioden och ser det som mycket givande, i och med att jag alltid jobbat för tvåspråkigheten.

Ibland tangeras funktionshinderfrågor. Men vi diskuterar ju inte planläggning eller trapp­or och ramper, utan arbetet sker på ett mer principiellt plan. Nu har Folktinget deltagit i förberedelserna inför Kårkullas framtid, i och med de nya välfärdsområdena.

Invalsprocessen till Folktinget är emellertid något snedvriden, i och med att SFP har en lagstadgad minoritetskvot, och de andra partierna delar på de övriga platserna. För att bli intagen ställs man upp på en så kallad lång lista, och för att komma med måste man även accepteras som svensk- eller tvåspråkig. Processen kunde vara mer öppen.

Hur jobbar du själv för funktionshinderfrågor?

I dessa organisationer är det få som jobbar för personer med funktionsnedsättning. Det är inte sexigt. Frågorna har visserligen fått ett litet lyft, och många proklamerar att de är engagerade. Men i så fall borde man verkligen jobba för saken.

Under min tid i fullmäktige har jag varit ensam om att jobba för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Jag har också suttit med i Kårkulla och finska samkommunen Eteva.

På fritiden har jag varit med om att starta fritidssysselsättning för personer med intellektuell funktionsnedsättning, bland annat simskolor och innebandyklubbar, och militärläger för pojkar som inte blivit inkallade på grund av funktionsnedsättning.

Vad väntar du dig av de kommande välfärdsområdena?

Reformen riskerar att bli ett fiasko. Jag är rädd för att de kommunala platserna i ett välfärdsområde fördelas likt de fördelas inom Helsingfors­regionens trafik, där Kyrkslätt får en halv plats vartannat år.

Jag befarar också att välfärdsområdena börjar fungera som kommunalpolitiken. Att folk ställer upp i val och sitter i organisationen i fyra år bara för att märka att deras idéer inte hinner förverkligas. Under den tiden hinner man knappt lära känna människorna och påverknings­met­od­erna. Som följd hoppar man av. Då förloras kontinuiteten i lokalpolitiken.

Sedan ställer man upp partihöjdare – min­istrar, riksdagsledamöter och kommunalfullmäktige – för att samla röster. Jag har sagt att man inte ska samla på sig uppgifter för att få en lång CV. Som väljare gäller det alltså att ta reda på vem som verkligen jobbar för dig.

Linnéa Henriksson

Foto: Mikaela Remes

  • Stad: Raseborg
  • Parti: SFP
  • Verkar inom: Ordförande i stadsstyrelsens stadsutvecklingssektion, forskar kring funktionshinderråd och annat kommunalt beslutsfattande.
Små kommuner kan bli utan representation i välfärdsområdes­fullmäktige

Hur fungerar stadsutvecklingssektionen?

Sektionens sammansättning bestäms genom att fullmäktige efter kommunalvalet först väljer en stadsstyrelse, och sedan väljer stadsstyrelsen dem som sitter i sektionerna.

Stadsutvecklingssektionen är ett beredande organ som  knappt alls fattar egna beslut. Den förbereder ärenden som behandlas i stadsstyrelsen. Sektionen hanterar näringslivsfrågor, och i Raseborgs fall också frågor om kollektivtrafiken.

Kommer sektionen i kontakt med funktionshinderfrågor?

Nej. I dagens Raseborg har stadsutvecklingssektionen inte heller koppling exempelvis till funktionshinderrådet.

Överlag upplever jag inte att beslutsfattandet i Raseborg skulle genomsyras av ett tillgänglighetstänk – främst för att ingen medveten diskussion förs. Tanken med funktionshinderlag­stiftningen är att frågorna borde tas i beaktande på alla plan i det lokala beslutsfattandet, men få kommuner är på den nivån.

I mitt arbete som forskare har jag studerat funktions­hinderråd. I Raseborg har man den klassiska tanken om att rådets verksamhet hänger ihop med social- och hälsovård, men det behöver inte vara så. Till exempel i Vasa är rådet placerat under den tekniska sektorn, tack vare kopplingen till fysisk tillgänglighet.

En fråga som blir aktuell i och med att de nya välfärdsområdena kommer att få egna funktionshinderråd är var dessa egentligen hör hemma. Det finns ingen utsatt plats där ett funktionshinderråd kunde påverka alla de frågor som man kunde tänkas vilja komma åt.

Hur ser du på funktionshinderrådens möjligheter att påverka?

Det finns en utbredd uppgivenhet i en del kommunala funktionshinderråd eftersom man upplever att man inte har inflytande. Men ibland råder också förvirring kring vilka frågor ett råd kan och inte kan påverka. Jag tror egentligen att många funktionshinderråd fungerar helt okej – om man tar i beaktande det mandat och de påverkningsmöjligheter som de verkligen fått.

Om man utgår ifrån att de har en rådgivande roll kan den rollen ha uppfyllts på ett korrekt sätt, medan en person som berörs av funktionshinder i det verkliga livet kan undra varför råden inte lyckas åtgärda problem.

Utmaningen med funktionshinderråden är att de representerar många olika grupper med olika behov. Livet och önskemålen ser väldigt olika ut om du är hörselskadad, synskadad eller rullstolsburen. Lägg till att övriga beslutsfattare som hör till majoriteten kanske inte förstår sig på de här frågorna överhuvudtaget, eftersom de inte ser problemen. Inte för att de avsiktligt vägrar gestalta dem, utan för att de helt enkelt inte berörs av dem. Den mekanismen är jättesvår att komma åt.

Om man vill påverka funktionshinderfrågor kan man alltså inte utgå från att det bara sker genom råden. Man måste helt enkelt ringa upp politiker och tjänstemän.

Varför ska människor intressera sig för det kommande valet?

Jag vet inte om jag ser mer pessimistiskt på vårdreformen än folk i allmänhet, men jag tror inte det finns anledning att förvänta sig förbättringar. För raseborgarnas del innebär det att allt som händer här hädanefter styrs från Esbo. Vad vi ansett vara viktigt är inte ett argument mera. Till exempel kan Esbos färdtjänstregler börja gälla oss. Då kan man fundera på hur lätt det blir att få taxi på en liten ort som Bromarv.

Kommer man från en liten kommun finns en reell risk för att man inte har någon represent­ation i välfärdsområdesfullmäktige överhuvudtaget. ”Fördelen” med stora organisationer är att det blir lättare att skära ner, för politikerna vet inte vem det drabbar.

Välfärdsområdesvalet

  • Ett val där finländarna röstar om social- och hälsovården. De som väljs in i välfärds­områdes­fullmäktige fattar bland annat beslut om hur svenskspråkig service kommer att se ut i framtiden.
  • Tanken bakom att skapa välfärdsområden genom en social- och hälsovårdsreform är att tillgången till vård ska bli bättre och alla ska få service oberoende hemort eller socioekonomisk ställning.
  • Från och med år 2023 delas Finland in i 21 välfärdsområden samt Helsingfors. Sju av dessa kommer att vara tvåspråkiga – i dem kan man få vård på både svenska och finska.
  • Genom kampanjen #VälfärdenAngårAlla lyfter SAMS och dess medlemsförbund FDUV, FMA – Funktionsrätt med ansvar, FSS, Svenska hörselförbundet och Psykosociala förbundet valets betydelse för personer med funktionsnedsättning.

Text: Mikaela Remes

Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 04/2021.

Back to top of page