JURISTEN HAR ORDET
I april offentliggjorde FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning ett historiskt beslut som satte assistans och boendealternativ i Finland under lupp. Fallet handlade om det omtvistade resurskravet för personlig assistans och möjligheterna att själv bestämma om boendeform och -ort, i enlighet med artikel 19 i FN:s funktionshinderkonvention.
Det här var det första fallet från Finland som förts till kommitténs behandling. Kommittén konstaterade att Finland inte levt upp till sina förpliktelser. Låt oss titta på fallet och dess konsekvenser.
Vad handlar fallet om?
I fallet hade familjen till en person med intellektuell funktionsnedsättning år 2014 hyrt en bostad, där denne skulle kunna leva ett mera självständigt liv. Tanken var att detta först skulle ske med hjälp av familj och personlig assistans, senare bara genom personlig assistans.
Hemkommunen Kyrkslätt valde att endast erbjuda assistans utanför hemmet. Det här tillintetgjorde planerna på ett självständigt liv i eget hem. Alternativen blev då att fortsätta att bo kvar i barndomshemmet eller att flytta till gruppboende – något som inte passar alla.
Assistensbeslutet gjordes på basis av det så kallade resurskravet, som innebär att klienten förväntats kunna definiera assistansens innehåll, till och med anordingssätt. Resurskravet infördes 2009, samtidigt som personlig assistans blev en subjektiv rättighet.
Eftersom familjen sökt om rättelse och ändring till beslutet genom alla besvärsinstanser i Finland kunde ärendet prövas som ett individuellt klagomål av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Vad sa kommittén?
I sitt avgörande kom kommittén fram till att klienten förnekats tjänster då denne inte kunnat uppfylla det så kallade resurskravet. Det här ansågs vara indirekt diskriminernade för personer med intellektuella funktonsnedsättningar, som inte kan uppfylla det s.k. resurskravet. Således hade Finland inte uppfyllt sina förpliktelser i fråga om likabehandling (artikel 5) och självständigt liv (artikel 19).
Kommittén krävde att klientens möjligheter till ett självständigt liv ska tryggas genom en omprövning. Finland har även skyldighet att ta till åtgärder så att motsvarande situationer inte uppkommer i framtiden. Lagstiftningen ska tillämpas på ett sätt som inte äventyrar individernas rättigheter till tjänster, och resurskravet bör omformuleras i den nya funktionshinderservicelagen.
Vad händer nu?
Det återstår att se.
I sina utlåtanden har SAMS konsekvent kritiserat resurskravet som diskriminerande.
Andra anser att resurskravet inte alltid är problematiskt – endast då det äventyrar åtnjutandet av konventionens rättigheter.
Det här är något som samhället behöver fixa. Assistans och boendeform påverkar bland annat individens möjligheter till privat- och familjeliv. Som en liten nation är det även i Finlands intresse att värna om det regelbaserade avtalssystemet som världen förlitar sig på. Om vi förväntar oss att andra ska respektera överenskomna regler, bör även vi respektera de grundläggande fri- och rättigheterna som vi förbundit oss till som statspart till funktionshinderskonventionen. •
Elias Vartio
Skribenten jobbar som juridiskt ombud vid SAMS
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 02/2022.
